Natthimmel med kulhål

Natthimmel med kulhål är Ocean Vuongs debut och jag läste den på svenska, trots att översättning av lyrik är något av det svåraste att göra bra. Andreas Lundberg gör dock ett fint jobb och trots att jag inte studerat dikterna på originalspråk och helt kan bedöma översättningen, har dikterna ett flyt som gör att språket känns korrekt. Originaltiteln är Night Sky with Exit Wounds och boken kom ut 2016.

Ocean Vuongs diktsamling inleds med ett kort citat av Bei Dao, en kinesisk poet som tillhör mina favoriter. Därefter följer ett par dikter uppbyggda i radpar, där läsningen går som i cirklar. Många av Vuongs dikter är uppbyggda just så och rytmen är minst lika viktig som innehållet. Tempot i läsningen blir högt och egentligen kan jag inte påstå att jag förstår precis allt, men jag känner orden och de får mig att förstå i alla fall en del av den smärta och frustration som de försöker beskriva. Andra dikter liknar mer små berättelser, som den om en flykt i “Immigranten Haibun”. Vuong tar med oss till Vietnam i dikter som “Aubade med brinnande stad”, låter oss få träffa hans pappa i dikter som “Telemachos” och hans mamma i dikter som “Huvudstupa”, men delar också osäkerheten hos en pojke som inte riktigt vet hur han ska agera eller vem han ska vara. Smärtan i “Tacksägelse 2006” där han konstaterar att “alla mina vänner är tre år bort” och “min mor sa att jag kunde bli vad jag ville — men jag valde att leva”.

Kampen för att verkligen få leva, att hitta sig själv och våga vara den han hittar återkommer i dikt efter dikt. I dikten “Till storms” följer vi kampen för att våga och kunna älska en man på riktigt, med ömhet. Att vara homosexuell är inte ofarligt, vilket Vuong skriver om i dikten “Jordens sjunde cirkel” där han i fotnoter berättar om mordet på Michael Humphrey och Clayton Capshaw, ett gaypar som bränns till döds i sitt hem i Dallas. I dikten “Fragment ur en anteckningsbok” får vi just fragment ur en pojkes liv, som ger oss en aning om helheten som blir ännu tydligare i den smärtsamma dikten “En dag kommer jag att älska Ocean Vuong”.

Ocean Vuongs dikter är inte enkla. De är vackra, kreativa, oväntade och fyllda av känslor. De är inte dikter som har en färdig tolkning, eller ens en tydlig sådan. Jag tycker om dem och vill läsa dem igen. Natthimmel med kulhål är en bok att återvända till igen och igen.

 

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: