Innan jag läste De kom över havet, visste jag i princip ingenting om japanernas situation i USA under andra världskriget. Visst borde jag ha räknat ut att Pearl Harbour skulle spela roll, men att de samlades ihop i läger hade jag ingen aning om. Efter att ha läst Julie Otsukas debut, som är hennes andra bok på svenska, När kejsaren var gudomlig vet jag ännu lite mer. Mest av allt vet jag att jag fått en ny favoritförfattare i Julie Otsuka. Hennes språk och sätt att berätta är nämligen helt otroligt bra.
Det börjar med att en kvinna likt Mrs Dalloway förbereder sig, men det är ingen fest hon ska ordna, utan en flytt. En icke självvald sådan. Hon och hennes familj ska fraktas till ett läger. Deras japanska rötter gör dem till fiender. Helt plötsligt är hon inte längre en önskad del av det amerikanska samhället. Maken är redan borta och resten av familjen förs nu till ett interneringsläger i Utah. Vi följer med dem under tågresan och anländer med dem till lägret. Vi följer hur de försöker skapa sig ett liv där mitt i eländet.
Jag är så imponerad av ur Otsuka kan förmedla så starka känslor på ett så stillsamt sätt. Hennes ord går rakt in i mitt hjärta och jag dröjer vid varje ord. Ingenting är onödigt, ingenting är ovidkommande. Allt har kokats ner på ett fascinerande sätt. Vi får följa mamman, barnen och sedan pappan när allt borde vara över. Alla påverkas de av kriget på sitt sätt.
Jag älskar böcker där min nyfikenhet att lära mer väcks. När kejsaren var gudomlig är helt klart en sådan bok. Det är därför jag läste Hotellet i hörnet av bitter och ljuv av Jamie Ford, en bok som är fin, men långt ifrån lika briljant, egensinnig och nyskapande som Otsukas debut.
Historien om den unge och den gamle Henry Lee, amerikan med rötter i Kina och hans ungdomskärlek Keiko, amerikan med rötter i Japan. Mest tycker jag nästan om de delar som handlar om den gamle Henry, som just blvit änkling och som av en slump hamnar på Hotell Panama, där en massa koffertar med saker som tillhört de japanska amerikaner som skickades till interneringsläger under andra världskriget.
Historien om den mycket unge Henry och hans oskyldiga kärlek till Keiko är också fin förvisso. Keiko ser japansk ut, har japanska föräldrar, men ser sig som amerikan och kan inte ett ord japanska. Trots detta ses hon som fiende och skickas bort tillsammans med sin familj. Obegripligt, men rädsla kan orsaka mycket ondska.
När kejsaren var gudomlig och Hotellet i hörnet av bitter och ljuv är två mycket olika böcker om samma del av historien. Jag är glad att jag läste dem båda och jag är glad att jag läste dem efter varandra. Det har båda visserligen en stillsam ton, men med olika språk och i viss mån också syfte. Kärleken står i centrum i Hotellet i hörnet av bitter och ljuv, medan krigets våndor blir tydligare i När kejsaren var gudomlig. Konstigt nog väcker Otsuka mer känslor, trots att hon uttalar färre. Det finns mer mellan raderna och det tilltalar mig.
Jag tror inte att alla läsare uppskattar Otsukas bok mest av de två dock, trots att jag helt klart gör det. Jag absolut älskar fåordigheten och stillsamheten i När kejsaren var gudomlig, men visst är det mer tempo och större känslor i Fords bok. Som sagt behöver läsning av den ena inte utesluta läsning av den andra. De är helt klart två böcker, men i olika genrer och att samläsa dem var mycket givande.
Jag tyckte väldigt bra om Hotellet i hörnet… och om Otsukas Vi kom över havet. Står i kö på bibblan till Kejsaren och hoppas på en härlig läsuplevelse 🙂 åller med dig om att det är intressant att få en inblick i japaneras tid i Amerika som jag inte heller kunde så mycket om innan.