Dag: 20 december, 2018

En vinter i Paris

Det är många lärare i julböckerna i år, så också Rachel i En vinter i Paris av Jenny Oliver. Under en månad ska hon dock försöka sig på ett helt annat yrke, nämligen det som bagare. Hon är en av deltagarna i en baktävling som hennes kollegor anmält henne till. Den leds av den rätt så skräckinjagande kändisbagaren Henri Salernes och hålls i Paris.

Rachel lämnar alltså sitt jobb och sin lägenhet och beger sig till den franska huvudstaden, där hon inkvarteras i en tråkig och minimal bostad som hyrs ut av en ganska så butter dam. Rachel blir dock vän med hushållerskan, mycket tack vare alla bakverk hon bjuder på.

Tävlingen är en klassisk baktävling och deltagarna skulle lätt ha kunnat platsa i vilken tävling som helst på tv. De umgås och några blir vänner, medan andra mest ägnar sig åt sabotage. Jag tycker mycket om att läsa om bakandet och tycker att Oliver skriver med en rejäl dos humor och charm.

Själva kärlekshistorien, för en sådan måste självklart finnas, blir däremot lite för fluffig för min smak. Jag fixar de fluffiga suffléerna, men inte överdosen romantik. Sedan stör jag mig också lite på att Rachel är så himla genomgod. En vinter i Paris är ändå trevlig läsning och jag tycker mycket om miljöerna och fokuset på vinter snarare än jul. God underhållning och en mysig lässtund som gör sig bra i december.

Novellkalender enligt O del 20

Jag absolut älskar Astrid Lindgrens novellsamling Nils Karlsson pyssling och har fortfarande kvar mitt barndomsexemplar i hyllan. När jag skulle välja en av novellerna till den här kalendern var jag först osäker på om jag skulle gå på grabbarna O:s favorit eller min egen. Den novell jag läste om och om för dem var “I skymningslandet”, men själv älskade jag berättelsen om den levande dockan “Mirabell”. Åh, så jag längtade efter en sådan docka.

Huvudpersonen Britta-Kajsa får ett mystiskt frö av en gubbe som kör förbi hennes hus i sin vagn. Han ber henne att plantera detta frö och en docka växer upp ur jorden. Eftersom Britta-Kajsa är en fattig flicka är dockan en fantastisk gåva, men som om det inte vore nog är dockan Mirabell levande. Rent krasst verkar det svinjobbigt att ta hand om och underhålla den levande dockan, men det hindrade inte mig från att drömma om en alldeles egen Mirabell.

%d bloggare gillar detta: