All the lonely people

Det går självklart inte att låta bli att nynna på Eleanor Rigby när man läser All the lonely people av Mike Gayle, men det är något jag absolut kan stå ut med. Det här är nämligen en av de finaste böcker jag läst i år och låten är inte så tokig den heller.

Hubert Bird lämnade Jamaica för London i slutet av 50-talet. Hans vän Gus har redan gjort resan och verkar ha skapat sig ett nytt liv. När Hubert anländer inser han att London inte alls är paradiset på jorden, men han kämpar på. Jobbet han få på ett varuhuslager är inte dåligt, men han utsätts för rasism dagligen och inser att han inte är välkommen. Chefen håller dock på honom och den värsta av hans plågoandar avskedas. När han sedan får syn på Joyce som arbetar på varuhuset får livet en mening. Deras förhållande ses inte på med blida ögon och Joyce familj väljer att bryta med henne, men inget och ingen kan få dem att släppa varandra.

Hubert är nu en bit över 80 och änkling. Han bor kvar i huset i Bromley som han delade med Joyce och har inte ändrat på någoting. Dottern Rose har bott i Australien i 20 år och även om hon ringer en gång i veckan saknar Hubert hennes sällskap. För att inte oroa henne har han hittat på tre vänner som han säger sig umgås med, men i verkligheten sitter han ensam hemma med katten Puss som enda sällskap. När grannen Ashleigh ringer på dörren för att presentera sig och dottern Layla är han varken speciellt trevlig eller tillmötesgående. Däremot har han svårt att säga nej när hon en tid senare ringer på igen och ber honom passa Layla så att hon ska kunna på på en jobbintervju. “The beginning of a beautiful friendship”, ska det visa sig då Ashleigh inte ger sig, utan fortsätter att se till att Hubert inte behöver vara ensam. När dottern Rose berättar att hon ska hälsa på inser Hubert att han måste försöka skapa sig ett liv som liknar det han fantiserat ihop.

Parallellt med den nutida berättelsen där grannen lockar ut Hubert i världen igen får vi följa hans liv med Joyce och de två berättelserna är båda välskrivna och relevanta. London i mitten av 1900-talet är ingen enkel plats för någon från Jamaica och blandäktenskap ses inte på med blida ögon. Rasismen drabbar inte bara Hubert, utan också Joyce, men hon låter det inte påverka henne. Riktig kärlek är ingenting man slarvar bort.

Gayle låter en grupp ensamma människor hitta en gemenskap och även om det blir lite väl mycket mot slutet är det här en riktigt bra bok med karaktärer att älska. Hubert är en av de trevligaste karaktärer jag läst om på väldigt länge och Gayle bjuder på ett riktigt komplext och fint porträtt av en man som lämnade allt, fick sitt livs kärlek och ett bra liv som han sedan förlorade. En bra bok är en som snurrar i huvudet även när du inte läser och Allt the lonely people är en sådan bok. Jag hoppas verkligen att Norstedts fortsätter sin utgivning av Mike Gayles böcker så att fler får lära känna Hubert Bird, en ovanligt älskvärd man.