Dag: 26 november, 2018

Fyra vinnare av Augustpriset

Ikväll delades Augustpriset ut i fyra kategorier. För mig är kanske barn- och ungdomskategorin viktigast, då priserna till dessa författare är få och uppmärksamheten alldeles för liten. För de flesta andra är det ett pris som möjligen nämns i en bisats, men oftast inte alls. Ett pris där det i år inte fanns plats för en enda bok för ungdomar, men tre bilderböcker, en bok som vänder sig till barn mellan 6 och 9 år, en för 9-12 och en grafisk allåldersbok. Helt klart en kategori som spänner över alldeles galet mycket, vilket gör att jag varje år höjer rösten för att den ska delas in i flera kategorier, antingen en skönlitterär- och en fackboksdel, eller en för barn och en för unga. Ett pris är helt klart för lite.

I år blev det en bilderbok som vann och en bra sådan, faktiskt min favorit av de tre nominerade bilderböckerna, nämligen Gropen av Emma AdBåge. En riktigt bra bok om en plats som är fantastisk för barn och hemsk för vuxna, som är en metafor för en kreativ plats att vara på. Det var en märkbart rörd och tagen författare som tog emot priset och visst var det dags efter flera nomineringar och minst lika många fantastiska böcker. Lotta Olsson håller med om att det är ett utmärkt val.

I kategorin årets svenska fackbok vann Magnus Västerbro för sin Svälten: Hungeråren som formade Sverige om åren 1867-69 då naturkatastrofer gav missväxt vilket ledde till svält, sociala oroligheter och massemigration till Amerika. Den låter lite tung, men samtidigt intressant. Kanske kan vara något att läsa i jul när vi frossar som bäst, för att få lite perspektiv. Eller så ägnar jag istället julen år Jens Liljestrands biografi om Vilhelm Moberg Mannen i skogen, som lockar mig mest och som Jan Eklund menar är den bok som borde vunnit.

Jag tippade rätt vinnare i den skönlitterära klassen där Linnea Axelsson tog hem priset med sitt prosalyriska verk Ædnan. Även om det kanske inte är den bok bland de nominerade som jag längtar mest efter att läsa, men visst är det viktiga berättelser som Axelsson sprider och en del av vårt kulturarv som förtjänar uppmärksamhet.

Lilla Augustpriset gick i år till 20-åriga Linn Spjuth från Nora som skrivit Vem beskyddar gudarna? med motiveringen”Rasande, rytmisk, filmisk och omöjlig att värja sig mot. Det är oerhört skickligt”. Här har vi kanske en framtida författare, så lägg namnet på minnet.

Förresten var det faktiskt fem priser som delades ut ikväll. Illustratören Ilon Wikland tilldelades nämligen det nyinstiftade Svenska Förläggareföreningens Hederspris för sitt livsverk. En mycket värdig pristagare.

 

Foto: TT

Vem får Augustpriset för bästa barn- och ungdomsbok?

Nu har jag läst alla de böcker som är nominerade till Augustpriset i kategorin Årets bästa svenska barn- och ungdomsbok. Här är mina tankar om böckerna.

Comedy queen av Jenny Jägerfeld är min absoluta favorit. Det är en helt briljant bok för mellanåldern om Sasha som just mist sin mamma. Trots det svarta innehållet lyckas Jägerfeld locka till skratt. En suverän kombination av värme och allvar.

Rymlingarna av Ulf Stark och Kitty Crowther kan mycket väl vinna priset. Det är en fin bok om en pojke och hans farfar, men ganska lik de böcker Stark brukar skriva. Bra och riktigt fin, men kanske inte så originell eller nyskapande.

Gropen av Emma AdBåge är min favorit bland de bilderböcker som är nominerade. Det är en spännande och rolig bok om barns lekar och de vuxnas regler som förstör. En berättelse med fina och innehållsrika illustrationer som verkligen inbjuder till samtal.

Vi kommer snart hem igen av Jessica Bab Bonde och Peter Bergting är en skildring av några förintelseöverlevares upplevelser under och efter kriget. En otroligt stark bok som ger nya perspektiv på krigets fasansfulla händelser, något som behövs mer än någonsin i vår tid. Formatet gör också att den kan nå läsare som andra böcker kanske missar.

Hemma hos Harald Henriksson av Uje Brandelius och Clara Dackenberg är ännu en allvarlig bok som tar upp teman som klass och barnfattigdom. Huvudpersonen följer med sin mamma som städar hemma hos Harald Henriksson och hans familj, men förstår inte att Harald är något annat än en kompis. En viktig bok förvisso, men jag har svårt att se vem jag skulle kunna läsa den med.

Regn av Anders Holmer är den av de nominerade böckerna som jag tycker minst om. Den är stilren och snygg, men också lite för slätstruken och tråkig. Nu har jag inte läst den tillsammans med barn, men jag har svårt att se hur Regn skulle skapa några intressanta samtal.

 

Det är mycket svärta och mycket allvar i alla de böcker som nominerats i år. Gropen är kanske den bok som är mest lättsam och peppig, utan att bli banal. Såväl Jenny Jägerfeld som Ulf Stark lyckas dock kombinera det svarta med en stor dos humor, vilket faktiskt gör att de får fram sitt budskap tydligare. Även i Vi kommer snart hem igen förmedlas ett hopp. Även om jag helst vill att Jägerfeld vinner blir jag glad om någon av dessa fyra titlar tar hem priset.

När det gäller de två andra kategorierna har jag läst alldeles för lite för att kunna önska vinnare. Faktiskt var det ovanligt få av de nominerade som jag ens vill läsa. Jag blir gladast om Sami Said vinner priset för Bästa svenska skönlitterära bok, men tror att Linnea Axelsson tar hem det. När det gäller fackboksklassen håller jag en extra tumme för Alexandra Pascalidou och Jens Liljestrand.

Augustgalan, den 30:e i ordningen, börjar klockan 17.00 ikväll och kan ses här.

Rymlingarna

En pojkes farfar ligger på sjukhuset och alla, inklusive pojkens pappa verkar tycka att farfar Gottfrid är ganska så jobbig. Han svär och lever runt, men hans barnbarn vet att det finns en mjukare sida under den kaxiga och otrevliga ytan. Lill-Gottfrid hälsar på farfar Gottfrid mer än någon annan och vill så gärna rädda honom från den tråkiga vardag som verkar göra honom mer och mer arg. En helg lurar Lill-Gottfrid i sina föräldrar att han ska åka på träningsläger, men istället tar han hjälp av bagaren Adam (som egentligen heter något annat, men har ett stort adamsäpple och därför kallas just Adam) och med hans hjälp åker pojken och hans farfar till det skärgårdshus som den äldre mannen saknar.

Rymlingarna blev Ulf Starks sista bok och hans text tillsammans med Kitty Crowthers illustrationer skapar en fin helhet. Berättelsen och Lill-Gottfrid och hans farfar Gottfrid är varm och humoristisk. En välskriven berättelse om kärlek och vänskap över generationsgränserna som jag tycker väldigt mycket om. Lite påminner den om Ulf Starks moderna klassiker Kan du vissla Johanna från 1992. Pojken i huvudrollen är driftig och klurig, medan farfar svär som en borstbindare, men ändå har ett gott hjärta och dessutom hyser en varm kärlek till sitt barnbarn. Ikväll kan Rymlingarna tilldelas Augustpriset för bästa svenska barn- och ungdomsbok och det skulle inte förvåna mig om det blir så.

%d bloggare gillar detta: