Månad: november 2016

Årets bästa deckare

svenska-deckarakademin

Störst av allt av Malin Persson Giolito utsågs idag till Årets bästa svenska deckare av Svenska deckarakademin. Nu har jag inte läst alla de nominerade, men jag tycker ändå att det är ett utmärkt val. Störst av allt är en spännande, politisk och välskriven bok med många bottnar. En av de bästa deckare jag läst på länge.

Yxmannen av Ray Celestin tilldelades priset för bästa översatta deckare. Boken är Celesins debut och bygger på en verklig seriemördares dåd. Den utspelar till 1919 i New Orleans.

Grattis till författarna och till förlagen som gett ut böckerna.

En svensk klassiker

A golden first place trophy with the word Best and colorful stars shooting out of it, symbolizing winning a competition or being declared to be top of your field, sport or class

Lyran har startat ny utmaning och den här gången hänger jag på. Uppgiften är att presentera den bästa klassiska romanen skriven av en nu död, svensk man. Gärna med manstema, tillägger hon och det vet jag inte riktigt om jag kan säga att min favoritbok har. Men det är en man som är huvudperson och hans kärleksgrubblerier står i centrum. Min bästa svenska klassiker i just den här kategorin är Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg. När jag läste den senast, för drygt fyra år sedan, läste jag den på ett annat sätt en tidigare. Så fungerar en bra bok, den går att läsa på väldigt många olika sätt.

Däremot har jag inte vågat se filmatiseringen som väldigt snabbt försvann från biografierna. Kanske senare. Kanske aldrig.

Idag firar vi kärleken

img_7190_p

Det har varit de stora känslornas tid i mitt och min familjs liv de senaste månaderna, men just imorgon läggs all sorg och all ilska åt sidan. Då fokuserar vi helt på kärleken och bröllopet mellan min kära svägerska och hennes kärlek. Jag har dagen till ära valt ut några böcker som alla handlar om riktigt sann kärlek, faktiskt helt utan cynism om än fylld av andra starka känslor.

Snart är det jul och då passar Christmas wishes and mistletoe kisses av Jenny Hale perfekt. Supersmörigt, ganska förutsägbart, men himla härligt.

I A hundred pieces of me av Lucy Dillon är det inte så himla glatt inledningsvis för huvudpersonen Gina, men lägg sedan till en hund och en charmig hantverkare och allt blir lite enklare. Det är så det brukar vara i Dillons böcker, men hon kommer undan med alla klichéer.

Den första kärleken beskrivs i fantastiskt fina Anna and the French kiss av Stephanie Perkins. Riktigt stora känslor, precis som det ska vara.

Lågt ifrån oproblematisk, men stark och fint beskriven är kärleken mellan Chavve och Pontus i Mitt hjärta går på. Det är skönt när även ganska trasiga människor faktiskt kan finna kärleken som helar.

 

 

Jag borde se mer film …

Såg just C-G Karlsson prata film och Nocturnal animals verkar vansinnigt bra och lika obehaglig.

Jag är också riktigt nyfiken av filmatiseringen av Philip Roths bok Indignation. Boken var i alla fall riktigt bra. Faktiskt Roths bästa av de jag läst. C-G Karlsson tyckte också mycket om boken och gillade även filmen. Det bådar gott.

Vem bloggar och vem läser?

Är det så att bloggen snart är ett minne blott, att det bara är bloggare som läser varandras inlägg och att det faktum att många får recensionsexemplar och därför läser nästan samma böcker skrämmer bort läsarna? Jag har själv funderat i de banorna måste jag säga. Om jag själv läst en ny bok gillar jag också att läsa om den, men är det så att jag inte läst får jag istället undvika bokbloggar ett tag. Men varför bloggar jag egentligen och vilka tror jag läser det jag skriver?

Jag har sett svar på Bokblommas fråga hos Lyran och Feministbiblioteket. Så här tänker och tror jag.

När jag började blogga i januari 2009 dök det upp nya bokbloggar hela tiden och jag läste väldigt många av dem. Från början gömde jag mig bakom ett alias och ingen visste vem jag var. Inte heller visste någon i min närhet att jag skrev om böcker. På Bokmässan samma år visste jag att andra bloggare fanns där, men jag vågade inte ta kontakt med någon. Året efter däremot träffade jag många av dem och flera bokbloggar är nu riktigt goda vänner som är väldigt viktiga för mig. De senaste åren har människorna varit viktigare än bloggen måste jag erkänna. Fortfarande tycker jag att det är kul när många läsare hittar hit och det gör de ofta då jag skriver något som kan kopplas till läsning i skolan. Det är då jag når utanför den vanliga läsekretsen av bokälskare som inte befinner sig i skolan.

Det som var en läsdagbok med väldigt få läsare är nu en stor del av mitt liv. Däremot har mycket av diskussionerna flyttat från bloggarna till Facebook och andra sociala medier. Det är lite synd på ett sätt, då de långa bloggtexterna inte längre är så viktiga, utan de snabba och korta. Missförstå mig rätt, ögonblickbilderna är också viktiga, men jag gillar bloggare som gör mer än att skriva kort om böcker de läst. Det ger mig väldigt lite att läsa en text som till större delen är klippt från förlagets sida, med en väldigt kort kommentar. Faktiskt har jag också svårt att förstå hur förlagen ens kan skicka recensionsböcker till bloggare som knappt producerar egna texter.

Det finns så otroligt många bra bloggare som skriver texter om aktuella böcker med hög kvalitet och intressanta infallsvinklar. Att läsa samma baksidestext på blogg efter blogg ger inte mig som läsare någonting och det är också då jag tröttnar på böcker innan jag ens läst dem. Jag tror inte att förlagen tjänar på att skicka ut recensionsex om resultatet inte blir mer än ett copy-paste-inlägg. Snarare tvärt om. Bokblomma resonerar kring detsamma i sitt inlägg och jag håller med henne om att det är vettigt att vara restriktiv med att ta emot recensionsexemplar. Fortfarande läser jag det jag vill, men faktiskt är det ibland roligt när det dyker upp oväntade böcker, som också kan bli oväntade favoriter. Det är en ständig balansgång.

 

 

Veckans ord på U: Mina svar

u

Dags för mina svar på bokstaven U.

Ett ufo gör entré är uppföljaren till En komikers uppväxt av Jonas Gardell. Jag har bara läst den en gång och minns den därför sämre än första boken om Juha, men jag minns den som ganska bra. Riktigt lysande är däremot Jenny, som är den avslutande delen av trilogin.

Jag gillar ju böcker som vänder sig till unga, trots att jag inte längre är någon ungdomEn av de bästa ungdomsböckerna jag läst de senaste åren är All the bright places av Jennifer Niven. Nattsvart på sina stället, men också så vansinnigt varm och rik. Nivens nya bok Holding up the Universe har därför landat i min Kindle. Det gäller “bara” att hitta lite lästid. Detta ständiga dilemma.

En författare som är alldeles underbar är Nina Bouraoui. Jag har läst nästan alla hennes böcker och på Bokmässan köpte jag Om lycka, som är den av hennes böcker som senast översätts till svenska.

En bok om undervisning som inte direkt gör läsaren munter är Malin Hedins Inte gå under. Den handlar om läraren Mirjam, som försöker att undvika just detta.

Hockey spelar inne, men mycket i Björnstad av Fredrik Backman händer uteEn avgörande händelse, som vi vet redan från början ska hända, utspelar sig till exempel ute i skogen.

Veckans ord på U

u

Alla alfabet har ett definitivt slut och nu är det bli många väldans kluriga bokstäver kvar. Dagens bokstav känns dock ganska så okej ändå. Veckans bokstav är U och här är de fem ord jag vill att du ska koppla samman med böcker och/eller författare.

 

ufo

ungdom

underbar

undervisning

ute

 

Gott klurande önskar jag er! Mina svar kommer i ett senare inlägg.

Tematrio – Titelkänslor

tematrio

Lyran vill att vi berättar om tre böcker med känslor i titeln. Det här är mina val som handlar om trötthet, kärlek och lycka.

Mamma är bara lite trött av Sara Beischer, där titelkänslan trötthet i verkligheten är något helt annat. Huvudpersonen Minna är så stressad att hon blir sjukskriven för utmattningsdepression. Skildringen av hennes sammanbrott är hjärtskärande och otroligt obehagligt.

Kärleken passerade här en gång av Peo Bengtsson handlar om en kärlek som försvinner, eller slarvas bort. Starka känslor förändras och Samuel blir lämnad av sin stora kärlek Johanna. Johanna har nämligen drabbats av den stora passionen och hennes kärlek tillhör inte längre Samuel.

Varför vara lycklig när du kan vara normal av Jeanette Winterson är en självbiografi som berättar samma historia som romanen Det finns annan frukt än apelsiner gjorde. Nu utan någon form av censur, eller i alla fall verkar det inte så. En helt fantastisk bok.

Vinnaren av SvD:s litteraturpris

9789100156626

Fyra var nominerade till SvD:s litteraturpris för fyra olika romaner. Priset delades ut igår och Lina Wolff fick det för sin senaste bok De polyglotta älskarna, som också är nominerad till Augustpriset. Tidigare har hon gett ut hyllade novellsamlingar, men då jag sällan läst noveller har jag inte heller läst något av Wolff. De polyglotta älskarna lockar, men har ännu inte blivit prioriterad. Betyder detta att vi nu vet vem som vinner Augustpriset, eller gör den juryn ett annat val?

 

Svenska Deckarakademin avslöjar nomineringar

Svenska Deckarakademin delar varje år ut priser till årets bästa kriminalromaner dels de som är skrivna på svenska och de som är översatta till svenska. Vinnarna utses under Deckarakademiens sammanträde 19-20 november och offentliggörs 20 november kl 14.00 på Svenska Deckarbiblioteket.

Jag konstaterar att jag läst ovanligt få kriminalromaner i år, faktiskt bara en i varje kategori. Här är de nominerade.

 

Bästa svenska kriminalroman

Slutet på sommaren, Anders de la Motte, Forum bokförlag

Luften är fri, Sara Lövestam, Piratförlaget

Eugen Kallmanns ögon, Håkan Nesser, Albert Bonniers förlag

Störst av allt, Malin Persson Giolito, Wahlström & Widstrand

Tre minuter, Roslund & Hellström, Piratförlaget

 

Bästa översatta kriminalroman

Yxmannen, Ray Celestin, Kalla kulor

Generation Loss, Elizabeth Hand, Constant Reader

Var du än är, Jax Miller, Lind & Co

Den gode lögnaren, Nicholas Searle, Louise Bäckelin Förlag

Den siste pilgrimen, Gard Sveen, Lind & Co

 

Jag har hittills bara läst böckerna av Malin Persson Giolito och Elizabeth Hand. Av de svenska kriminalromanerna är det egentligen bara Lövestam och Nesser som lockar. De översatta verkar däremot ganska spännande allihop, kanske främst Den siste pilgrimen. Jag har läst Generation Loss och den rekommenderar jag varmt.

 

 

 

%d bloggare gillar detta: