Genrer jag inte tycker om …

Inspirerad av Sincerely Johanna och hennes senaste video tänkte även jag skriva lite om genrer jag inte tycker om.

Johanna tar upp deckare och spänning som genrer hon inte läser, men det gör jag. Däremot börjar jag tröttna väldigt på allt för stereotypa poliser och många av de stora svenska deckarförfattarna går bort för att jag helt enkelt inte är intresserade av deras huvudpersoner. Det är också viktigt att det välskrivna böcker med en tydlig röd tråd och ett bra språk. Sedan är miljön viktig också och jag väljer bort i princip alla böcker som utspelar sig på ensliga små öar. Vad är det som är så himla bra med det?

Eftersom deckargenren verkligen exploderat och fortsätter att explodera om och om igen är det helt klart så att kvaliteten varierar och det gäller att leta fram guldkornen som definitivt finns.

Även när det gäller fantasy och sci-fi undviker jag det mesta. Speciellt high-fantasy med hundra miljoner karaktärer indelade i olika släkter (eller till och med olika sorters magiska varelser) och som har en massa kartor i inledningen. Här inser jag att jag kommer att få bistra kommentarer från flera bloggvänner som jag vet älskar just kartor. Men nej, det är ingenting för mig. Ska det vara släktträd och kartor så är det Per Anders Fogelströms Stadserie som gäller.

Jag gillar däremot dystopier mycket, speciellt politiska sådana som utspelar sig i en framtida värld där allt gått åt helvete. I speciellt ungdomsboksgenren finns det dock alldeles för många och för lika böcker som gjort att jag tappat intresset lite. Många försöker göra en ny Hungerspelen, men jag önskar mig helt nya och kreativa idéer.

Romance och feelgood som är för stereotyp och handlar om kvinnor som bara tänker på utseende, vikt och kläder går också bort. Väldigt många böcker i dessa genrer har en tendens att förminska kvinnor och göra dem till offer. Sådana böcker går fetbort. Däremot finns det en hel del böcker i genren också och helt klart feministiska sådana. Kalla mig gärna pryd, men jag klarar mig också utan allt för många sexscener. De ger mig helt ärligt absolut ingenting.

En genre som jag avskyr är en jag kallar “medelålders män skriver tegelstenar om sig själva och stirrar så djupt in i naveln att de knappt hittar ut”. Knausgård, Lundell och en hel rad andra författare klarar jag mig bra utan. Ännu värre med självbiografier av män som inte ens kan skriva själva, men trots spökskrivare hävdar att de ger ut en självbiografi tar jag inte heller i med tång.

Över huvud taget har jag svårt för pladdriga tegelstenar eller sådana böcker som (med ett finare uttryck) kallas “episka romaner” eller “The Great American Novel” (för tegelstenar skrivs inte sällan av amerikaner, plus size meny och allt det där).  Även här finns främst män representerade, men en och annan kvinna slinker igenom också. Jag orkar verkligen inte läsa megatjocka böcker om män som tror sig förändra världen.

Något som också är svårt är humor. Böcker som marknadsförs som roliga är sällan sådana som får mig att skratta. Jag får istället ångest av böcker som liknar Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, men kan uppskatta Fredrik Backman, dock mer när han är allvarlig än när det blir för galet som i senaste boken Folk med ångest. Skrönor är också något jag avskyr och om en bok beskrivs som “mustig” drar jag öronen åt mig. Däremot skrattar jag gott åt böcker av Jonas Karlsson och Erlend Loe. Absurt är min grej.

Vilka sorters böcker har du svårt för?

 

 

Photo by Skitterphoto from Pexels