Dag: 31 december, 2012

Bloggåret 2012

I slutet av januari hade vi en Bokbloggarbrunch i Göteborg. Vinterkräksjuka och influensa däckade många av de anmälda, men vi hade riktigt trevligt i vilket fall. Någon vecka senare träffade jag Bokbabbel och vi shoppade lite tillsammans.

Jag började göra bokfilmer och under året har det blivit några stycken. Den första handlade om hyllvärmare som jag tänkte läsa i år. Resultatet? Jag har läst en. Den var inte ens bra.

De flesta filmerna gjordes dock tillsammans med en eller två barn. Några har hamnat på förlagens hemsidor och ungarna har varit riktigt stolta. Just den här filmen handlar om en väldigt speciell bok.

150 böcker har jag läst och skrivit om i år, plus ett större antal barnböcker än tidigare. Ingenting jag räknar dock. Jag har inte heller läst så mycket annat lättläst i år, men de jag läst har inte heller kommit med på läslistan. Lite färre böcker än vanligt på ett sätt, men minst lika många bloggade. För första gången på många år har jag också läst om böcker. Bland annat min absoluta favorit Den allvarsamma leken

Tillsammans med mamma har jag varit på några bokfrukostar. I mars såg vi Birgitta Stenberg. Mycket bra.

Den 8 mars, på Internationella Kvinnodagen ordnade jag en bloggstafett med rekordmånga deltagare. Mycket roligt och intressant. Jag var också med i en bloggstafett om språk och makt, som Centrum för lättläst anordnade.

Hen-debatten var livad och jag läste boken som kanske var orsaken till den. Själva ordet hen har jag använt friskt. Mycket praktiskt.

I slutet av april kom så äntligen Pernillas bok och jag åkte till Stockholm för att fira henne och min födelsedag. Mycket trevligt. Någon vecka tidigare hände det faktiskt bokliga saker i Göteborg också, då Christin Ljungqvist firade sin debutbok. En av årets mest överraskande favoriter.

Maj tillbringade jag och flera andra bloggare i Italien. Inte fysiskt dock, men väl i böckernas värld. Mycket lyckat.

Inför sommaren bjöd jag på en del boktips on demand i olika genrer. Ett trevligt sätt att gå igenom bra böcker.

Innan den 18 juni var det dags att nominera bokbloggar till Forma Books Blog Award och det gjorde jag. Mycket stolt blev jag sedan då enligt O blev nominerad och riktigt glad och rörd när jag till slut vann. Det var stort.

Inför sommaren investerade jag i en Letto. Nu ångrar jag att jag inte köpte en Kindle. Inget fel på den läsplatta jag har, men jag köper hellre e-böcker från Amazon. Däremot är det grymt bra att jag fått fler och fler recensionsexemplar som pdf. Det gillar jag skarpt och då funkar Letton perfekt. Under semestern användes den också flitigt. På stranden är det perfekt med en läsplatta, annars läser jag helst på iPaden.

Annars ägnades sommaren mycket åt småkrypsjakt i regnet. Det funkade bra det också. Att Storebror O började läsa mer och mer själv var också stort. Själv läste jag en del klassiker under sommaren. Bland annat Kallocain

Peter Englund konstaterade att Nobelpriset inte är jämlikt, Mo Yan en kinesisk och ifrågasatt man fick priset 2012 och jag tipsade Svenska Akademien om hur de ska tänka när den just nu tomma stolen ska fyllas.

Under våren pluggade jag litteratur tillsammans med ett gäng andra bokbloggare. Kursen handlade om Nobelpriset och var intressant, trots att jag inte hann läsa alla böcker.

Även i höst har det blivit plugg, då jag läst svenska för att få behörighet som gymnasielärare. D-nivå och inget man gör med vänster hand i sömnen. Min “vanliga” nöjesläsning har helt klart mått dåligt av det. Året har innehållit en hel del lässvackor och det är aldrig kul.

Det har varit Strindbergsår och jag har läst ett par böcker och en novell. Nästan godkänt kan tyckas, trots att målet var fyra texter.

Bokalfabet 2.0 avslutades i början av året och jag svor dyrt och heligt att aldrig dra igång någon mer utmaning som krävde så många inlägg. Det gick sådär. Det har blivit både stadsbesök och en julkalender som jag svor över många gånger.

Under semestern var det EM i fotboll och det betydde ett gäng inlägg om EM-böcker. Spanien vann och vi firade segern i Fuengirola. Mäktigt.

Inför Bokmässan var det istället Bokmässepepp som gällde. Som ni märker är jag sällan lagom. Det som skulle bli några få intervjuer blev en serie på 34 inlägg. Därefter var jag helt klart förberedd inför mässan. Fyra mycket trevliga och intensiva dagar med mingel, middag hos Forma Books, bokbloggarmiddag och prisutdelning. Jag hade en fantastisk mässa, men var helt slut i veckor efteråt. Det är hårt att vara bokbloggare. 😉

Under året har nyaste bokklubben Bokbubblarna verkligen hittat sin form och jag är glad över att vara en del av den. Just A Game of Thrones var kanske inte den bok jag gillade bäst, men inlägget om den drog en hel del läsare. Troligen hade rubriken om dvärgsex något med det hela att göra. I andra bokklubben har det blivit mycket mer vin än böcker, men det är trevligt det också.

Mitt mål med bloggen i år var att bredda den ytterligare och att försöka hänga med lite i den aktuella kulturdebatten. Jag är nöjd och tänker ta ännu ett steg nästa år. Jag må inte ha läst böcker ifrån rekordmånga länder, men jag har verkligen blandat genrer och dessutom läst ovanligt mycket aktuellt. Möjligen släpper jag recensionshetsen lite. Det har ibland varit lite stressigt nästan, men mest bara riktigt, riktigt roligt.

838 inlägg har jag publicerat i år och ungefär 150 000 besökare (eller sidvisningar antar jag) har det blivit. Flest läsare hade bloggen den 8 mars, på internationella kvinnodagen och det kan jag tacka alla stafettdeltagare för.

Det mest populära inlägget under året är Tio bra svenska filmer och att googla just “bra filmer” är ett vanligt sätt att hitta till enligt O. Konstigt, då det är böcker jag skriver om till största del. Det mest lästa inlägget om en bok är Vidrigt och vackert, som handlar om Felicia Feldts bok Felicia försvann

Annars är det absolut vanligaste sökordet just enligto och flest läsare hittar hit genom att klicka sig från adlibris, Facebook eller bokbloggar.nu. Ett rätt så roligt och väldigt vanligt sökord är Herbert Einstein och för dem som söker efter honom skrev jag ett speciellt inlägg.

Jag har haft ett innehållsrikt och mycket roligt bloggår. För varje månad har fler hittat hit. Det är jag väldigt glad över. Utan läsare och bokbloggarkollegor vore det tämligen meningslös att skriva. Det handlar inte längre så mycket om att blogga för att komma ihåg det jag läst, utan för att det är en kreativ hobby.  Tack till er alla som läser, kommenterar och diskuterar.

Deckartips månne?

Sydsvenskan har tagit hjälp av 80 deckarexperter (bland dem Annika som nästan uteslutande bloggar om deckare) och fått fram en lista med de bästa svenska deckarna genom tiderna.

Alla 80 fick lämna tre favoriter och varje vinnare fick 5 poäng, tvåorna 3 poäng och treorna 1 poäng. Innan jag kikade på listan funderade jag över mina favoriter och kom fram till följande:

 

Dans med en ängel, Åke Edwardson, (1997). Första boken om Winter, som var helt fantastisk när den kom. Därefter har serien gått lite upp och ner.

CaramboleHåkan Nesser, (1999). Ännu en deckare som knockade mig totalt när jag läste den.

Den sjätte gudinnan, Karin Alfredsson, (2010). En stark bok som är den bästa i serien om utsatta kvinnor i världen.

Även Åsa Larsson, Carin Gerhardsen och Ann Rosman tillhör favoriterna.

 

Yes, då kör vi. Första inlägget handlar om plats 20-2:

20. Som man ropar, Stig Trenter, (1944). Jag har aldrig läst Trenter och känner mig inte sugen på det heller om jag ska vara ärlig, men då kanske jag missar något bra?

19. Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö, Håkan Nesser, (1988). Jo, men det är en bra bok, men inte Nessers bästa.

18. Brandbilen som försvann, Sjöwall & Wahlöö, (1967). Har ju inte läst något av dem ännu, men Roseanna står i hyllan och ska bli läst!

17. Luftslottet som sprängdes, Stieg Larsson, (2007). Visst var den riktigt bra när den kom, men den sämsta av de tre.

16. Kejsarens gamla kläder, Frank Heller, (1918). Intressant med en så gammal bok, men har inte ens hört talas om den.

15. Dödsklockan, Kerstin Ekman, (1963). En bok som definitivt lockar.

14. Solstorm, Åsa Larsson, (2003). Åsa Larsson är alltid bra, men det är inte den bästa.

13. Mellan sommarens längtan och vinterns köld, G W Persson, (2002). Jag har länge tänkt läsa något av G W, så varför inte den här. Första delen i en trilogi låter passande.

12. Mannen på balkongen, Sjöwall & Wahlöö, (1967). Igen! Ja, något speciellt med dem måste det vara.

11. Det slutna rummet, Sjöwall & Wahlöö, (1972). Men har folk ingen fantasi? Är de verkligen så överlägsna?

10. Grisfesten, G W Persson, (1978). Debutboken. Kanske är det den jag ska ta först istället?

9. Mördare utan ansikte, Henning Mankell, (1991). Jag har bara läst en deckare av Mankell och tyckte inte alls om den. Däremot är hans skönlitterära böcker riktigt bra.

8. Tre sekunder, Roslund & Hellström, (2009). Har läst Odjuret, men inte kommit vidare trots att jag gillade.

7. Den döende detektiven, G W Persson, (2010). Han är populär den gode G W.

6. Män som hatar kvinnor, Stieg Larsson, (2005). Den här tycker jag mest om i trilogin.

5. Höstvind och djupa vatten, H-K Rönblom, (1955). Någonting säger mig att de 80 som röstat har en ganska hög medelålder?!

4. Den vedervärdige mannen från Säffle, Sjöwall & Wahlöö, (1971). Hm, igen. Får nog se till att läsa.

3. Roseanna, Sjöwall & Wahlöö, (1965). Som sagt, den står i hyllan.

2. Den skrattande polisen, Sjöwall & Wahlöö, (1968).

1. Och så den absolut bästa enligt de 80 experterna, Händelser vid vatten av Kerstin Ekman, som vann överlägset. En bok jag absolut kan tänka mig att läsa.

 

Jag kan inte låta bli att fundera över hur många deckare dessa experter läst under de senaste tiden och hur många deckare av kvinnor de läst någonsin? Lite mossigt och lika gubbigt. En gigant som Maria Lang borde inte kunna glömmas bort och nyare författare som Gerhardsen, Rosman, Edwardson (som inte ens är ny) borde funnits med. Experterna borde även läsa Katarina Wennstam, Malin Persson Giolito, Kristina Ohlsson och Karin Alfredsson.

Teorin att det är männen som uppmärksammas när det ska delas ut priser, men kvinnor som säljer böcker kanske stämmer. En titt på vinnarna av Svenska Deckarakademins pris för bästa svenska deckare, ger en fingervisning om att det verkligen är så.

Kvinnliga deckarförfattare säljer. Men det är de manliga författarna som får prestigen och priserna. Karl Berglund har gått igenom listorna över “genreinterna priser” och kan meddela att “omkring tre fjärdedelar” av dem har gått till män.

 

Varför? Kanske för att kvinnor läser, medan män är de som får rösta i sammanhang där priser delas ut. Då röstar de på män, kanske för att män läser män, eller “bara” för att mäns böcker inte sällan ses som viktigare och bättre. Jag är lite nyfiken på könsfördelningen i expertgruppen. Hur många av de 80 är män, respektive kvinnor och hur ser åldersfördelningen ut?

Eller är det helt enkelt så att män skriver bättre? Så här skriver Per Svensson:

Tror inte det. Tror snarare att det beror på att ett antal manliga författare i övre medelåldern har varit sällsynt duktiga på att ge sken av att de egentligen skriver något annat och finare än deckare, nämligen riktiga romaner om riktiga existentiella eller politiska problem. Jag tänker på författare som Henning Mankell, Håkan Nesser och Leif GW Persson själv.

 

Det skulle kunna vara så att det är lite finare att läsa böcker av dessa “riktiga” författare än av författare som faktiskt erkänner att de skriver deckare och dessutom för att underhålla. Hur kan man rösta på dem? Då är man kanske inte fin nog?

Lågt värderade är också samtida författare:

Denna låga värdering av den samtida svenska deckaren speglas tydligt i Sydsvenskans enkät. Så gott som inga deckardrottningar. Överraskande få röster också på kommersiellt hajpade samtida författarskap som Lars Kepler (makarna Ahndoril) och Jens Lapidus. Inga röster alls på en dynamisk duo som Hjorth/Rosenfeldt.

 

En intressant artikel helt klart. Läs den här.

Så här ser den totala listan ut, med 77 av de drygt 100 nominerade. Där återfinns flera av mina favoriter på en delad 33:e plats med totalt 5 röster. Några återfinns längre ner på listan, men andra inte alls. Lite symptomatiskt är det att Karin Alfredsson, som skriver uteslutande om utsatta kvinnor, inte alls finns med.

 

Topp 10 utifrån totalpoängen olika författare fått ser ut så här:

1. Maj Sjöwall & Per Wahlöö 183

2. Kerstin Ekman 93

3. Leif GW Persson 62

4. Stieg Larsson 39

5. H-K Rönblom 37

6. Henning Mankell 26

6. Stieg Trenter 26

8. Anders Roslund & Börge Hellström 24

9. Åsa Larsson 16

10. Håkan Nesser 14

 

Vilka deckarförfattare är dina favoriter? Du kan maila dem till Sydsvenskan, som sedan kommer att presentera en läsarlista.

Den perfekta topplistan 2012: Plats 15-11

topplistan2012

Färden går vidare och här följer platserna 15-11.

15. All I want for christmas is planekonomi, Sara Granér. Ett vansinnigt bra och mycket politiskt seriealbum. Ett behövligt inlägg i debatten.

14. Stål, Silvia Avallone. Riktigt bra bok om två flickors vänskap i ett Toscana långt ifrån turiststråken.

13. The Perks of being a wallflower, Stephen Chbosky. Mycket fin brevroman för unga som passar alla.

12. Liten parlör för älskande, David Levithan. En av årets vackraste böcker helt klart.

11. How to be a woman, Caitlin Moran. Heja Caitlin som vågar skriva precis det hon tänker.

 

Jag är ganska nöjd med min blandning av böcker på listan. Trots att det är svårt att välja bort bra böcker är jag glad att jag valde just detta. Stay tuned för topp 10!

Griffiths när hon är som bäst

085738886X

Ruth Galloway är en favorit och i Dying Fall, som är Elly Griffiths femte bok, är hon mer harmonisk än någonsin. Jo, lite viktnoja finns allt kvar och hon är osäker på sitt förhållande med Max, men hon verkar ändå må bra. Cathbad är dottern Kates gudfar och viktigare än någonsin.

Ruths universitetsvän Dan dör i sitt brinnande hus. Då dörren är låst från utsidan behandlas hans död som mord. Precis före sin död har Dan försökt kontakta Ruth och några dagar efter hans död får hon ett brev. Det står klart att Dan och hans team i Blackpool gjort en fantastisk upptäckt. Ett skelett som skulle kunna vara King Arthur, the Raven King.

Nelson är från Blackpool och tar med sig sin fru Michelle dit för att hälsa på bådas familjer och Nelsons gamla kollega Sandy. Ruth får en inbjudan från Dans universitet och åker till Blackpool för att undersöka benen. Med sig tar hon Kate och Cathbad. För att riktigt trassla ihop trådarna besöker de Cathbads vän på vägen. En vän som visar sig vara inblandad i mycket av det som händer.

Ruth börjar få sms-hot redan innan hon beger sig till Blackpool. Någon är uppenbarligen väldigt oroad för vad hon ska göra med Dans fynd. Kanske kommer hoten från den nazistiska gruppen på universitetet, eller så är det någon av Dans kollegor som fått en flipp.

Jag tycker att Dying fall är Elly Griffiths bästa bok hittills. Kanske är det inte det mest spännande och överraskande fallet, men helheten är så himla bra. Griffiths placerar sina karaktärer där de kan utvecklas och utvecklas gör de definitivt. Kanske är det dags för henne att lämna Ruth snart, så att hon fortsätter att vara intressant ändå in i kaklet. Inte för att jag inte skulle vilja läsa en massa böcker till om henne, utan för att jag vill att det tar slut innan jag tröttnar.

Jag läste Dying fall under julhelgen och jag hade svårt att släppa den. Det bästa med böcker där man redan känner karaktärerna är att det bara är att läsa på. Den mesta av förförståelsen finns redan och det går lätt att koncentrera sig på det viktigaste i historien.  Det är bekvämt och härligt.

 

%d bloggare gillar detta: