Dag: 3 april, 2016

En söndagssmakbit av Elly Griffiths

the-woman-in-blue

Just nu läser jag den åttonde och senaste boken om Ruth Galloway av Elly Griffiths. Den heter The Woman in blue och handlar om hur en död kvinna hittas död på en kyrkogård. Bland annat.

Som vanligt är det som att träffa en gammal kär vän att återse Ruth och de andra. På uppfodran av Flukten fra virkeligheten  bjuder jag på en smakbit om Ruths bok, som handlar om det som hände i förra boken. Härligt meta.

Three years ago she wrote a book called The Tomb of the Raven King about a dig in Lancashire. Rather to her surprise, she acquired  publisher, an editor and something called a ‘two-book deal’. Now she is desperately trying to write the second book, about a Bronze Age dig in Norfolk which became inextricably tangled up with the discovery of a body from the Second World War. The first book came easily, partly because no one was waiting to read it (Ruth dreads the cheery ‘Hi there’ emails from her editor, Javier).

 

Jag har läst knappt halva boken och det är absolut en bra bok så här långt. Inget behov av Ruth i utredningen ännu dock, så något gammalt dyker nog upp snart. Jag läser inte den har bokserien för spänningen, utan för persongalleriet.

 

 

 

En släktkrönika från Texas

 204676_1906741988.jpg_510
Under Stockholm Literature 2013 lyssnade jag till ett samtal mellan Philipp Meyer och Lars Gustafsson, mycket sparsamt modererat av Yukiko Duke. Ett samtal som kom att handla om Texas och statens komplicerade förflutna. Idag, då jag nås av nyheten att Lars Gustafsson avlidit, bjuder jag på inlägget i repris. 

Philipp Meyers nya bok Sonen är en släktkrönika som utspelar sig i Texas, staten där han växte upp som präglats av konflikter mellan nybyggare, indianer och mexikaner och senare av oljan. Meyer studerade på universitetet i Austin och där hade han Lars Gustafsson som lärare. Det är därför denna mycket egensinnige författaren samtalar med sin adept under Stockholm Literature. Ett samtal som liknar få andra samtal jag bevistat. Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker om Gustafssons sätt att “intervjua”, då det på samma gång är ett samtal som är oerhört intressant, men handlar mycket lite om Meyers bok. Allt i Texas handlar om “the bloody oil” som Gustafsson säger och det var också oljepengar som gjorde att de båda hamnade på just Austins universitet.

Gustafsson och Meyer samtalar om Texas händelserika historia och Gustafsson säger till Meyer att “you’ve proved that it’s possible to write a great novel about Texas”. Meyers mål var att inte hamna i det Texas som beskrivs som vilda västern i böcker och filmer, utan avslöja något mer. Han sökte sig tillbaka till 1800-talet och levde själv ett liv som skulle ha kunnat levas då. Meyers verkar ha lagt otroligt mycket tid på sitt förarbete och strävade efter att skriva en autentisk text. Han läste över 350 böcker, ett antal skrifter, lärde sig skjuta, jaga och flå djur. Han försökte till och med lära sig att göra upp eld med två pinnar, men lyckades sådär.

13041155_O_1Att indianerna i princip utrotades är ingenting som beskrivs som ett krig, eller ens en konflikt. Att dra paralleller till Chimamanda Ngozi Adichies föredrag om kolonialmakter och kolonier i Afrika känns naturligt. Texas är ett unikum i USA påpekar såväl Gustafsson som Meyer, men nu börjar även denna stat bli “amerikaniserad”. Datorer börjar ersätta oljan och kanske är det vad som är orsaken.

Den våldsamma historien är ingenting Texas är ensam om. “Människor älskar krig, annars skulle vi väl inte kriga så mycket”, säger Gustafsson provokativt, “vi älskar krig och vi älskar att tillverka och sälja vapen som dödar människor”. Och kanske är det så att vi måste erkänna det. Att vi försöker lösa allt med krig och våld. Meyer konstaterar att det var “a few very ambitious bastards” som byggde Texas och om de inte funnits hade säkert några andra liknande män gjort jobbet istället.

Om Meyer beskriver makroperspektivet i sin bok är Gustafsson mer intresserad av microperspektivet i sina böcker om Texas. Han funderar över om det beror på den distans han har till den miljön han beskriver. Behövs en sådan? Meyer har inte den geografiska, men väl den tidsmässiga.

För mig som inte läst Sonen är det ibland lite svårt att hänga med i samtalet. Jag vet inte heller om jag kommer att göra det. En tegelsten med en massa krig är inte en bok inom min bekvämlighetszon, men samtidigt kan jag inte hjälpa att jag blir intresserad av vad Meyer egentligen har skrivit. Han verkar helt klart vara en mycket ambitiös och kunnig författare.

 

Inlägget publicerades ursprungligen på Litteraturmagazinet. Vill du själv se samtalet kan du göra det här

.

%d bloggare gillar detta: