Dag: 29 maj, 2019

52 bra saker: Sibiriska skogskatter

Jag älskar katter och drömde i många år om att kunna ha minst en katt hemma. Tyvärr är jag riktigt allergisk mot katter och därför verkade det omöjligt. Tills jag läste om rasen sibirisk skogskatt.

De flesta som är allergiska mot katter är allergiska mot Fel d1, ett protein som finns i katters saliv. Sibirisk katt har väldigt lite sådant protein i salivet, så trots att de är riktiga pälsmonster funkar de bra för många kattallergiker. Familjen O åkte till testhem och det funkade fint för de tre allergikerna. Sommaren 2015 skaffade vi vår första sibiriska katt Selma. Året efter fick hon sällskap av nu treåriga Manya, som är en riktigt cool katt som med sin storlek har satt sig i respekt hos kvarterets katter.

Tyvärr drabbades Selma av FIP, en virussjukdom där ett vanligt virus muterar och orsakar sådana problem att katterna behöver avlivas. Selma rasade i vikt, mådde väldigt dåligt och vi var tvungna att låta henne somna in på midsommarafton 2016.

Senare samma sommar köpte vi Moltas. Vi letade egentligen efter en mörk hona, men kom hem med en vit hane. En charmig och ganska korkad sådan, som slåss rätt ofta, men ännu hellre sover nära, nära.

Hans bästa kompis heter Thalos och är grannens Maine Coon. I princip varje dag kommer han till vår altandörr och knackar försiktigt på rutan med tassen och vill att Moltas ska komma ut.

Sibiriska katter blir ganska stora och våra pälsmonster är enorma när vinterpälsen är som störst. Precis nu, när pälsen håller på att försvinna och utevistelse gör sitt på vikten är i alla fall Moltas lite väl benig. Mest är dock både han och Manya världens coolaste och gosigaste katter. Hela familjen O är väldigt glada över att de bor just hos oss.

Och allergin då? Jo, det funkar fint med katterna hemma hos oss, trots att vi är kassa på att städa. Däremot känner jag av dem lite nu under pollensäsongen, men det funkar. Min allergi mot “vanliga” katter finns kvar, men verkar faktiskt ha blivit lite bättre.

%d bloggare gillar detta: