Dag: 15 februari, 2013

Vad är egentligen dåligt?

Ett synnerligen intressant och ganska roligt inlägg bjuder Johanna L på när hon ger facit på vilka böcker som är dåliga och vilka som aldrig kan vara dåliga, trots att vissa kanske tycker så.

Vi tycker inte riktigt samma jag och Johanna. Ni vet kanske känslan när alla tycks älska en bok och man själv inte alls gillar den? Så kände jag när jag läste Jellicoe Road. Eller drygt halva Jellicoe Road. Två gånger. Totalt ointressant och rörig historia, med platta karaktärer och definitivt ett exempel på när koncept är viktigare än story. Men se då har jag fel, för den boken kan man inte tycka är dålig enligt Johanna. Jag förstår vad hon menar, men håller inte med. Jag tror snarare att det handlar om huruvida man köper konceptet eller inte.

För det finns böcker där grejen är just konceptet, som Jag, En och Boktjuven som också nämns i inlägget. När det gäller Boktjuven är vi överens. Det är ingen fantastisk bok. Jag skulle inte gå så långt att jag benämner den pekoral. En bok som handlar om ett krig som vi läst om tusentals gånger förr och som egentligen inte tillför något nytt, mer än konceptet då med en annorlunda berättare.

Jag, En älskade jag å andra sidan. Jag köper den helt omöjliga historien med hull och hår. Varför? Ingen aning? Troligen för att det är en bra bok.

En annan som sågas är Khaled Hosseni och inte heller där håller jag med. Vi läste Flyga drake i min bokklubb Bokbruttorna och i den fanns en Johanna som knappt kunde läsa ut boken då hon irriterade sig så vansinnigt på att huvudpersonen inte utvecklades. Återigen, jag kan förstå vad hon och Johanna menar, men jag håller inte med.

Så vad vill jag säga? Att det självklart är subjektivt vad som är dåligt, kanske mer än vad som är bra. Bra litteratur skulle man kanske kunna definiera som “fin” “välskriven”, eller “god” litteratur, men till motsatsen är egentligen dålig i alla dessa fall. Det går inte att säga att det finns böcker som är bra oavsett om läsaren tycker att de är dåliga. Det finns inget objektivt och absolut bra. Eller?

Jag tänker på böcker och författare som prisas, betyder det att de är garanterat bra böcker och att den som inte tycker så har fel? Då närmar vi oss en farlig snobbism som jag inte riktigt gillar.

Det jag håller Johanna om är att vi inte ska undvika att skriva om det som vi tycker är dåligt och stämma in i en hyllningskör bara för att den ljuder så högt. Om det nu finns bra  och dåliga bokbloggar, så skulle jag säga att detta inte förekommer i bokbloggar som jag definierar som bra. För visst är det intressant att få veta vad som egentligen är bra eller dåligt enligt en läsare. Istället för att bara få läsa “den var bra” eller “jag gillade inte den här boken”.

 

Why not?

Via Paperback lover hittade jag till nya sidan för Women’s Prize for Fiction, som tidigare hette Orange Prize for Fiction.  Sedan 1996 har priset delats ut till en författare som är extra bra helt enkelt. Varför ett pris bara för kvinnor? Varför inte? Så svarar Miranda Richardson, som sitter i årets jury.

Se hela klippet nedan (fler klipp från juryn hittar du här):

 

 

Jag gillar hennes tanke om att några författare kan sälja fler böcker och därmed leva på sitt skrivande, samtidigt som författare hittar nya läsare. Kvinnliga författare har inte fått samma publicitet och utrymme som sina manliga kollegor och därför behövs priset. När gubbar slutar premiera gubbar kanske det räcker med priser som riktar sig till både män och kvinnor.

Den 14 mars presenteras långa listan. Önskar förresten att även Augustpriset hade en lång lista, som många av de internationella priserna har. De brukar innehålla en hel del guldkorn som annars missas.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: