Månad: september 2015

Kvinnoalfabetet bokstaven D

Skärmklipp 2015-09-03 07.32.53

Dags för veckans bokstav som är D. Dags att börja klura. Mina egna svar kommer senare idag. Du kan svara i din blogg eller i en kommentar.

 

1. Vem är en favoritförfattare med för- eller efternamn på D?

2. Berätta om en kvinna med för- eller efternamn på D som är en stor favorit och som du tycker fler borde upptäcka!

3. Berätta om en kvinna med för- eller efternamn på D som du beundrar. Det kan vara en känd eller okänd kvinna, död eller levande inom vilket område som helst. Motivera gärna ditt svar.

4. Vilken kulturell kvinna med för- eller efternamn på D har du ännu inte utforskat?

 

Jag presenterar mina svar senare idag.

Tio bra filmer från 80-talet

breakfast

Det är 80-talstema på Kulturkollo och jag blir nostalgisk. Tänkte därför lista några filmer jag kommer väl ihåg och älskar, i alla fall i minnet. Däremot är jag i vissa fall osäker på om de hade funkat att se om idag med behållning. Här kommer tio favoriter, utan inbördes ordning. Och ja, det var typ omöjligt att välja.

St Elmos Fire kom 1985 och oj vad jag älskade den. För en gångs skull får Judd Nelson spela en reko och ordentlig kille, Rob Lowe är snygg och missförstådd och underbara Demi Moore (ja, hon var underbar då) befann sig på glid. Och titellåten. Jag älskade den också.

The Breakfast Club, också den från 1985, håller faktiskt fortfarande. Även här är titellåten av Simple Minds helt fantastisk och jag var sjukt kär i Judd Nelson och skulle gärna ha varit Molly Ringwald av mer än en orsak.

Amadeus regisserad av Milos Forman med en ruskigt karismatisk Tom Hulce i huvudrollen var populär 1984 och jag tror att även den håller ännu. För mig är Hulce Mozart och ingen annan skulle ha kunnat göra honom rättvisa.

Cinema Paradiso regisserad av Giuseppe Tornatore fick mig att gråta floder 1988. Berättelsen om pojken och den gamle mannen som sköter den lokala biografen är helt fantastisk.

Rainman med Tom Cruise och Dustin Hoffman kom samma år och berättelsen om de två mycket olika bröderna berörde mig rejält. För många har filmens Raymond Babbett blivit sinnebilden av någon med autism, men självklart är det inte så enkelt att det finns en sanning.

En officer och en gentleman var mer romantisk än alla andra romantiska filmer tillsammans. Den var också riktigt hemsk och scenen där en av huvudpersonerna tagit livet av sig är fortfarande tydlig i mitt minne. Hemsk, men kanske mest riktigt rejält smörig.

The Color Purple med Danny Glover och Whoopi Goldberg i starka roller är en minnesvärd film. Oprah Winfrey gör också en fin rollprestation i en film jag skulle kunna tänka mig att se om. Boken finns på min TBR-lista.

Noll att förlora från 1987 bygger på boken Less than zero av Bret Easton Ellis. Det är en film jag älskade och såg om och om igen. Kanske främst för att jag var väldans förtjust i Robert Downey Jr., men självklart också för att det är en himla bra film.

Dirty Dancing går liksom inte att hoppa över. Det är filmen vars musik blev en del av mitt soundtrack från 80-talet och som jag blir nostalgisk bara av att tänka på. Fortfarande tycker jag att den är väldigt charmig.

Mask med Cher kom 1985 och tillhör också de riktiga snyftarna. Historien om den annorlunda pojken och hans mor som gjorde allt för honom var en av mina absoluta favoriter. Frågan är om den varit lika stark idag, eller om det slagit över till pekoral.

 

Vilka filmer från 80-talet minns du mest?

September betyder Bokmässa

Bokmassan_kulturkollo469

Jag är (till skillnad från de flesta bokbloggare) ingen höstfantast. En solig sommardag slår till och med den vackraste höstdag nio gånger av tio. Däremot gillar jag att hösten är bokaktiviteternas tid och bland det bästa är helt klart Bokmässan i Göteborg. En helg om året flyttar alla till Göteborg och även om de flesta verkar umgås med samma människor på annan plats, betyder det för mig en hel del möten med trevligt folk som jag sällan träffar annars.

De senaste året har rum R3 vikts åt bloggambassadörer. I år finns inga sådana, men vi på Kulturkollo har ett samarbete med Bokmässan och fick då tillgång till bokbloggarrummet. Självklart ville vi inte häcka där själva, utan har valt att istället hålla rummet öppet för de bloggare som vill kika förbi.

Annars handlar mässan självklart mycket om seminarier och varje år gör jag en plan, som jag sedan inte följer speciellt mycket. Förra året gick jag flera gånger in på seminariet i salen bredvid om det lät hyfsat spännande och fick se en hel del bra saker. Ibland följde jag bara med random bloggare, för att kunna fortsätt umgås och det händer faktiskt att jag köar till just det populära seminarie som jag sedan länge bestämt att jag ska se på.

Varje år tänker jag att jag ska besöka Rum för poesi, som håller öppet fredag och lördag, men det har ännu inte blivit av. I år vill jag verkligen gå.

Annars håller jag som bäst på att göra en lista över de böcker jag skulle vilja läsa innan det är dags för mässa. Den blir lång …

 

%d bloggare gillar detta: