Löparklubben för cancersystrar

Keira närmar sig 50, är lyckligt gift, mamma till tre barn och driver en inredningsaffär som specialiserat sig på handgjord keramik. Lite motvilligt går hon på mammografiundersökningen som hon kallats till och får sedan beskedet ingen vill ha. Hon har drabbats av bröstcancer.

Hur hanterar man bäst ett svårt besked? Keiras strategi är att inte berätta för någon. Hon låtsas som ingenting på jobbet, men inser snart att energin inte räcker till. Kollegan Lorna kallar in sin man Pierre och tillsammans verkar de först vilja hjälpa till, men i själva verket försöker de ta företaget från Keira. Keira misstänker att allt inte står rätt till, men blir snart för sjuk för att orka kämpa emot.

Det som får henne att orka leva med sjukdomen är de väninnor hon lär känna via en löparklubb för cancersjuka. Det börjar med att hon möter Tamsin utanför kliniken, som berättar att det finns en grupp kvinnor som alla drabbats av cancer och som försöker hålla sig i form tillsammans. Keira vågar sig dit och snart ingår hon i en gemenskap som får stor betydelse. Att kämpa mot cancer tar mycket kraft, men Keira orkar mer tack vare sina väninnor i löparklubben. När Tamsin blir riktigt sjuk bestämmer sig klubben för att ordna ett välgörenhetslopp för att samla in pengar till en alternativ behandling för väninnan.

Löparklubben för cancersjuka är något så ovanligt som en varm och hoppfull bok om en fruktansvärd sjukdom som förstör livet för så många. Kanske bli Keira lite för mycket av en superhjälte, men jag köper det eftersom hoppfulla böcker behövs. Jag tycker så mycket om att följa Keira och hennes väninnor, både de sjuka och de friska. Familjen är viktig, men vänner behövs också i en krissituation, vilket Lloyd beskriver på ett fint sätt.

Det var inte förrän jag läste bokens slutord och författaren tackade sin stora kärlek Emlyn som jag insåg att jag läst flera andra böcker av Josie Lloyd. Jag absolut älskade Come together, Come again och The Seven Year Itch som Lloyd skrev tillsammans med sin man Emlyn Rees. Kul att återupptäcka henne!