År: 2015

Dagens dam i december 26

Skärmklipp 2015-12-23 12.28.29

En av de första arbetarförfattarna jag läste var Moa Martinsson, vars böcker jag hittade i min gammelmormors bokhylla. Jag läste Mor gifter sig och Kyrkbröllop när jag inte var mer än 11 eller 12 år.

Moa Martinsson föddes 1890 och hennes mamma Kristina var en ogift 19-årig piga på en gård utanför Motala, hon hette då Helga, men bytte senare namn till Moa. Flickan blev lämnad hos sina morföräldrar, medan mamman fortsatte arbeta. Tre år senare flyttade mamman till Norrköping och tog med sig sin dotter.

När hon var sex år gifte sig mamman med Alfred Karlsson och eftersom han hade svårt att behålla ett arbete, flyttade de ofta. Det var en riktigt tuff uppväxt.Alla barn hade rätt till sex år i folkskola och det var den utbildning Moa Martinsson fick. Hon fick bra betyg, trots att hon fick byta skola väldigt ofta. Hon blev också tidigt politiskt intresserad och skrev till exempel insändare till tidningar om arbetares rättigheter.

Liksom sin mamma blev Moa mamma tidigt. Hon träffade den stilige, men ganska så hopplöse Karl Johansson. De fick fem söner på sex år, men gifte sig inte förrän efter barnen hade fötts. Att ha barn utan att vara gift var vid den här tiden ovanligt och skamfyllt. Karl drack mycket och familjen hade därför ont om pengar.  Två av barnen drunknade 1925 och några år senare träffade Moa sin andra man, författaren Harry Martinsson. De gifte sig 1929.

Under tiden som barnen var små försökte Moa Martinsson att själv läsa och utbilda sig. Hon fick kontakt med kvinnliga författare som kämpade för kvinnors rättigheter, till exempel Elin Wägner och började skriva artiklar för tidningen Tidevarvet, som var en feministisk tidning. Det var också Elin Wägner som hjälpte Moa Martinsson att skriva sin första roman Kvinnor och äppelträd. Den publicerades 1933.

Moa och Harry Martinsson var ett känt författarpar, men äktenskapet som började bra, blev snart sämre. De skilde sig 1941. Moa Martinsson dog 1964.

Det som fascinerar mig mest med Moa Martinsson är hennes driv. Utan egentligen några förutsättningar på pappret blir hon en ansedd författare. Tyvärr stod hon och står än idag i skuggan av Harry Martinsson. Varför blir det så ofta så?

moa-martinsson1

20 snabba om julen

love

Jag antar att ni firar som bäst och tänkte att ni kanske vill roa er med 20 snabba så här på juldagen. Kultur- och julinspirerade frågor de flesta, men andra handlar bara om dig. Jag har fetat mina svar. Tänk snabbt nu!

 

Tomten eller Grinchen? Jag är något av en grinch, men tomten vinner ändå.

knäck eller ischoklad? Gott för allt utom tänderna.

lussekatt eller pepparkaka? Skulle kunna äta det varje dag.

Karl-Bertil eller Kalle? Skulle däremot klara mig utan Kalle. Varje dag.

marsipangris eller julskinka? Är utan tvekan en gottegris.

julmord eller julmys? Möjligen mysiga mord.

boken eller filmen? Nästan alltid.

hundöra eller bokmärke? Tyvärr också nästan alltid.

morgonpigg eller nattuggla? Morgonen är inte min tid.

julmust eller glögg? Älskar julmust.

Downton eller Bullerbyn? Just i år vinner Downton.

Ove eller Obi-Wan? Gillar inte Star Wars alls. Klarar mig dock utan Ove i filmformat.

Gina eller Arne? Heja Gina!

Modig eller Fröken Friman? Gillar dock båda! Sist på bollen ser jag nu första säsongen av FF.

ljudbok eller e-bok? Jag har börjat lyssna i år, men e-boken vinner.

regn eller snö? Gillar inte snö, men avskyr regn mer.

Håkan Hellström eller Bruce Springsteen? Utan tvekan.

kokbok eller bakbok? Är dålig på att baka, så behöver kanske en bakbok, men nej tack.

en i taget eller slalomläsning? Alltid.

amaryllis eller hyacint? Båda är fina, men jag älskar verkligen hyacinter.

 

 

Häng gärna på! Tänk snabbt. Vad väljer du?

 

 

 

Dagens dam i december del 25

Skärmklipp 2015-12-23 12.17.44

Jag kör på resten av december också, då listan över kvinnor jag vill lyfta är så lång. Visserligen räcker inte decembers dagar till, men 31 är fler än 24. Dagens dam är Kerstin  Hesselgren, först bland kvinnor i riksdagens första kammare 1922 i Göteborgs valkrets, för liberalerna. Hon är inte en av de högljudda kvinnokämparna, men gjorde mycket. Bland annat var hon en av kvinnorna bakom medborgarskolan Fogelstad, där andra kvinnor kunde få utbildning för att kunna bli viktiga delar av det demokratiska samhälle som de nu blivit en del av i och med rösträtten.

Kerstin Hesselgren föddes 1872 i Hofors och hann bli 90 år innan hon dog i Stockholm 1962. Från början utbildade hon sig till sjuksköterska, därefter till skolkökslärarinna. Därefter blev hon Sveriges första kvinnliga yrkesinspektris, vilket innebar att hon  blev en del av nuvarande Arbetsmiljöverket, där hon hade som ansvar att inspektera arbetsplatser. Redan innan hade hon varit bostadsinspektris. Att hon skulle engagera sig politiskt var ett ganska sent påfund, men någonstans på vägen insåg hon att det krävdes kvinnor i politiken för att kvinnor skulle få ett reellt inflytande i samhället och för att sociala reformer skulle kunna genomföras. Det var för Liberala samlingspartiet hon blev invald, eller Frisinnade riksorganisationen, som var partiets riksorganisation.

Då riksorganisationen upplöstes och delades i två nya partier betecknade hon sig under några år som frisinnad vilde, för att sedan gå med i Folkpartiet efter att ha valts in för dem i Riksdagens andra kammare i valet 1936.

Varför har jag då fastnat för Kerstin Hesselgren? Det började med en kurs då jag läste historia på Göteborgs Universitet, som handlade om kvinnors kamp för rösträtt över världen. När det blev dags att skriva c-uppsats terminen efter bestämde jag mig för att grotta ner mig i dagstidningars syn på kvinnor i politiken under det första valet de kunde bli invalda i Riksdagen. Det slutade med att jag koncentrerade mig på den första, Kerstin Hesselgren. Det blev ganska snart tydligt att hon var en internationellt ansedd person under sin aktiva tid och hade bland annat uppdrag inom Nationernas Förbund.

1920-talet är en spännande tid som länge har fascinerat mig. Samhället förändrades mycket och kvinnorna var en stor del av förändringen. Där började Kerstin Hesselgrens politiska bana som skulle komma att bli lång. Socialpolitiken låg henne varmt om hjärtat och hon kämpade bland annat för kvinnors rätt till utbildning och till statliga tjänster med samma löner som män. Hon verkade också för att tillåta sexualupplysning och preventivmedel, samt sänka straffen för fosterfördrivning, dvs aborter. Ganska så bortglömd, men mycket viktig med andra ord.

Hesselgren

Dagens dam i december del 24

Skärmklipp 2015-12-21 19.24.44

Det finns en författare som symboliserar julen för mig och självklart är det också hon som får bli dam nummer 24. Jag talar om Astrid Lindgren, jularnas drottning. Ge mig en jul i Bullerbyn, en julfest hos Pippi, julgransjakt på Bråkmakargatan, Kajsa Kavat på julmarknaden eller ett rejält tabberas i Katthult. Då klarar jag mig mer än väl utan Kalle och hans påfrestande vänner på julafton (det gör jag förvisso oavsett).

2764328_1200_675Visst är det så att jularna i Bullerbyn kanske inte är representativa ens i ett historiskt perspektiv, knappast heller Emils fest för de fattiga eller ens Kajsas vilja att hjälpa farmor. Ändå har Astrid Lindgrens jular format mig. Hon har lärt mig att julen är en tid då det gäller att ha ett gott hjärta. Även på Junibacken, där allt är frid och fröjd finns grannarna där som en påminnelse om att det är rätt att hjälpa andra och det är något vi alla borde göra. Åh, vad jag önskar att fler tog till sig hennes budskap i den mörka tid vi lever i, en tid som hon utan tvekan hade svurit åt. Jag är dock glad över de som på riktigt öppnar sina hjärtan, de finns de också och Astrid Lindgren hade utan tvekan stått vi er sida.

För mig är Astrid Lindgren självklart en fantastisk sagoberättare, men också en författare med en vass penna, som alltid står upp för den som behöver en annan verklighet. Ibland skickar hon de olycklig till andra världar, där de slåss mot onda riddare eller fruktansvärda drakar, men där slutet blir lyckligt. Ibland finns de i vår kanske lika brutala verklighet, men hon lägger ett skimmer över det och får oss att förstå att det går att förändra det vi inte tycker om.

Jag tar Astrid Lindgren till hjälp och önskar er alla en riktigt god jul.

 

 

 

En riktigt söt julbok

christmas-wishes-and-mistletoe-kisses

Till och med en hårdhudad julskeptiker som jag charmades av Christmas wishes and mistletoe kisses av Jenny Hale. En mysig historia om den ensamstående mamman Abbey, som jobbar som sjuksköterska åt en gammal dam. Då damens sonson behöver en inredningsarkitekt rekommenderar hon Abbey och självklart får hon uppdraget. Sonsonen Nick är rik, nyskild och olycklig. Han jobbar dygnet runt med att få sin döde pappas företag att växa och har absolut ingen tid över för livet i övrigt. Nu ska han bjuda hela familjen på julfest och vill förvandla sitt opersonliga jättehus till ett hem.

Abey har aldrig haft ett så stort inredningsuppdrag och är ganska nervös, men mest förväntansfull. Hon jobbar all ledig tid och tar ibland med sonen Max till det stora huset. Själklart blir hon och Nick vänner och självklart gillar Nick och Max varandra, men det här är mer än en förutsägbar sliskbok, även om den är rätt förutsägbar och ibland lite sliskig. Mest av allt är det en varm och trevlig bok om en ovanligt händelserik och härlig julförberedelse.

Jenny Hale har skrivit fler julböcker, men också en del andra titlar. Hon känns som en pålitlig feelgoodförfattare, men kanske behöver jag läsa något mer för att riktigt vara säker på det.

 

Dagens dam i december del 23

Skärmklipp 2015-12-21 19.20.13

Seinabo Sey kom in i mitt liv ganska nyss i och med sitt sommarprogram, som bland annat handlade om att inte passa in i normen. Programmet är viktigt för alla att lyssna på. Själv tycker jag att jag försöker att inte vara fördomsfull, men det är sjukt svårt. Det kräver till exempel en vilja att verkligen förstå andra människor och deras utsatthet. Seinabo Sey lärde mig en hel del genom sitt program.

Seinabo Sey föddes 1990 i Stockholm, bodde under en persiod av sitt liv i Gambia och flyttade sedan till Halmstad. På gymnasiet gick hon på Fryshusets gymnasium i Stockholm. Cirkeln sluten. Något säger mig dock att den kärlek Sey förmedlade till Gambia i sitt sommarprogram och den nyfikenhet på livet och världen hon verkar ha, kommer att göra att hon flyger några varv runt jorden innan cirkeln är sluten på riktigt.

2015 har på många sätt varit Seinabo Seys år. Visserligen blev hon utsedd till 2014 års nykomling på Grammisgalan, men det är med albumet Pretend, som hon slagit igenom på allvar. Enligt många kritiker är det årets bästa album och trots att jag inte lyssnat på den riktigt koncentrerat (ni vet genom att verkligen lyssna och samtidigt läsa texter, som man gjorde på den gamla goda tiden) håller jag med om att musiken är något extra.

För den breda (eller ja, kanske en annan än den hon brukar nå) publiken tror jag att hon fick ett genombrott då hon uppträdde under Nobelfesten och även på Nobelkonserten i Oslo. Jag tror personligen att hon kan gå hur långt som helst.

sey

Foto: Eva Tedesjö

Läser just nu — Juledition

Som alltid när jag har för mycket att göra påbörjar jag böcker och sprider dem halvlästa över huset och inte sällan också på mina två (!) skrivbord på jobbet. Inte bra. Nu är det ledigt och då vill jag hinna läsa. Jag strukturerar, eller försöker strukturera, med en enkät.

Vid sängen: Det ligger en hel hög böcker vid sängen, men den jag läser ur oftast är Komma fram av Rainbow Rowell.

På soffbordet: Där ligger bland annat I huvudet på din katt, som jag och grabbarna O läser ur tillsammans.

I handväskan: Det sista jag gjorde innan jag tog lov var att låna Honeckers kanderade äpplen av Claudia Rusch, som jag hoppas hinna läsa i jul.

I öronen: Jag lyssnar på Väninnan av Eva Franchell, som ger en bild av politiken som inte är direkt snygg.

På läsplattan: Just nu läser jag Eld och djupa vatten av Camilla Grebe och Åsa Träff. Riktigt bra än så länge.

Läser jag lite då och då: En gång ska jag skriva om den här platsen av Binyavanga Wainaina är så himla bra, men har ändå blivit mer eller mindre bortglömd. Måste åtgärdas.

Bokklubbsbok: Jag ska snart ge mig på Miniatyrmakaren av Jessie Burton, som är vår nästa bokbubblarbok.

Längtar jag efter att få läsa: Jag ser verkligen fram emot att läsa Elin Olofssons nya bok Gånglåt, som just landat i min brevlåda.

3 andra böcker i min TBR-hög: Den är löjligt stor den där fysiska och virtuella högen, men tre böcker jag vill läsa snart är Allt vi såg var lycka av Grégoire Delacourt, Me and Earl and the dying girl av Jesse Andrews och Små svarta lögner av Sharon Bolton.

 

Dagens dam i december del 22

Skärmklipp 2015-12-21 18.43.43

Marjaneh Bakhtiari debuterade 2005 med fantastiska Kalla det vad fan du vill och därefter har hon skrivit Kan du säga schibbolet? (2008) och Godnattsagor för barn som dricker (2013). Den sistnämnda har jag fortfarande inte läst, trots att jag tror att det är en bok jag är säker på att jag kommer att tycka om. Jag får lägga den högt upp i min TBR-hög helt enkelt.

Bakhtiari skriver rappt och roligt, med en allvarlig underton. Berättelsen om läraren i Kalla det vad fan du vill, som föräldrarna tycker är så svår att förstå och alla de bjuder på middag, men aldrig blir hembjudna till. Ett “tack för senast” är allt de får.

Marjaneh Bakhtiari föddes 1980 i Teheran och bor nu i Malmö. Det är i dessa två städer hennes böcker utspelar sig. Debuten i Malmö, i den senaste boken har händelserna förflyttats helt till Teheran, medan den andra boken utspelar sig på båda platserna. Det som är spännande med Bakhtiaris böcker är att hon både beskriver Malmö och Teheran på ett sätt jag aldrig läst om förut.

800px-Marjaneh_Bakhtiari_2008
Foto: Anna Olsson

 

 

Dillon skriver om medmänsklighet i kvadrat

one-small-act-of-kindness

Tänk dig att någon råkar ut för en olycka precis utanför dig och det visar sig att den här personen är anonym och utan anhöriga. Vad skulle du göra? Hur skulle du stötta?

I Lucy Dillons nya bok One small act of kindness blir en kvinna påkörd precis utanför ett hotell och eftersom varken hon eller någon annan vet vem hon är blir det hotellägarna som försöker hålla henne sällskap på sjukhuset.

Libby och hennes man Jason har tagit över det hotell hans föräldrar drivit sedan många år. Nu när maken dött behöver Jasons mamma stöd och paret lämnar London för en mycket mindre stad. Det är inte så lätt alla gånger, varken känslomässigt eller ekonomiskt och det boutiquehotell de drömmer om känns ibland otroligt långt borta.

Kvinnan som blir påkörd utanför hotellet har en lapp med deras adress i fickan och det gör att framför allt Libby känner ett stort ansvar. De kallat kvinna för Pippa och erbjuder henne ett hem då hon skrivs ut från sjukhuset, fortfarande med minnesförlust. Pippa visar sig vara en tillgång, kanske framför allt för att blidka Libbys svärmor, som inte är helt imponerad av de renoveringar det yngre paret genomför i hennes hotell.

Renoveringar alltid och självklart en hund, som alltid i Lucy Dillons böcker. Faktiskt mer än en hund. Bland annat dyker Gina, från A Hundered pieces of me upp på sjukhuset där Libby, hennes svärmor och deras hund håller till. Gina blir den som hjälper Libby med renoveringarna, när Jason ställer till det och hon tar hantverkaren från samma bok till hjälp.

När det kommer till feel-good är Lucy Dillon utan tvekan en av mina stora favoriter och One small act of kindness är en av hennes bästa böcker. Jag rekommenderar den varmt. I januari kan du läsa den på svenska, då Forum ger ut den med titeln När livet börjar om.

Dagens dam i december del 21

Skärmklipp 2015-12-20 23.09.54

Det går liksom inte att lista betydelsefulla kvinnor utan att skriva om Simone de Beauvoir. Hennes Det andra könet är banbrytande och förordet till den kan vara en av de viktigaste texter jag läst. Så deprimerande dock att den kom ut 1949 och fortfarande är så aktuell.

För mig har det och är fortfarande viktigt att feminism ses som något mer än åsikter och känslor. Att systematisera och skapa förklaringsmodeller. Ojämlikhet handlar inte om slump, utan om strukturer och det förklarar Simone de Beauvoir på ett utmärkt sätt. Det handlar inte om att göra kvinnor till offer och män till skurkar, utan visa på traditioner och vanor som skapar ojämlika strukturer, vilka gör kvinnan till det andra könet.

De Beauvoir föddes i Paris 1909 och dog 1986. Då var jag ännu för ung för att ha hört talas om henne. Det gjorde jag först långt senare, faktiskt på universitetet då jag läste statskunskap och föreläsaren talade om en ideologi som verkade så himla vettig och först därefter sa att det var feminism hen talade om. Eller förresten, varför skriver jag hen. Föreläsaren var en hon och tyvärr är det ofta så när det kommer till feminism, som om det vire en angelägenhet för endast kvinnor att vi når jämställdhet.

Vilket mäktigt par de måste varit i den intellektuella världen, Jean-Paul Sartre och Simone de Beauvoir. Jag önskar att jag visste mer om dem. Det var dock med Nils Algrens ring på sin finger som hon begravdes och det är om deras förhållande hon skriver i Mandarinerna, som anses vara en nyckelroman i hennes författarskap. En riktig tegelstan som jag ännu inte läst. Kanske ska jag istället ge mig på långnovellen Misstag i Moska, som Bucket List Books nyss gav ut.

 

011265-000 AUF ARTE AM 10/03/99 UM 23.15 UHR SIMONE DE BEAUVOIR NDR Foto nur s/w

 

%d bloggare gillar detta: