Dag: 5 mars, 2019

Ode till en tonårsidol

Tänk dig att det bara finns två tv-kanaler och att programmen som sänds är nyheter, sport, Nygammalt med folkdans och så veckans höjdpunkt Dallas (som är på sista säsongen och börjar spåra ur rejält). Föreställ dig då att det kommer en tredje kanal där det sänds en ungdomsserie om ett tvillingpar som flyttar till Beverly Hills och kanske kan du möjligen inse hur stort det var.

Serien Beverly Hills 90210 orsakade en del bråk hemma oss ska erkännas. TV:n var nämligen pappas och när det var nyheter på någon av de nu tre kanalerna skulle vi se nyheter. Som tur är hade jag en liten svartvit TV på rummet och därför kunde jag se Beverly Hills. Tillsammans med tvillingarna helylle-Brandon och wannabecool-Brenda lärde jag känna pluggisen Andrea, den korkade men snälle Steve, den snygga och coola Kelly, den naiva Donna och senare den lille pajasen David. Mest föll jag och många med mig för den farlige Dylan, som dejtar Brendan och Kelly i olika omgångar serien igenom.

För några dagar sedan drabbades skådespelaren Luke Perry av en massiv stroke och ogår nåddes vi av nyheten att han avlidit till följd av den. Luke Perry hade självklart fler roller, men för mig är och förblir han den evigt unge Dylan McKey.

Som Johan Hilton skriver i DN hade serien inte klarat sig utan Dylan McKey. Även om många tonårstjejer säkert hade valt en Brandon eller kanske en Steve, men i deras fantasier passade Dylan klart mycket bättre. Vi behöver våra rebeller om än på behörigt avstånd och Dylan McKay var lagom farlig i en i övrigt ganska oskyldig och ofarlig serie. Utan honom hade präktigheten blivit överväldigande, speciellt de första säsongerna. Johan Hilton skriver också att alla tittade på Beverly Hills med en ironisk ansats, men det tror jag inte riktigt var fallet inledningsvis. För mig var det på blodigt allvar i alla fall den första säsongen, men för varje säsong som gick var det nödvändigt att släppa allvaret och bara låta sig underhållas.

Samma dag som Luke Perry fördes till sjukhus avslöjades planerna på att låta serien Beverly Hills 90210 återvända med flera av originalskådespelarna i sina gamla roller. Att Ian Ziering aka Steve Sanders, Brian Austin Green som David Silver liksom att Jason Priestley som spelade Brandon Walsh, Jennie Garth som spelade Kelly Taylor och Tori Spelling, som spelade Donna Martin skrivit på om att återvända till sina roller var redan klart. Luke Perry, som var upptagen med serien Riverdale, var dock aktuell för flera inhopp. Nu är frågan vad som händer med den planerade fortsättningen, för klart är att det aldrig skulle gå att ersätta Luke Perry med någon annan skådespelare som Dylan McKay. Luke Perry är och förblir Dylan McKay. Så är det bara.

Vill du se Beverly Hills finns alla avsnitt på viafree. Med 99,9% säkerhet håller den absolut inte, kanske inte ens för en nostalgiker som jag, men när serien var ny var den något helt annat än det vi sett förut. I kölvattnet efter den följde oceaner av ungdomsserier i samma anda, men Beverely Hills var originalet. I många av serierna valde huvudpersonerna mellan två kärleksobjekt, men Kellys velande mellan Brandon och Dylan och Dylans mellan Brenda och Kelly var de ultimata trianglarna.

Women’s Prize for Fiction — årets långa lista

Women’s Prize for Fiction Longlist 2019, photographed by Sam Holden Agency

Igår presenterades den långa listan till årets Women’s Prize for Fiction, som de senaste åren avslöjats på Internationella Kvinnodagen. I år blev det några dagar tidigare.

Årets långa lista innehåller följande 16 titlar:

The Silence of the Girls av Pat Barker

Pat Barker har skrivit om Trojanska kriget ur ett bortglömt perspektiv. Det är nämligen inte männen som berättar, utan den bortglömda Briseis, som var drottning, men nu är en av Akilles slavar. Barker föddes 1943 och är en för mig okänd brittik författare. Hon verkar dock vara såväl produktiv, som prisad och fick t.ex. Man Booker Prize redan 1995. Hon återfinns på Grantas lista för lovande författare under 40 från 1983. The Silence of the Girls låter inte alls som min typ av bok, men skulle kanske vara intressant. Däremot låter den som en typisk pristagarbok, så utan att ha läst en rad tippar jag att den fins kvar när den korta listan presenteras.

Remembered av Yvonne Battle-Felton

Yvonne Battle-Felton föddes i Philadelphia och växte upp i New Jersey. Hon har tidigare skrivit kortare texter för barn och vuxna, men det här är hennes första roman. Remembered utspelar sig i Philadelphia 1910. Huvudpersonen Spring, en frigiven slav,  befinner sig på sjukhus och vakar över sin son Edward som svävar mellan liv och död efter en bilolycka. Det är oklart huruvida han själv orsakat den. Det här skulle kunna vara något för mig, men jag avvaktar tills någon annan läst.

My Sister, the Serial Killer av Oyinkan Braithwaite

My Sister, the Serial Killer är Oyinkan Braithwaites debut och beskrivs som “Lagos-noir”, en ovanlig thriller som utspelar sig i en för många läsare ovanlig miljö. Huvudpersonerna Ayoola, som har för vana att mörda folk och Korede som förväntas städa upp efter henne. Det här låter som en bok olik alla andra och därmed lockar den också till läsning.

The Pisces av Melissa Broder

Melissa Broder är från USA och har tidigare gett ut bland annat diktsamlingen Sext och essäsamlingen So sad today. The Pisces är hennes första roman och i den får vi träffa Lucy, som skrivit på sin avhandling i nio år, men helt tappar fotfästet då hennes pojkvän gör slut. Hon får i uppdrag av sin syster att vara hund- och husvakt vid Venice Beach och där träffar hon en mystisk simmare. Jag har utifrån beskrivningen av boken svårt att veta hur jag ska tänka kring The Pisces. Det låter som ett rätt lättsam bok, men jag kan mycket väl ha fel.

Milkman av Anna Burns

Anna Burns tilldelades Man Booker Prize 2018 för sin bok Milkman och nu är hon alltså nominerad även till Women’s Prize for Fiction. Milkman utspelar sig i en stad utan namn, som påminner mycket om Burns hemstad Belfast. Vi får följa en familj under konflikten (kallad “the Troubles”), där vissa får mer makt än andra och där skvaller och social kontroll står i centrum. Jag har flera gånger tänkt läsa den här boken, men är rädd att den är för tung. Kanske blir det tillfälle i sommar, när lästiden kommer åter.

Freshwater av Akwaeke Emezi

Akwaeke Emenzi föddes 1987 i Umuahia, Nigeria. Debutromanen Freshwater har nominerats till en lång rad priser och nu alltså även till Women’s Prize for Fiction. Boken handlar om Ada som är en ovanlig flicka. Eftersom hon tillkommit tack vare sina föräldrars böner hon fått en gud eller en ande inom sig eller i alla fall delar av igbo-guden Ala, som hennes far verkar ha glömt bort. Så tolkar jag i alla fall de texter jag läst om boken. Kan vara helgalet eller galet bra. Lite nyfiken blir jag i alla fall.

Ordinary People av Diana Evans

Diana Evans tredje roman handlar om medelålderskris och äktenskapsproblem. Två par, bosatta i södra London, står i centrum för boken som The Guardian beskriver som “marital angst”. Ännu en bok som faller inom kategorin, skulle-kunna-vara-fantastisk-eller-en-bok-jag-läst-tusen-gånger-tidigare, men eftersom den ändå nominerats till ett stort pris hoppas jag på det första. Med tanke på att hennes debutroman 26a tilldelades Orange Award for New Writers 2005 verkar det vara en rimlig slutsats.

Swan Song av Kelleigh Greenberg-Jephcott

Swan Song är en roman om Truman Capote och hans vänner. Den handlar om Capotes ansträngningar för att nå framgång hos de rika och vackra, men också om det brutala fallet då delar av hans ofärdiga roman Answered Prayers publicerades i Esquire magazine och det blev officiellt att han avslöjat massor om dem, däribland en hel del skandalösa saker.

Kelleigh Greenberg-Jephcott har tidigare arbetat inom filmindustrin, bland annat som manusförfattare. Swan Song är hennes debutroman och en bok jag verkligen vill läsa. Autofiktion är en favoritgenre och Capote fascinerar mig.

An American Marriage av Tayari Jones

An American Marriage är Tayari Jones fjärde roman och den har valts ut till Oprah’s Book Club. Boken handlar om Celestial och Roy, som är lyckligt gifta när Roy döms till fängelse för ett brott han inte begått. Medan han sitter inne tröstas Celestial av hans vän Andre och när Roy sedan släpps blir det svårt att fortsätta där de en gång var. Det här är en bok som gör mig lite nyfiken.

Number One Chinese Restaurant av Lillian Li

Lillian Li har tidigare skrivit noveller och sakprosa, men Number One Chinese Restaurant är hennes debutroman. Boken handlar om restaurangen Beijing Duck House in Rockville i Maryland och människorna kring den. De beskrivs som mörk, men rolig och skulle kunna vara något för mig.

Bottled Goods av Sophie van Llewyn

Sophie van Llewyn växte upp i Rumänien och bor nu i Tyskland. Kortromanen Bottled Goods utspelar sig i det kommunistiska Rumänien på 1970-talet. Huvudpersonen Alina uppmärksammas av den hemliga polisen, då hennes svåger hoppar av till väst. Det här är en samling korta texter, vissa på några sidor, andra bara några rader, men de handlar alla på något sätt om Alina och hennes liv.

Lost Children Archive av Valeria Luiselli

Valeria Luiselli föddes i Mexico City och växte upp i Sydkorea, Sydafrika och Indien. Hon bor nu i New York där Lost Children Archive utspelar sig, eller i alla fall den plats som en familjs resa utgår ifrån. Vi får följa en resa från New York som går söderut, men också höra berättelsen om de många resor som sker in i USA söderifrån. Migration är ett aktuellt tema inte bara i USA och det här skulle kunna vara en riktigt intressant bok.

Praise Song for the Butterflies av Bernice L. McFadden

Praise Song for the Butterflies utspelar sig i det fiktiva, Västafrikanska landet Ukemby, där huvudpersonen Abeo Kata lever ett privilegierat liv som dotter till en pappa anställd av regeringen och en mamma som är hemmafru. Sedan förändras allt då hennes föräldrar lämnar bort henne till någon slags religiös sekt, som ett offer. Gamla traditioner påverkar hennes föräldrar och Abeo lever som slav i tolv år. Det låter som en riktigt vidrig bok, som jag inte vet om jag orkar läsa.

Circe av Madeline Miller

Ibland funderar jag på om det är någon slags nyrenässans på gång, då väldigt många böcker tar avstamp i antika berättelser. Circe handlar om Helios dotter Circe, en odödlig nymf som tvingas i exil till ön Aiaia efter att ha använt sig av häxkraft. Hon är en självständig och stark kvinna som skrämmer såväl gudar som människor.

Madeline Miller tilldelades Women’s Prize for Fiction 2012 för boken The Song of Achilles där hon låter Patroclus, Akilles följeslagare,  berätta om det Trojanska kriget. Inte alls min typ av bok och det verkar inte heller Circe vara.

Ghost Wall av Sarah Moss

Ghost Wall handlar om tonårstjejen Silvie och hennes familj, som tillbringar en varm sommarvecka på landsbygden i Northumberland, där de försöker att leva som vore det järnåldern, på det som naturen har att erbjuda. Inte en drömresa för Silvie direkt, men hennes pappa ser det som en helt fantastisk upplevelse.

Normal People av Sally Rooney

Sally Rooneys debut Samtal med vänner har hyllats och så även hennes senaste bok Normal People. Själv tycker jag att Samtal med vänner faller inom kategorin “böcker-som-får-mig-att-känna-mig-gammal”, men har förstått att Normal People ska vara bättre. Den handlar om Connell och Marianne, som växer upp i samma lilla stad på landsbygden på Irland, men ändå lever helt olika liv. De träffas på Trinity Collage i Dublin och finner varandra.

 

Sexton böcker ska bli sex och den korta listan avslöjas 29 april. Jag får se om någon av böckerna på listan ovan blir läst innan dess. Har du några favoriter?

%d bloggare gillar detta: