Kata, Kerstin, Elin, Ada och de andra som (nästan) glömts bort

Idag skriver jag på Kulturkollo om Gunnela Björks biografi om Kata Dalström med titeln Kata Dalström: Agitatorn som gick sin egen väg. Hon är en av många kvinnor som arbetade för allmän och lika rösträtt i Sverige. Många av dem har varit och är fortfarande ganska bortglömda, men flera börjar bli aktuella igen.

Barbro Hedvall skriver till exempel om rösträttskampen i sin bok Vår rättmätiga plats, som är en utmärkt genomgång av den svenska kampen för kvinnors rösträtt, men även blickar ut i världen. Ulrika Knutsson har skrivit om några av de aktiva kvinnorna i sin bok Kvinnor på gränsen till genombrott, som jag läst delar av och gärna vill läsa i sin helhet. Två av dem Ada Nilsson och Kerstin Hesselgren, har förärats egna biografier de senaste åren. Barrikaden valde mig: Ada Nilsson läkare i kvinnokampen av Kristina Lundgren och Kerstin Hesselgren: den gränsöverskridande politikern av Renée Frangeur. Just Kerstin Hesselgren har intresserat mig länge och 1998 (om jag inte minns fel) skrev jag en c-uppsats i historia om hennes politiska karriär med fokus på invalet i första kammaren. I Knutssons bok finns hon dock bara med i periferin. Mer tid ägnas åt till exempel Elin Wägner, Elisabeth Tamm och Siri Derkert.

Mer nutida och om kvinnors kamp för makt är Fanny Härgestams Det här är vår tid , Tina Thunanders Resa i Sharialandsamt Tillsammans är vi starka av Leymah Gbowee. Om jag inte redan gett mig själv så många läsutmaningar, skulle jag utmanat mig att läsa mer sakprosa.

 

Kommentarer är stängda.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: