Dag: 27 september, 2014

Piratdrömmar

Ett seminarium med Elin Boardy och Amanda Svensson, två författare jag tycker om. De har skrivit två på ytan olika romaner, men Yukiko Duke lyfter fram likheter. Det är två koncentrerade dramer, som utspelas på en snäv och begränsad plats. På en folkhögskola och på en piratkrok. Två egna samhällen med egna hierarkier och egna regler. Starka strukturer och regler finns i alla grupperingar, även i de som egentligen säger sig skita i allt. Då gäller det att skita i allt på rätt
sätt.

Mary Jones är en person som inte finns med i Skattkammarön men i Elin Boardys roman är det hon som berättar historien ur sitt perspektiv. Jag har ännu inte läst, trots att jag tyckt så mycket om Boardys tidigare böcker. Jag är dock säker på att jag kommer att tycka om den.

Att jag ville lyssna på Amanda Svensson handlar dels om att jag tyckte om hennes Hey Dolly och igår lyssnade jag på Allt vi säger är sant där hennes nya bok Allt det där jag sa till dig var sant stod i centrum. Den verkar helt klart riktigt bra, men jag hade inte förrän idag förstått att det fanns ett pirattema.

Huvudpersonen i Svenssons bok drömmer om att vara fri som en pirat. Att kunna färdas vart som helst och slippa följa regler. Huvudpersonen i Boardys bok befinner sig mest i ett kök, men också på resa. Det handlar också om skrivande och hur det också är ett sätt att finna frihet.

Kärleken, den första, är också ett gemensamt tema i de två böckerna. Svensson talar om skulden och skammen som uppkommer då ett kärleksförhållande är destruktivt. Även Boardys Mary blir utnyttjad av en man, en pirat som också finns med i originalberättelsen, men hittar sedan kärleken hos en ung kvinna. De diskuterar det problematiska att faktiskt bli kär i någon, som visar sig vara ett riktigt svin. Det kan vara svårt att hantera och ett skäl till att själv känna sig medskyldig.

Att karaktärer “får egna liv” diskuteras och liksom Boardy är jag skeptisk till uttalandet. Jag tror att hon och Svensson har rätt i att det handlar om att ha skrivit sig fram till det som är sant för boken och att skrivandet kan öppna delar av fantasin, som de kanske inte visste vad de hade. Men så är jag inte författare å andra sidan. I alla fall inte av skönlitteratur.

Det är fascinerande att det går att samtala kring gemensamma teman i helt olika böcker. Det visar på ett sätt litteraturens universella funktion. Två bra böcker av två bra författare presenteras på ett annorlunda sätt och det gillar jag. Alla övergångar är inte så smidiga, vilket Svensson påpekar, men samtalet är ändå intressant. Bäst är det när de diskuterar skrivande och möts i det. Avslappnat, intressant och roligt.

Under läsningen får jag smyga ut. Jag har en intervju att göra, som kommer att dyka upp på Kulturkollo.

IMG_2461.JPG

Varifrån kommer ondskan?

Krocken klockan 13 vanns av Christoffer Carlsson och Caroline Eriksson, kriminologen och socialpsykologen, som också är författare, i ett seminarium modererat av Maria Neij. Dels för att det verkade intressant självklart, men också för att jag behövde göra en snabb förflyttning och inte hann till salarna längre bort.

Båda författarna kommer nu ut med böcker, självklart då de finns på mässan. Caroline Eriksson skriver en serie som heter Svenska mord, spänningsromaner med verklighetsbakgrund. Djävulen hjälpte mig handlar om Yngsjömorden och nya Inga gudar jämte mig har just kommit ut. Den handlar om Sillbodalsmorden och utspelar sig under andra halvan av 1800-talet.

Christoffer Carlsson menar att han nu behöver skämskudde för sina två första böcker Fallet Vincent Franke och Den enögda kaninen och det tycker jag absolut inte behövs. Det är bra böcker, men kanske är nya serien bättre. Jag har ännu inte läst nya boken Den fallande detektiven, men helt klart är Den osynlige mannen från Salem mycket bra och jag ser fram emot att återse Leo Junker.

Varför begår människor onda handlingar? Begreppet ondska är svårt att definiera, säger Eriksson och påpekar att religionen definierat en del av ondskan och synden. Kanske är man besatt av en demon, eller så finns det gener och ärftlighet involverat, alltså att ondskan finns inom vissa människor. Eller så är det så att omständigheterna gör att vissa begår onda handlingar, vilket är den skola som Eriksson tror på mest.

Carlsson påpekar att svaret riskerar att bli banalt och fortsätter med att säga att ondska är något som definieras av de som definierar vad ett brott är. Nu har den religiösa demonen blivit den psykiskt sjuke, där någon gör onda saker utan att kunna styra det. Samtidigt kan inte allt skyllas på strukturer självklart, utan sanningen ligger troligen mer i en kombination av yttre och inre orsaker, dvs arv och miljö som samspelar. Miljön, menar Carlsson är dock alltid det som blir det avgörande för att det inre ska påverka personen på det sätt att hen begår brott. Det handlar om en process både in i en brottslig bana, på samma sätt som det är en process att lämna brottets bana bakom sig. Utmaningen, för läsaren i det här fallet, handlar om hur vi kan förstå människor genom att titta in i deras inre.

Inga gudar jämte mighandlar om en mans sammanbrott och de handlingar som det för med sig, medan Carlssons bok snarare handlar om Junkers resa hem. I Den fallande detektiven finns också några unga män som är på resan in i det extrema, ett perspektiv som tyvärr är plågsamt aktuellt.

Samtalet går över till andra böcker om ondska eller onda handlingar och Carlsson tipsar om polisromaner som genre, då välskrivna sådana ger en god insikt i hur valet mellan att göra det man måste, eller att göra det man får göra enligt lagen. Författare som Henning Mankell. Han tipsar också om Donna Tartts Den hemliga historien och Caroline Eriksson väljer att lyfta fram Lionel Shrievers Vi måste tala om Kevin som en studie i ondska och Hem av Toni Morrison, där tiden som råder gör att onda handlingar mot svarta blir en del av vardagen, utan att ses som onda. Frånvaron av empati är egentligen värre och svårare att ta till sig, menar hon. Något som också är allt för aktuellt idag.

Carlsson reserverar sig för ordet ondska, som han menar är ett “tomrumsord” som vi tar till när vi inte vet hur vi ska förklara eller förstår. Förståelsen är viktig och därför ska vi undvika att förenkla och r. Det går självklart inte att förstå allt, men i författarskapet är det viktigt att verkligen försöka göra det, påpekar han. Det kan vara svårt att stänga av om man är mitt i en ond människas inre och sedan stänga av för att ha fredagsmys med familjen, tillägger Eriksson. Hon är glad att det hon skriver ligger långt tillbaka i tiden, medan Carlsson menar att han kan gå vidare genom att se överlevarna, de som faktiskt kunnat förändra sitt liv till det bättre.

Carlsson ville hitta en berättelse inifrån högerextrema och vänsterextrema rörelser och det var svårt att hitta en röst. De som lämnat talar gärna, men de har självklart en annan berättelse. Till slut fick han en icke namngiven källa, vilket är intressant. Boken är inköpt och signerad. Nu ska jag bara hitta lästid. Jag håller mig gärna i nutid, men kanske får jag läsa något även av Eriksson.

IMG_2448.JPG

Religionens och traditionens makt

Arkan Asaad och Johan Heltne samtalar om sina böcker, där religionen innebär förbud. Andreas Ekström, till vardags journalist på Sydsvenskan, modererar.

Johan Heltnes bok handlar om kärlek i en totalitär miljö inom Livets ord. Själbiografisk? Till sju procent, svarar Heltne blixtsnabbt.

Blod rödare än rött är Arkan Asaads uppföljare till Stjärnlösa nätter, en bok jag tyckte mycket om. Den senare är till viss del självbiografisk, där Asaad behövde skriva om sitt möte med Kurdistan och den krock det innebar. Även Assad skulle giftas bort med en kusin, precis som huvudpersonen. Uppföljaren handlar om försoning och att försöka förstå. Nu förstår han, trots att han fortfarande inte accepterar det som hände.

Hederskulturbegreppet diskuteras och varför det som händer i Asaads bok sägs handla om heder, medan diskussionen inte är likadan kring Heltnes bok, trots att det på många sätt finns ett släktskap. Ett annat ord för heder är stolthet och då blir sambandet ännu tydligare. Det handlar om att hålla uppe skenet inför andra.

Båda författarna har hyllats av omgivningen, men vad sa de närmaste? Heltnes mamma var nervös och tyckte inte att sonen var tillräckligt gammal för att skriva. Känslorna var kanske alldeles för starka. Syskonen läste först, mamman senare. Det har skapat en förutsättning för att tala om det som varit. Mycket kom fram, som inte gjort det tidigare.

För Asaad var det viktigt att gestalta det som det var, men ändå få sin fars välsingnelse. Försoningsprocessen kom efter att han skrivit, men innan boken kom ut. De renoverade ett kök tillsammans, sedan fick pappan läsa. Till slut sa han att så länge någon kan ta lärdom av detta, så får du skriva det här. Han godkände och valde faktiskt bort släkt och familj i och med det. Andra boken är en slags upprättelse. Ett sätt att förklara.

Pappan hade aldrig berättat sin historia för någon, men nu delade han den med sin son. Det är rörande att höra Asaad berätta om sin fars berättelse och hur den påverkade honom.

Vad skriver man efter att ha skrivit sin livshistoria?, undrar Ekström och när Helte berättar att han vill skriva något om hur heteromannens sexualitet har krackelerat. Han skrattar, men är också allvarlig. Om man som man kommer på att man förbrukat rätten att leva, för att man är man. Hur gör man då? Ett skammanifest behövs, där den kollektiva skulden ryms.

Asaads tredje bok är inte här ännu. Han behöver landa först. Det tog tre år att skriva den senaste boken och känner sig urholkad. Under tiden har han också föreläst om heder för ungdomar. Fler än 667 stycken. Nu arbetar han med ett material om rätten att välja.

Är heder ett fenomen som inte är svenskt? Asaad talar om det universella och med Heltnes bok i bakhuvudet känns det självklart. Problemet är att vissa unga, flickor och pojkar, inte själva får välja sitt liv. Hur frigör vi oss från tanken att vi i Sverige står utanför problematiken, att inse att det faktiskt rör oss alla?

Det fattas kärlek i samhället, säger Heltne och funderar över den fria viljas och om vi verkligen har en fri vilja att välja kärlek, eller om det är så att det bara finns ett till synes fritt val. Välj vad du vill, men väljer du fel så hamnar du i helvetet. Som att få välja vilken färg som helst, bara man väljer svart. Vad är religionens betydelse för ofriheten idag? Asaad berättar att han träffat massor av ungdomar från alla religioner och tycker inte att heder ska ses som ett religiöst problem, det handlar om kulturer och de krav som finns även för en etnisk svensk, som måste välja rätt skola för att familjen har gjort det. Det som behövs är en förändring av attityder.

Heltne påpekar ändå att alla bokstavstroende, oavsett religion eller övertygelse, är farliga. Handlar det om religion, eller struktur och kultur. Han berättar att han fortfarande är troende och hoppas att religionen inte är så styrande som han tror och som han upplevt. För honom handlar det mer om en känsla och ett trivsamt rum att vara i.

IMG_2444.JPG

Lördag är krockarnas dag

Jag var sen och missade det jag tänkt se klockan tio, men skälet var gott. Grabbarna O fick de böcker jag köpte till dem igår och vi hamnade i samtal om läsning.

Nu ska jag lyssna på Arkan Asaad och väljer därför bort flera andra seminarier jag vill se med bland andra Nanna Johansson och Annika Koldenius. Och så kommer dagen att fortsätta, med krock efter krock …

IMG_2442.JPG

%d bloggare gillar detta: