Dag: 13 oktober, 2020

När Anna får ett nytt jobb är det av det annorlunda slaget. Inte yrkesmässigt egentligen, då hon går ifrån att vara chefredaktör på en mindre tidning till att bli chefredaktör på en av koncernens flaggskepp, livsstilsmagasinet Suzanne. Det är bara det att Anna ska göra allt jobb, men låta nuvarande chefredaktör Diana Gray fortsätta vara ansiktet utåt. Allt jobb, men ingen cred alltså. Trots detta tackar Anna ja och blir en del av en tidningsredaktion som är allt annat än harmonisk. Tidningens grundare och förre chefredaktör Susanne befinner sig på ett vårdhem efter en olycka och många saknar henne. Det är också tydligt att Diana Gray har farit fram hårt med sina anställda och må vara känd influencer, men definitivt ingen bra ledare. Redan från början vet vi också att hon är död. Mördad. Och det är Anna som hittar henne.

De bästa delarna av Deadine är de som utspelar sig på tidningsedaktionen. Det märks att Rebecka Edgren Aldén känner miljön väl och hon har ett öga för detaljer. Jag uppskattar också den mediekritik som framförs på ett bra och tänkvärt sätt, men helt utan pekpinnar. Vi lever i en medievärld där en dokusåpa kan vara vägen in i ett stort kändisskap och där influencers och youtubeprofiler får stort inflytande. De som skapar ett magasin som kommer ut sällan, måste förhålla sig till den snabba världen runtomkring och ibland blir det svårt att vara relevant. Samtidigt är diskussionerna kring målgrupp intressanta och jag hoppas att det finns personer som Anna som inser att alla inte vill ha sin värld styrd av influencers.

Med det sagt så faller Anna inledningsvis handlöst för Diana och den spännande värld som öppnas för henne i kändisens sällskap. De går på premiärer och fester ihop och Anna får en chans att bli någon helt annan än den hon är, någon som är känd och hyllad. Nu är hon inte längre bara mamma och fru och inte heller har hon ett doldisjobb på en tidning som få läser. Problemen låter dock inte vänta på sig, för en frånvarande mamma och fru förlorar också något. Barnen krisar, maken är trött på att få sköta allt markarbete och snart känner Anna sig otillräcklig både hemma och på jobbet.

När Edgren Aldén slutligen vänder åter till mordet på Diana, som hon lämnat under en stor del av boken, blir jag lite besviken när hon verkar falla i fällan att lösa allt på tok för enkelt. Jag hade fel. Vändningarna är många och allt faller på plats. Trots detta är spänningsmomentet inte det jag kommer att minnas mest, utan istället den unika inblicken i ett liv som ligger långt ifrån mitt, men som författaren skildrar på ett mycket trovärdigt vis. Deadline är välskriven och riktigt bra. Kanske Rebecka Edgren Aldéns bästa hittills. Hon är riktigt skicklig på att skapa psykologisk spänning, där snaran dras åt utan att vi eller karaktärerna riktigt är beredda på det.