När Kollektivet – en bokcirkel diskuterade Ett jävla solsken, Fatima Bremmers prisbelönta biografi om Ester Blenda Nordström, började jag också läsa den. Trots att jag egentligen tyckte mycket om berättelsen om den minst sagt coola reportern tappade jag bort boken när rättningshögar och betygssättning tog all tid och energi i våras. Så lyssnade jag på Bremmers fina sommarprogram och därefter gick läsningen som en dans.

Om inte vår eminenta skolbibliotekarie hade tipsat våra elever om Nordströms bok En piga bland pigor skulle jag inte vetat någon om henne innan jag läste Bremmers bok. Det är tydligt att Nordström tillhör de kvinnor som uträttat storverk, men ändå glömts bort och jag är glad över att hon nu fått den uppmärksamhet hon förtjänar. Förhoppningsvis är det bara början.

Ester Blenda Nordström var en wallraffande reporter innan Günther Wallraff var född. Lite ironiskt var en av de första wallraffarna också en kvinna, nämligen Elisabeth Cochran, född 1864 i Pennsylvania. Cochran skrev reportage om kvinnor under namnet Nellie Bly. Även Ester Blenda Nordström hade en pseudonym och kallade sig Bansai när hon skrev i främst Svenska Dagbladet.

Ester Blenda Nordström ville undersöka pigornas situation, för att försöka förstå varför så många av dem valde att utvandra till Amerika. Hon skapade en ny identitet åt sig och tog anställning på gården Taninge i Sörmland. Där arbetade hon ihop med en annan piga som hon i sin bok kallade “Anna”. Även husbonden fick ett nytt namn, men det avslöjades vem dem var och han skrev sedan ett svar i bokform som hette Ett pennskaft till piga.

Det här visste jag alltså lite om redan, vilket inte gjorde läsningen mindre intressant. Däremot hade jag ingen aning om att hon senare utbildade sig på lantbruksskola för att bli bonde själv. Ester Blenda Nordström levde också med samer i Lappland, undervisade i sameskola och höll på att hamna lite väl nära rasbiologins aktiva, hon reste till Finland 1917 för att hjälpa till när hungerskatastrofen slog till. Nordström följde också i svenska amerikafarares fotspår, reste på upptäcksresa till Kamtjatka och skrev ungdomsböcker om Ann-Marie.

Fatima Bremmers biografi är välskriven och intressant, väl värd Augustpriset. Jag är väldigt glad att jag återvände till den, då den helt klart gjorde mig klokare.