Dag: 4 januari, 2019

Populära inlägg 2018 och de jag önskat fler läst

Bloggåret 2018 är till ända och i min utvärdering av året har jag främst fokuserat på böcker jag läst, snarare än inlägg jag skrivit. Det har faktiskt varit ett riktigt bra bloggår, med flest besökare sedan 2012. Inga modebloggssiffor, men en trevlig topp. De texter som flest läst kommer att listas i detta inlägg. Det här är alltså inte de inlägg som haft flest läsare i år, utan de inlägg skrivna 2018 som haft flest läsare. Mest populära är nämligen inläggen om Björnstad från 2016 och Sandmannen från 2013 samt sidan med böcker som passar unga läsare, som uppdateras löpande. Jag vill också lyfta några inlägg som inte lyft, men som jag tycker om själv.

Här är 2018 års mest lästa inlägg:

Sammanställningen av årets Novellkalender

Att upptäcka världen genom litteratur, om världslitteratur i undervisningen

20 bra författare fem år senare, om unga, lovande, svenska författare

Alla kulturella VM-spaningar, mitt sommarprojekt

Hatten av för Sara Danius, om hennes sommarprogram

O granskar listan till det alternativa Nobelpriset, en genomgång av de nominerade

Den nya akademien, mina tankar om initiativet

Och sen var hon borta, recension av Lisa Jewells bok

Vem ska få stolarna? om tänkbara ledamöter i Svenska Akademien

Om nya och gamla ord, om nyorden för 2017, allmänbildning och litteraturhistoria

 

Och så finns det inlägg som jag faktiskt är ganska nöjd med, men som få har hittat. Här är några:

Det där med bokserier, om min skepsis till att alla böcker tycks följas av en serie

Konsten att väcka läsglädje, om vikten av att som lärare inte slentrianmässigt välja gamla böcker, utan faktiskt böcker som passar just de elever hen har just nu

Om Meghan och hur mitt humör gjorde skillnad, ett rätt rörigt inlägg om sura damer och vackra prinsessor

Vikten av bra, lättläst litteratur, om rätten till bra böcker för alla

Några tankar om Jila Mossaeds dikter, om vår nyblivna akademiledamot

“På spaning efter det Nobelpris som flytt” eller “På Börshuset intet nytt”, om Nobelpriset som inte delades ut

Ode till Stockholm Literature, om en fin festival som fick fem år och förhoppningsvis kommer igen

 

 

Photo by Nick Morrison on Unsplash

Om författarna 2018

Kön är egentligen lite förlegat som sorteringsmodell, men jag har ändå gjort ett diagram utifrån författares kön även i år. Två av de böcker jag läst är skrivna av flera författare med olika kön och står därför som “båda”.

Det är helt klart så att jag läser fler böcker skrivna av kvinnor och det blir fler för varje år. Tidigare hade jag som mål att läsa ungefär lika många böcker av män som kvinnor, men nu struntar jag i vilket och läser böcker som lockar mig. I år blev fördelningen så här:

Att jämföra med tidigare år, då fler män kvoterades in.

Som vanligt har jag också fört statistik över de länderna författarna kommer ifrån och valt att i första hand titta på var de är födda och vilket språk de skriver på. Gällande författare som skriver på svenska räknar jag dem som just svenska även om de inte är födda här. Något undantag kan förekomma om författaren levt en kort tid här och större delen av sitt liv i ett annat hemland, som dessutom definierar författaren. Jag har t.ex. räknat Fatemeh Khavari som författare från Afghanistan, vilket inte på något sätt är ett tecken på att jag inte ser henne som svensk också.

Bland övriga länder finns Afghanistan, Argentina, Brasilien, Burundi, Indien, Island, Israel, Jamaica, Kamerun, Kanada, Nordkorea, Nya Zeeland och Schweiz.

Tydligt är att Storbritannien drar ifrån jämfört med USA, vilket jag bland annat skyller på min Anglofila april och den tillhörande resan till Brighton.  Det handlar också om att jag blir mer och mer anglofil och mindre intresserad av det amerikanska, inte sällan svulstigare. Spontant tyckte jag vid sammanräkningen att jag läst lite franskt, men det är ändå mer än förra året. Jag har också läst mer från grannländerna Norge och Danmark.

Fördelningen mellan världsdelarna visar att jag som vanligt läst mest från Europa och Sydamerika är som alltid den världsdel jag prioriterat minst. Så här ser fördelningen ut.

Att jämföra med följande fördelning de senaste åren:

Ett läsmål för 2019 är att läsa mer från Afrika, Asien och Sydamerika, för att jämna ut statistiken något.

 

%d bloggare gillar detta: