Dag: 24 juli, 2019

The Booker Dozen 2019

Igår avslöjades den långa listan till Man Booker Prize, även kallad The Booker Dozen. I just detta sammanhang är ett dussin lika med tretton och så många titlar är också nominerade till årets pris. Sedan 1969 har Man Booker Prize delats ut till en bok som skrivits på engelska och getts ut Storbritannien eller Irland. Författarens nationalitet spelar ingen roll, utan det är originalspråket som avgör.

Årets Booker Dozen ser ut så här:

The Testaments av Margaret Atwood (Kanada), (Vintage, Chatto & Windus)

Uppföljaren till The Handmaids tale som utspelar sig 15 år senare. Jag har ju pinsamt nog inte läst den ännu, men blir sugen nu när uppföljaren är på gång. Tv-serien är dock så hemsk att jag inte klarar av att se mer än något avsnitt ibland, så frågan är hur jag fixar att läsa Offreds berättelse.

Night Boat to Tangier av Kevin Barry (Irland), (Canongate Books)

Kevin Berry är ett namn som brukar dyka upp i prissammanhang, men jag har aldrig läst något av honom. Night boat to Tangier beskrivs som ett tragikomiskt mästerverk och handlar om två irländska gangsters som tar en båt från Spanien till Tanger.

My Sister, The Serial Killer av Oyinkan Braithwaite (Storbritannien/Nigeria), (Atlantic Books)

Så dyker den upp på ännu en lista och påminner mig om att jag måste läsa. Berättelsen om Korede som städar upp efter sin syster Ayoola verkar annorlunda och läsvärd.

Ducks, Newburyport av Lucy Ellmann (USA/Storbritannien), (Galley Beggar Press)

En tegelsten utan styckeindelningar som ska bestå av åtta väldigt långa meningar om en hemmafru i Ohio som tänker tillbaka på sitt liv. Kan vara jättebra, eller bara jättepretentiöst.

Girl, Woman, Other av Bernardine Evaristo (Storbritannien),  (Hamish Hamilton)

En bok om tolv karaktärer som berättar om sitt liv. De flesta är kvinnor, brittiska och svarta. Boken beskrivs som unik och välskriven. Den lockar till läsning.

The Wall av John Lanchester (Storbritannien), (Faber & Faber)

I en fiktiv önation har man byggt en mur runt hela kustlinjen. Muren ska skydda mot de andra, som hotas när havsytan stiger och hotar att ta över. Det här verkar vara en annorlunda och spännande bok.

The Man Who Saw Everything av Deborah Levy (Storbritannien), (Hamish Hamilton)

Deborah Levys två tidigare böcker har nått den korta listan och jag har tänkt läsa dem båda, men inte gjort det. Nu blir det kanske tredje gången gillt både för henne och mig. The Man who saw everything handlar om Sauld Adler som 1988 blir påkörd när han går över Abbey Road. Allt verkar okej, men nästa gång han går över samma gata hamnar han i det kommunistiska Östberlin.

Lost Children Archive av Valeria Luiselli (Mexiko/Italien),  (4th Estate)

Samtidigt som en familj åker från USA mot Mexiko, flyr andra från söder till norr. Det här verkar vara en både angelägen och spännande berättelse om människor utan röst.

An Orchestra of Minorities av Chigozie Obioma (Nigeria),(Little Brown)

Minoritetsorkestern finns utgiven på svenska av Ordfront förlag. Det är en berättelse om Chinonso och Ndali och en omöjlig kärlek.

Lanny av Max Porter (Storbritannien), (Faber & Faber)

Lanny ges ut av Sekwa förlag i höst och beskrivs som en blandning av fabel, folksaga och roman med inspiration från muntlig berättartradition. Om jag inte läst och älskat hans förra bok hade jag varit skeptisk. Nu är jag mest förväntansfull.

Quichotte av Salman Rushdie (Storbritannien/Indien),  (Jonathan Cape)

Quichotte är berättelsen om en tv-beroende äldre man som har svårt att skilja på fantasi och verklighet. Beskrivningen av boken får den att låta väldigt märklig, men Rushdie är också ofta svårläst, men briljant.

10 Minutes 38 Seconds in This Strange World av Elif Shafak (Storbritannien/Turkiet), (Viking)

Elif Shafak har stått på min läslista länge och nu kanske det blir av att läsa. Huvudpersonen Tequila Leila har just dött och berättar efter döden om sitt liv.

Frankissstein av Jeanette Winterson (Storbritannien), (Jonathan Cape)

Wintersons nya bok utspelar sig i ett Storbritannien märkt av Brexit och handlar om hur kroppar kan bli nya människor, eller i alla fall något som liknar oss. Paralleller till Mary Shelley och Frankenstein finns självklart.

52 bra saker: Carpool Karaoke

Jag har sett några avsnitt av Carpool Karaoke och blivit lite småkär i James Corden. Charmig, rolig och faktiskt en grym sångare. Första avsnittet jag såg var det med Paul McCartney i Liverpool. Ett avsnitt som inkluderade ett besök i hans gamla hus och en hemlig konsert på en lokal pub. Det avsnitt jag sett flest gånger och verkligen älskar är det med Adele. Efter att ha sett fantastiska filmen Rocketman fastnade jag helt i klipp från den och om/med Elton John. Elton Johns avsnitt av Carpool Karaoke är också fint. Han och Corden sjunger en massa och pratar om livet i allmänhet och hans barn i synnerhet.

Konceptet är enkelt; Corden plockar upp en kändis i sin bil och de sjunger artistens låtar och pratar om allt möjligt och omöjligt. Ibland besöker de olika platser eller plockar upp fler personer.

Jag delade mitt beroende med mina Facebook-vänner och fick tips på deras favoritavsnitt. Nu har jag sett några av dem och några andra.

Några favoriter är:

Gwen Stefani, där även George Clooney och Julia Roberts dyker upp för att sjunga med i bland annat Hollaback girl. Två av mina favoritkvinnor och männen är inte så tokiga de heller. Lysande!

Michael Bublé är smörsångarens smörsångare i modern tid och även om jag sällan lyssnar på honom är det helt okej musik. Ett avsnitt som gjorde mig glad, inte minst för att Cordens pappa dyker upp med sin sax.

Chris Martin som är på väg till San Francisco och Super Bowl. Det blir en roadtrip som inkluderar bra musik och ett gäng märkliga som avslutas med en stulen bil utanför ett sunkigt motell och en cykeltur.

Michele Obama som hoppar in som guide vid Vita huset och sedan sjunger bland annat Stevie Wonder och Beyoncé. Missy Elliot dyker upp också och sjunger med i baksätet.

Jennifer Lopez som  bjuder på lysande sång och verkar ha riktigt trevligt med Cordan. Lite mycket rumpsnack kanske, men underhållande kanske främst för att de har kul på riktigt. Roligast är kanske när JLo visar Cordan hur man gör en musikvideo.

%d bloggare gillar detta: