Tredje samtalet med de nominerade författarna inför kvällens utdelning av Women’s Prize for Fiction sändes igår och jag såg det nyss.
Weather av Jenny Offill är den första boken att uppmärksammas då Kim Cattrall läste högt ur den. Weather handlar om bibliotekarien Lizzie Benson och när vi möter henne är hon på bilverkstaden och försenad till en föreläsning. Jag har ännu inte läst något av Offill, men hon framstår som intressant och sympatisk. Inspirationen till Weather fick hon när hon flyttade ut på landet och ett fokus är klimatet och aktivism för hycklare. Hon kallar själv sin bok för smal och absurd, vilket får mig att bli nyfiken och avskräckt samtidigt. Offills sätt att beskriva sin skrivprocesser gör det tydligt att det är en annorlunda författare vi har att göra med. Hon berättar hur hon skriver ner enstaka meningar, stycken och idéer som verkar osammanhängande och sätter ihop dem på samma sätt som fåglar bygger sina bon. Spännande!
Näst på tur är Bernardine Evaristo som nominerats för Girl, Woman, Other, en bok som belönades med Bookerpriset 2019. Uppläsningen görs av Gugu Mbatha-Raw och hon gör det väldigt bra. Kanske är jag extra positiv då det här är en av de böcker på den korta listan som lockar mig mest. Målet med romanen, säger Evaristo, var att få med så många brittiska, svarta kvinnor eftersom de så ofta är osynliga i litteraturen. Hon påbörjade den redan 2013 och hade målet att få med tusen karaktärer, som sedan blev hundra och slutligen tolv då hon insåg att varje karaktär behövde minst 30 sidor för att bli levande och få en tydlig bakgrund. Evaristo säger att boken handlar om hennes erfarenheter och alla de kvinnor hon mött under sitt liv.
Det gemensamma samtalet med de två författarna, modererat av Kate Mosse, handlar dels om deras starka, kvinnliga karaktärer men också om hur de ganska ovanliga böckerna kom till. Offill försöker förklara i bilder hur skrivandet är som att få upp ett kombinationslås och att de olika delarna måste passa ihop på samma sätt som koden gör. Lite är det som en väv, eller som hennes mormor/farmor som sparade på alla små bitar av presentsnören och sedan använde dem. Allt ska med i helheten. Karaktären Lizzie fanns med tidigt i skrivprocessen och skapades utifrån en känsla av rädslan för att förlora saker som är viktiga. Att hon är bibliotekarie handlar om att de är en yrkesgrupp som står för ett socialt skyddsnät i ett land där ett sådant saknas. Oron Lizzie har handlar om hennes familj, men utvidgas till en mer universell oro för världen omkring henne.
Evaristo använder en form som hon använt i sina tidigare böcker och använder sällan punkt, utan låter texten mer påminna om dikter som flyter fram över sidan. Syftet är att kunna blanda berättelserna och inte inte riskera att boken blev en ”vanlig” novellsamling. Mosse påpekar att hon är väldigt rättvis gällande hur mycket plats de olika karaktärerna får, men undrar ändå om Evaristo har någon favorit. Det visar sig att hon brukar besvara frågan olika varje gång hon får den, lite beroende på vilket humör hon är på. I det här samtalet lyfter hon fram Jazz, 19 år gammal och Hattie som passerat 90. Hon säger också att hon hade kunnat skriva en hel bok om Amma, medan Grace kändes ganska färdig.
Offill lyfter något jag tycker är viktigt, nämligen hur skönlitteratur kan få oss att möta människor vi aldrig annars skulle träffa. Även Evaristo håller med om att fler röster måste få höras och det kan de få genom böcker. De talar också om aktivism som får ta plats i deras böcker, mer eller mindre uttalat. Genom att lyfta frågor och karaktärer som sällan får ta plats i debatten kan de förändra världen. Skönlitteratur öppnar våra ögon för saker som funnits där hela tiden, men som vi inte uppmärksammar.
Det här var ett riktigt intressant samtal med författare som jag gärna bekantar mig med. Jag är mycket nöjd med de tre samtal jag lyssnat på och ser fram emot att få veta vem av dem som blir kvällens vinnare. Oavsett så vill jag läsa flera av de nominerade böckerna och det är Hamnet, A Thousand Ships, Dominicana och Girl, Woman, Other som lockar mest.