Dag: 22 september, 2016

Ett möte mellan K G Hammar och Patti Smith

Patti Smith
Patti Smith

Kön ringlade lång in till seminariet med K G Hammar och Patti Smith, en av de stora programpunkterna på årets Bokmässa. Egentligen har jag ingen relation till Patti Smith, men hon fascinerar mig och K G Hammar är en stor förebild.

Inledningsvis diskuterar de huruvida Smith är en ikon. Hon är inte riktigt bekväm med det, då hon tänker på de gamla, ortodoxa ikonerna och då inte kan identifiera sig med dem.

Patti Smith är uppfostrad i en familj som tillhörde Jehovas vittnen. Hon lämnade, men systern är kvar och religionen definierar henne. Parti Smith själv är istället en kulturell person och det är vad som definierar henne.

Anledningen till att Patti Smith är här är hennes vänskap med Henning Mankell, som dog strax efter förra Bokmässan. När hon framträdde i tv här såg Hammar det och skrev ett brev om Dag Hammarsköld och Mankell. Då svarade hon och så startade deras kontakt. De träffades dock inte “på riktigt” föränn igår kväll, men Smith menar att det känns som om de känt varandra väldigt länge.

Hammarsköld var en stor person för Smiths pappa och är det också för henne. Kombinationen av respekt för individen och samtidigt på kollektivet är någon pappan fastade för och det är också något som är viktigt för Patti Smith själv. Hennes pappa var inte religiös, men intresserad av religion och läste många religiösa skrifter, liksom andra texter av människor han ansåg vara goda tänkare.

När Patti Smith var liten ville hon bli missionär. Prata med människor om Gud och göra skillnad. Hennes pappa talade om hur viktigt det är att inte stänga in Gud i en religion, utan som en kraft som är för alla.

Hammar talar om Mankell och hur han levt i Afrika, kanske för att betala tillbaka av den kollektiva skuld som vi i väst har gentemot världsdelen vi plundrat. Smith menar att vi alla känner, eller borde känna, sådan skuld och att det är naturligt. För henne har det dock inte varit en fråga hon engagerat sig så mycket om, för en amerikan, som bor i ett land som är byggt med slavar, blir kampen mot rasism däremot viktig.

Hammar talar om hur vi svenskar tycker att det är svårt och komplicerat att tala om Gud, men Smith berättar att båda hennes föräldrar talade mycket om Gud, utifrån olika perspektiv. Modern utifrån sin religion, fadern utifrån religion i allmänhet.

Hammar talar om inkarnation, inte bara att Jesus är en inkarnation av Gud, utan om det som Smith vill beskriva när hon talar om hur hennes konst och musik blir en del av henne. Även ett bröd som någon bakar är mer än något som kommer från ett recept. Det är också fyllt med personen som bakat det. Vi lägger alltid något av oss själva i det vi skapar.

Hammar byter ämne och talar om Smiths böcker. Just kids handlar om hur hon blir artist och hennes liv med Robert Mapplethorpe. Dagen han dog bad han henne arr skriva deras historia. Hon hade aldrig skrivit en bok förut, men gjorde just det. Mapplethorpe dog 1989 och Just kids kom ut 2010. Hon fick två små barn och drog sig tillbaka, något som provocerade många. Hennes liv blev annorlunda, tiden blev mindre, tanken och känslorna större. Sedan förlorade hon sin man och sin bror och behövde dessutom lära sig att skriva. Alltså tog det henne 20 år. Hybris är viktigt och ganska naturligt när man är ung, säger hon, men det behövs en sårbarhet också. En person och artist måste våga utvecklas. Just kids är en bok jag tänkt läsa sedan den kom, men som med många andra böcker jag tänkt läsa har den inte blivit läst.

Senaste boken heter M train och Hammar frågar var Robert Mapplethorpe finns i den boken. Ja, han heter ju M, säger Smith halvt på skämt och halv på allvar, men egentligen står M för mind eller kanske memory. Det är en bok om absolut ingenting, säger hon om “nothingness”. Den började som en dröm och drömmar har stor betydelse för Smith. Hon talar om att hon läser och tar in, skriver och häller ut. Ibland skapar hon även i sömnen och ibland vaknar hon av att hon sjunger. Tanken var att skriva med ett öppet sinne, utan att planera något i förväg. Hon följde bara med och det var ett spännande sätt att skriva, menar hon.

Foto: Ulla Montan

Veckans ord på M: Mina svar

m

Mitt i mässan kommer mina svar på M.

Om en ganska annorlunda mamma handlar Fågelburen av Lisa Jewell. En som inte vågar släppa taget om någonting och ändå släpper allt.

Just nu läser jag Fredrik Backmans Björnstad. Definitivt hans bästa sedan En man som heter Ove. Kanske till och med bättre, det beror på hur den avslutas. Viktigt i boken är ishockey och is håller ju definitivt minusgrader.

En karaktär som är modig är George i boken med samma namn av Alex Gino Andra ser henne som pojke,  men George vet att hon är flicka och det tänker hon vara.

En alldeles särskilt läskig mördare är den lilla pojken i Mats Strandbergs Färjan. Dessutom är han långt ifrån ensam.

Mycket mörker men också en del försiktigt ljus finns i Som stjärnor i natten av Jennifer Niven. En så väldigt fin bok.

Att arbeta med lättläst i klassrummet


Två lärare och författare möts i ett samtal om lättlästa böcker. Det är Annelie Drewen och Sara Lövestam, som båda skriver bra och lättlästa böcker. 

Sara Lövestam har skrivit om sina egna böcker till lättläst format och inte skrivit något lättläst från början. Det positiva då är att hon har ert synopsis som mall, men det är inte bara att skriva om rakt av. 

Annelie Drewsen skriver lättlästa böcker i original och även böcker för barn och unga som inte har etiketten lättläst. Till skillnad från “vanliga” böcker. 

Lövestam funderar kring begreppet “svårläst” som behövs för att definiera normen, där “lättläst” är det som bryter normen.

Lövestams och Drewsens lättlästa böcker skiljer sig åt, kanske för att Lövestam skriver för vuxna och Drewsen för yngre läsare. Båda skriver dock för elever som har svenska som andraspråk. 

Lättlästa böcker är snabblästa, men det är viktigt att de som inte läser dem lika snabbt faktiskt får läsa en “riktig” och fin bok som kan hjälpa till att bygga upp en ovan läsares självförtroende. Varje ord blir mer betydelsefullt i en lättläst bok, påpekar Lövestam och läser en kort mening ur en av sina böcker, som i original blir ett långt stycke. Drewsen påpekar att de korta meningarna och detaljerna är så viktiga för läsaren och för i inlevelsen.

Kopplingen till poesi är tydlig, säger både Lövestam och Drewsen. När kärnan ska hittas blir det nästan som poesi. Dagboken är Drewsens kanske mest lättlästa bok och den handlar om en elev på Språkintroduktion. Om att ha ett fungerande språk, kanske vara vana att skriva och skapa med ord, men att bli som ett barn i Sverige för att språket inte finns där.

Lövestam påpekar att det är viktigt att det lättlästa fortfarande är komplexa. Det är inte tänkandet som saknas, utan orden. Drewsen berättar om hur hon läst Lövestams lättlästa bok om Kouplan med elever och haft väldigt många samtal kring innehållet. Med litteraturen i klassrummet kommer elevernas erfarenhet fram på ett annat sätt än med “bara” läroböcker. Att det finns böcker för de som varit kort tid i Sverige är viktigt. Att böckerna är skrivna för dem, handlar om dem och gör dem till en del av litteraturen. Det handlar ofta om att lättlästa böcker blir ett steg på vägen tillbaka till litteraturen. 

Nypon förlag har gett ut Annelie Drewsens Spring, Amina på arabiska, engelska och somaliska. Då kan elever som verkligen är helt nya i Sverige ändå vara med i en gemensam läsning. Då kan de t.ex. läsa på sitt modersmål helt eller delvis, för att sedan har ett boksamtal på svenska. 

Veckans ord på M

m

Dags för en ny bokstav. M som i bokMässa och det är där jag är idag.

De fem ord du ska associera till boktitlar och/eller författare idag är:

mamma

minus

modig

mördare

mörker

 

Svara i ett blogginlägg eller i en kommentar till inlägget. Mina svar kommer i ett senare inlägg.

%d bloggare gillar detta: