Tala om lässvacka

Veckans bokbloggsjerka handlar om lässvackor och Annika ställer följande fråga:

Brukar du drabbas av lässvackor ibland och hur gör du i så fall för att ta dig ur dem?

Jag har ett kort och ett långt svar. Det korta är “skojar du?” och det långa handlar mer om orsaken till det och hur jag i så fall kommer ur dem. Eftersom jag befinner mig i en total lässvacka just nu, kanske den trögaste sedan jag började blogga, är det ganska passande att fundera.

November och februari brukar vara årets trögaste läsmånader. Ibland även september, men då handlar det mer om att jag springer på bokmässan och blir av med all energi där, inte om att jag har en egentlig lässvacka.

November är en seg och mörk månad, då blir det tv istället för böcker. Nu i februari är det också tv:n som tar över min input, helt enkelt för att jag inte orkar läsa. Jag snoras och snoras och orkar inte läsa en rad. Då brukar en deckare eller en lättläst chick-lit vara svaret, men den här svackan är värre än de flesta.

Just nu funkar nämligen inte ens deckare, då jag inte alls känner för elände och våld. Visserligen läser jag Gone girl med glädje och den innehåller en massa sådant, men en klassisk deckare med poliser som huvudpersoner känner jag definitivt inte för. Jag orkar inte med det förutsägbara, vilket är en anledning till att jag har en halvläst Katie Fforde, som jag inte orkar läsa vidare i. Jag vill bli överraskad.

Ungdomsböcker verkar funka och jag tror att jag ska försöka lösa den här svackan genom dem. På tur att läsas står Fågelhuset av Ester Roxberg och Ge mig arsenik av Klara Krantz, två böcker som jag tror är riktigt bra.