Dag: 30 juli, 2014

Vem talar sanning?

Omslag_Garden_TomRobSmith-667x1024

Nystartade förlaget Stimpla Publishing har tagit över utgivningen av Tom Rob Smiths böcker, en författare jag länge tänkt läsa något av, men aldrig fått tummen ur. Hans fjärde bok heter Gården och utspelar sig delvis i Sverige.

Tänk dig att din pappa ringer och meddelar att din mamma drabbats av en psykos och att din mamma senare kontaktar dig och menar att din pappa är inblandad i en konspiration mot henne och att hon har bevis. Detta händer Daniel. Hans föräldrar har lämnat London för att bosätta sig på en gård utanför Falkenberg, i mammans hemland. Daniel har inte hälsat på dem, trots att de bott där ett bra tag. Han vill inte riktigt berätta för sina föräldrar om sitt förhållande och sin sambo, men nu känner han att han måste resa.

Innan han hinner iväg dyker modern Tilde upp i London och hon är verkligen rädd, eller paranoid beroende på vem du frågar. Hon berättar sin historia kronologiskt, utifrån dagboksanteckningar och är hela tiden noga med att berätta på rätt sät, så att Daniel inte ska missuppfatta något. Hon är rädd att han ska förråda henne och istället ta sin pappa Chris parti. Vi får höra en historia om ett litet samhälle, där Tilde blir utfryst och förnedrad av byns invånare, speciellt av den informelle ledaren Håkan. Samma man blir Chris vän och att de har så olika uppfattning om honom är helt klart intressant.

Gården är en spännande bok där det är svårt att veta vem som talar sanning. Jag känner mig engagerad i Tildes öde, men har ibland svårt att tro på henne, medan jag ibland litar på henne till 100%. Just tveksamheten gör Gården, trots det lite plötsliga slutet, till perfekt semesterläsning.

 

Lite pinsamt är det allt …

Åter till tv-seriernas värld och fråga 7 som lyder så här:

Nämn en tv-serie som du brukar nynna introsången till?

Det är nu det blir lite pinsamt, för när jag läser frågan är den första signaturmelodi som dyker upp faktiskt den till Dallas. En klassisk serie som familjen samlades kring på fredagar, trots att vi egentligen inte tyckte att den var speciellt bra. Det fanns liksom inte så mycket att välja på. Dessutom har Larry Hagman alltid varit speciell i år familj, då vi delar efternamn. Som ogift hette jag alltså Hagman och skämten om Larry tycktes aldrig ta slut. När jag sedan gifte mig och bytte till Odén hoppades jag att skämtens tid skulle vara över. Så blev det inte. I tullen i Miami några dagar efter bröllopet kläckte tulltjänstemannen följande kommentar: “Oh Oden, and where is Thor?” Ridå.

 

%d bloggare gillar detta: