Vad hände med den arabiska våren?

Nawal El Saadawi är 88 år, men still going strong. Förra gången hon var i Göteborg var 1989 och hon är tacksam över att fortfarande kunna resa.

El Saadawi satt fängslad under Sadats tid och hon säger att hon först då förstod att hon inte varit fri. Hon insåg att hon måste vara en viktig person och därför fick hon mer självförtroende. Hon skrev sina bästa böcker i fängelset på toalettpapper. Därefter levde hon i exil i USA i 20 år. Visst var hon förvisad, men hon kände sig inte som en främling. Allt handlar om inställning, säger El Saadawi och hon har valt att se alla hemska saker som hänt henne som något positivt och stärkande. Hon berättar att hon fått sin optimism från sin farmor, som också hjälpt henne genom att offra allt för att ge sin son, El Saadawis far, en god utbildning. Utan den skulle jag i te sitta här, säger hon. Det handlar om att vara positiv och ha självförtroende.

Under den egyptiska revolutionen 2011 fanns El Saadawi mitt i händelsernas centrum på Tahrirtorget. Det var fantastiskt, säger hon och det kalla tältet hon sov i, mer fantastiskt än någon annan plats hon varit på. Hon hade drömt om den här revolutionen i hela sitt liv. Det var den största revolutionen i Egyptens historia, med miljoner människor på gatorna. Presidenten avsattes, men vad hände sedan? El Saadawi menar att globala makter, med USA i spetsen, hjälpte regeringen att hålla kvar makten, då frihet för folket i Egypten hade betytt att andra länders folk skulle göra samma sa. Att islamiska broderskapet vann makt i fria val, som inte alls var fritt enligt El Saadawi, stoppades folkets makt. Kapitalism styr, tillägger hon, vilket gör att det inte finns några fria val.

Planen var att skapa en islamistisk stat i Egypten, menar hon, vilket var anledningen till att armén tog folkets parti. Folket vill inte ha islamism, menar hon och därför lyckades inte muslimska brödrarskapet behålla makten. Det är bättre nu när al-Sisi är president, säger El Saadawi, men visst finns det problem. Att

Kvinnors rättigheter går framåt, men också bakåt, säger El Saadawi. Revolutionens kvinnor i Kairo är friare än någonsin, men samtidigt har andra kvinnor fått mindre frihet i takt med att islam blivit mer extrem. Det går inte att skilja mellan politik och religion, säger hon och menar att religion är ett sätt att kontrollera folket. Redan i det forna Egypten var faraonerna sedda som gudar och fortfarande är det svårt att skilja makt och religion åt.

Vi behöver kämpa mer för jämställdhet, det är allas vårt ansvar, säger hon. Det går däremot inte att separera förtryck av kvinnor och förtryck på grund av klass och religion. Trots att hon älskar #metoo önskar hon att kampen breddades. I USA är det på tiden att kvinnorna vågar protestera mot sexuellt våld, men vi behöver också se förtryck och orättvisor som en större fråga.

El Saadawi talar om hur vi tappar den kreativitet vi föds med, genom att barn lär sig att inte tänka själva. Att kritisera de styrande eller religion är inte något som accepteras. Istället uppfostras barn att vara lydiga och välja en accepterad väg i livet. De ska lyda föräldrar, lärare och Gud. Själv hör hon fortfarande rösten från sig själv som flicka. Ju äldre hon blir, desto närmare kommer hon sin barndom. Hon var en rebellisk flicka och hennes föräldrar ville styra henne. De älskade henne, men inte hennes oliktänkande. De ville gifta bort henne tidigt och hitta sin plats. Hon fick istället studera vidare, så till syvende och sist är hon ändå nöjd med sina föräldrar. De gav henne frihet jämfört med andra. Själv har hon försökt att ge sina barn en friare uppfostran och de har vågat vara oliktänkande. Det är något hon är stolt över.

Jag blev så imponerad av Nawal El Saadawi, en ung själ i en gammal kropp och fortfarande aktiv i kampen mot de hon anser styr världen i fel riktning. Någon Nobelpris lär hon inte få och det är hon inte intresserad av heller. Det gör henne inte till en mindre viktigt författare och människa

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: