Dag: 29 december, 2012

Den perfekta topplistan 2012: Bubblarna

topplistan2012

Det gick som vanligt inte att välja och det är enda tillfället under året då jag önskar att jag läst väldigt mycket färre böcker. Nu blev det 150 och att välja ut de bästa har varit svettigt. Mer än 40 böcker stod på listan när jag började och jag är tvungen att presentera några bubblare. Även dessa är böcker som betytt mycket för mig i år.

Berg har inga rötter, Manne Fagerlind. En annorlunda debut som lovar mycket mer  inför framtiden. Klart läsvärd.

Morgon i Jenin, Susan Abulhawa. Mycket gripande bok som jag läste under sommaren.

Eld, Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren. En av årets absolut bästa ungdomsböcker. Ser fram emot den avslutande delen nästa år.

Väldigt sällan fin, Sami Said. Ännu en riktigt fin debut.

Tunisian girl, Lina Ben Mhenni. En av årets viktigaste böcker.

 

Årets lista blir inte en topp 10, inte ens en topp 15, utan en topp 20.

Hur funkar Bokon?

Självklart var jag tvungen att testa nya e-bokssajten Bokon, som startats av Schibsted Sverige, bokförlaget Piratförlaget och De Oberoende, där bland annat Brombergs och Weyler förlag ingår.

Jag laddade ner appen för iPhone och iPad. Den finns också för android, men den största skillnaden är kanske att även Kindle-ägare kan köpa böcker och få dem till sin läsare med ett klick. Ingenting jag själv har kunnat testa, men det låter onekligen bra. Återigen känner jag att jag kanske borde köpt en Kindle. Det verkar dock ganska så enkelt att föra över köpta böcker även till min Letto. Stort plus för tydliga instruktioner på hemsidan.

Att skapa ett konto på Bokon är enkelt. Du har också möjlighet att logga in via Facebook och så fort du har det är det bara att börja handla.  Som vanligt är det kortköp som gäller.

Appen är enkel, men inte lika överskådlig som hemsidan. Jag köpte därför mina böcker via den och öppnade dem i appen.

Jag läser dessutom hellre i Bluefire Reader än i den läsare som finns med. Det är dock enkelt att öppna köpta böcker med den läsare man föredrar. Du behöver då logga in via hemsidan istället för appen och välja läsare att öppna boken med. På samma sätt skickar du också din köpta bok till din Kindle.

Bokon säger sig ha 300 000 titlar och efter en första titt ser utbudet på svenska bra ut. Jag köpte ett par e-böcker för endast 29 kr, ett riktigt bra premiärerbjudande. Bland annat Augustprisnominerade Sång till den storm som ska komma av Peter Fröberg Idling. Att ge alla som laddar ner appen en gammal deckare av Henning Mankell tror jag däremot inte är rätt väg att gå. Så mycket engelskt hittar jag inte heller. Där är det fortfarande Amazon som gäller.

Så slutsatsen? Appen är sådär, hemsidan enkel att använda, priserna just nu fantastiska och utbudet bra. Det ska bli intressant att se vad som händer på sikt. Bokons ägare satsar på att bli störst om 2 år.

Bokon har också ljudböcker, något jag aldrig läser och därför kan jag inte uttala mig om varken utbud eller priser i jämförelse med andra sajter.

Läskig spökhistoria för unga

29681239_O_1

Skuggan i väggen av Kerstin Lundberg Hahn handlar om Mikaela som har flyttat många gånger i sitt liv. Nu säger hennes mamma att det är sista gången. Hon har hittat ett perfekt hus och ett bra jobb. Dessutom är de närmare hennes pojkvän än tidigare.

Micke börjar i sin nya skola bara några veckor innan sommarlovet. Där finns den coola och populära Claudia, som Micke börjar umgås lite med och den stökige killen Wille. Lite stereotypt till att börja med, men personerna utvecklas. Det är bra.

I Mickes rum finns en skugga som ser ut som en flicka. Hon tycker sig uppleva konstiga saker i huset. Lampan tänds mitt i natten och det knakar konstigt. Claudia bekräftar att det troligen spökar där. Tidigare bodde en familj där med en dotter. En flicka som drunknade i älven. Man säger att var det någon som knuffade henne.

På mammas jobb finns Sixten, en äldre herre som lär Micke att spela schack. På hemmet bor också Harriet som envisas med att kalla Micke för Ellie. Elli, det är den döda flickan.

Det bästa med den här boken är att den både är en läskig spökhistoria, men också en berättelse om vänskap och om föräldrar som kanske inte alltid gör som man vill. Det är minst lika intressant att läsa om Mickes vardags som att följa historien om Elli. Plus också för vänskapen mellan Sixten och Micke som tillför ännu en dimension.

Jag började läsa Skuggan i väggen för Storebror, som är drygt 7 år. Han tyckte att den var bra och spännande, men alldeles för läskig. Monster och andra fantasifulla läskigheter klarar han utmärkt, men det här var för verkligt och därmed för obehagligt. Den rekommenderade åldern 9-12 år känns därför väldigt rimlig. Har du ett barn i din närhet som är i den åldern tycker jag definitivt att du ska se till att hen läser Skuggan i väggen. 

 

 

Snygga omslag

Inspirerad av Jessicas julkalender tänkte jag bjuda på några omslagsfavoriter enligt O.

Snyggt typsnitt och inte minst snygg titel.

anna

Vansinnigt snyggt helt enkelt.

9789174292756

 

Drar blickarna till sig.

475

 

Drömskt och vackert.

9186480251

 

Enkelt och snyggt.

själamakerskan

Stilrent trots sin rörighet.

kaufman

Vad är sanning?

Just nu läser jag en kurs om fakta och fiktion och jag har därför läst om Gömda av Liza Marklund. För att kunna skriva om den på ett bra sätt har jag också valt att läsa Monica Antonssons bok Mia – Sanningen om Gömda

När Gömda kom ut första gången hörde jag inte mycket om den. Istället fick jag pocketutgåvan 2000, då en omarbetad version av boken gavs ut av Piratförlaget. Den hade undertiteln “en sann historia” och marknadsfördes också som en sådan. Jag läste boken, tyckte att Mias öde var fruktansvärt. Det var en skrämmande historia, men ganska illa skriven. Att den var fiktiv stod ganska klart, trots att det finns allt för många Mia i världen, var historien allt för svart-vit för att tolkas som objektiv och sann. Att den däremot var Mias sanning kunde jag köpa.

Mannen med de svarta ögonen” blev en symbol för den onde, muslimske mannen, som vi redan kände från Inte utan min dotter. Att det i förbifarten påpekas att Mias man faktiskt var kristen och inte muslim är lätt att missa.

I den senaste utgåvan av Gömda kan man istället läsa “Gömda är en dokumentär roman. Det innebär att historien är baserad på verkliga händelser, men dramatiserad och gestaltad via Liza Marklund som författare”.

Att namnen är fingerade får vi veta, men inte att Mias nye man Anders inte alls är en svensk helyllekille från Norrland, utan från Sydamerika. Troligen för att kontrasten till den hemske mannen ska bli större? Att Mia redan innan historien börjar har ett barn skulle också troligen ha påverkat våran syn på henne som offer. Att göra en historia mer svart-vit än den verkligen är kan tyckas oskyldigt, men vad får det egentligen för konsekvenser? Debatten var livlig kring huruvida Liza Marklund ljugit eller bara tagit sig konstnärliga friheter.

Jag kände mig definitivt inte blåst när det framkom att Gömda inte alls var sann. Det var ganska självklart att så var fallet. Så detaljerat som händelser beskrivs i boken kan man inte minnas. Det är en skönlitterärt berättad bok. Samtidigt är Liza Marklunds försvar lite konstigt. I en artikel på Newsmill skriver hon följande:

”Gömda” och ”Asyl” är filtrerade genom mig som författare. Jag har återgett, i gestaltad form, den berättelse som jag har fått av en annan person. Om människor har uppfattat att ”Gömda” och ”Asyl” är korrekta ner i minsta detalj, då känner de sig förstås lurade. Jag är uppriktigt ledsen för detta.

 

Problemet är att vi ställer olika frågor till texten beroende på om det rör sig om fakta eller fiktion. Marknadsförs en bok som sann tolkar i alla fall jag det som fakta och då ställs andra krav på texten än om den skulle marknadsföras som roman. Man kan inte hitta på en sann historia. Men jag håller med Liza Marklund, ingen borde tolka texten som sann in i minsta detalj, då det som hon påpekar, är en berättelse i första person som bara har en persons perspektiv.

Det är ett problem att boken faktiskt marknadsförts som “en sann historia”, inte “baserad på en sann historia”. Detta är en genre som kanske främst lockar unga och många av dem kan säkert ha svårt att tolka de skönlitterära drag som boken har och på detta sätt förstå att det som sägs vara en sann historia faktiskt bara är en subjektiv beskrivning av en rad händelser som kanske har inträffat.

Monica Antonsson bevisar i sin bok Mia – Sanningen om Gömda att mycket som skrivs i Gömda inte alls är sant. Eller säger sig bevisa. Det handlar mycket om känslor och tyckande. Den klassiska frågan, “Varför anmälde du inte?” väcktes även hos mig under läsningen av Gömda, men är inget argument för att det som Mia påstår inte skulle vara sant. Det som blir följde av den här debatten är att kvinnor misstros. Även om Mias historia inte är helt sann, finns det allt för många kvinnor som misshandlas i Sverige. Att bagatellisera deras situation är inte okej.

Mycket är märkligt i Monica Antonssons uppgörelse av Liza Marklunds bok. Varför är det t.ex. osannolikt att en kvinna som tidigare varit stark hamnar i ett destruktivt förhållande och blir misshandlad? Det är ett känslomässigt argument, som lägger skulden på kvinnan. Även Antonsson använder ett skönlitterärt sätt att skriva och återger t.ex. repliker och hela samtal. Mycket handlar det om att välja vem man vill tro på, inte egentligen om vad som är sant.

Antonssons beskrivning av Mia, som hon träffar första gången 1995, är helt annorlunda än den bild som ges i Gömda. Hon framstår som överdramatisk, rasistisk och hämndlysten. Antonsson menar också att hon säger emot sig själv Jag har inte träffat Mia och jag har egentligen ingen åsikt, men att Liza Marklund, som ändå kämpat för att lyfta fram kvinnor som har det svårt, skulle ge sig i lag med en person som så uppenbart ljuger, har jag faktiskt svårt att tro. Att Antonsson beskriver Mia såhär gör mig lite fundersam:

Det är hemskt att säga det, men verklighetens Mia kändes hopplöst svagbegåvad. Hon var snäll och rar men samtidigt fumlig, trubbig och väldigt påstridig i sin avsky mot muslimer. Bilderna gick inte ihop.

Antonsson påpekar också att bokens Mia snarare är lik Marklund själv och inte minst hennes hjältinna Annika Bengtsson. Vi får följa flera möten mellan Antonsson och Mia. Alla detaljerat återgivna. Det är tydligt att Monica Antonsson känner sig lurad och duperad av Mia. Det är också tydligt att Mia säger olika saker vid de tillfällen Antonsson träffar henne. Säger Antonsson. Återigen handlar det om vem man vill tro på.

När Levi Hjortsberg, Mias förste man, ringer upp Antonsson börjar det hända grejer. Han avslöjar att anledningen till att Mia måste gömma sig är att hennes man “Anders” som egentligen heter Luis, försökt ta död på “Mannen med de svarta ögonen” som egentligen heter Osama. För detta satt Luis i fängelse i ett år. Något som helt glömdes bort i Gömda. Att Mia skulle haft en hotbild mot sig var enligt Levi bara inbillning. Misshandeln likaså. Hon hade inte heller haft ett bankjobb, utan ville bara efterlikna sin syster Maria. Levi avslöjar också att Osama är invalid efter en bilolycka och inte kan jaga Mia.

Antonsson blir, enligt sig själv, den förste journalist som velat prata med Osama. Levi och många med honom, har tidigare försökt få berätta sin historia och nu får de det. Levi och även Micke, hans och Mias son, menar att Osama var den snälle och Luis, dvs Anders, den som var problemet. Osama dyker upp och han har snälla ögon. Antonsson undrar hur han kan vara så grym som Mia menar.

Lite ironiskt är det allt när det i Gömda gång på gång påpekas hur lätt “mannen med de svarta ögonen” manipulerar andra och att Monica Antonsson verkar ha fallit i samma fälla. Osama erkänner att han misshandlat Mia fyra gånger, vilket han också suttit en månad i fängelse för, men att han egentligen är en snäll person. Monica Antonsson träffar honom först tillsammans med Levi och hans fru, men senare också ensam.

Lena, som är väninnan Helena, som helt isoleras av sin muslimske man, intervjuas också. Hon är den som behövt kvinnojourer menar hon, inte Mia. Däremot har hon aldrig konverterat till islam och att hon inte dricker alkohol handlar om ett val hon själv gjort. Hon har skrivit till Liza Marklund och påpekat att beskrivningen av henne inte stämmer och fått ett brev tillbaka där det påpekas att hon inte finns med i boken och därför inte kan känna igen sig själv.

Osamas vän Abdallah menar att mycket är lögner och att de t.ex. aldrig bollat med en nyfödd Emma, eller Sara som hon heter. Följande citat är signifikativt för Antonssons sätt att skriva:

– Är du inte klok, utbrast han. Sara var ju bara ett litet barn. Och dotter till min bästa kompis! Kan du på fullt allvar tro att jag skulle vilja döda min bästa kompis lilla dotter? Aldrig i livet! Det var jag, Osama och Omar som kastade Sara. Men det var kanske en meter och hon var ett och ett halvt år. Vi gjorde det på skoj, hon skrattade. Vad ska jag säga? Maggie (Mia, min anmärkning) bara hittar på. Fråga Lena Larsén. Hon var också där.

 

Att Mias bakgrund inte ser ut som det påstås i Gömda blir dock tydlig i Antonssons bok. Det handlar om friserade skolbetyg och en karriär som inte alls stämmer med verkligheten. Mia har blivit en skönlitterär version av verklighetens Maggie, kanske en person som hon skulle vilja vara. En person som i mångt och mycket påminner om systern Maria.

Det är ingen vacker bild av Mia som målas upp. Hon knullar runt och far med osanningar. Stackars Levi och hans nya fru blir utsatt för hennes lögner. Och Osama, han älskar henne trots allt. När lägenheten vid ett tillfälle totalförstörts är det Mia som är skyldig, inte Osama. Att Mia inte arbetar handlar inte heller om att hon skulle må psykiskt dåligt, utan att hon var lat.

Sedan finns det saker som gör att det är lätt att tvivla på Mia, som att det står att hon och Osama träffades 1984, då han inte ens lämnat Libanon. Han ska också ha deltagit i en misshandel av Luis, trots att han inte var i landet då. Levi säger att “araberna” var lite hotfulla mot Mia, men att han bad dem sluta och då gjorde de det.

Att Osama skulle ha hotat personalen på Saras förskola, så att hon tvingades sluta, verkar inte heller stämma. Han var upprörd någon gång, men annars var det inga problem. Mia ska inte heller ha verkat vara rädd för honom. Ändå verkar det vara sant att Osama nekats umgänge med dottern av tingsrätten. Borde inte det betyda någonting? Eller är Osama helt enkelt offret i den här historien? Det framgår i Antonssons bok att han även misshandlat en annan flickvän, men han har inte förföljt henne.

Det är mycket som är oklart i den här historien. Klart är att Gömda inte är en sann historia, något som inte heller påstås längre. Men vad är det som säger att Antonssons tolkning av situationen är den rätta? Flera gånger erkänner hon själv att det hon skriver är spekulationer, men visst har hon sina poänger också. Som replik är den intressant, men stilmässigt påminner den väldigt mycket om den bok som kritiseras.

 

Sju personer jag läste om i år

Vilka personer handlar det om? Vissa är huvudpersoner, andra har biroller. Det de har gemensamt är att de alla är viktiga.

1. Jag är en person som lever livet fullt ut. Firar det jag kan och med dem jag vill. Alla mår bättre av lite glamour.

2. Kärleken är inte vacker. Jag har blivit sviken, men ändå inte gett upp. Min dotter är det viktigaste jag har och jobbet det jag hoppas ska ge mig ny lycka.

3. Även jag gör allt för mitt barn. Visst är familj och trygghet viktigt, men ibland måste man bege sig långt bort för att verkligen kunna leva.

4. Jag älskar mina barn. Kanske älskar jag ett av dem mer än det andra. Får man känna så? Valet jag måste göra är ändå omänskligt.

5. Jag lyckas alltid hamna mitt i mystiska situationer. Huset jag bor i är minst sagt annorlunda och tapeten skrämmer mig.

6. Vissa beslut är oundvikliga. Att uppfostra ett barn själv vore inget alternativ. Trygghet är viktigt, men ibland kvävs jag av mitt instängda liv.

7. Det var jag som orsakade olyckan. Alltså är det jag som måste ta hand om henne. Kärlek? Kanske inte, men jag har inget val.

Vilka är de? Gissa i kommentarerna.

Nyårskarameller enligt O

bild-3

Förra året ställde jag 15 helt egofixerade frågor om saker som hänt på bloggen under året. Jag gör detsamma i år, men det blir nyårskarameller istället för julnötter.

1. En författare fick mig att gråta på bokmässan, men han grät mer själv. Just gråt hör ihop med honom just nu. Vem är han?

2. Två av de bästa böcker jag läst i år har samma djur i titeln. Vilka är de?

3. Böcker om bankrån är kanske inte det jag läser mest, men en liten bok som kretsar runt just ett sådant knep mitt hjärta i år. Vilken?

4. Det är inte en ordlista, men autonomy, cocksure och jerk är väldigt viktiga ord i den här boken som är en av årets bästa.

5. Jag hänger en del hos andra bloggare och även på twitter. Någon gång varje dag kollar jag också Facebook. En hel del bestäms inom olika grupper där som jag är medlem i. En av böckerna jag läste i år handlar om hur sociala medier kan förändra världen. Vilken bok var det?

6. Vem är den otrevlige deckarhjälte som jag läst tre böcker om i år?

7. “Välkommen till en dag som tyvärr behövs”, så hälsade jag mina läsare en speciell dag i år. Vilken dag handlade det om?

8. I den här boken spelar en röd skrivbok och en bokhandel stor roll. Vilken är boken?

9. Efter att ha läst Myggor och tigrar blev jag kanske lite skeptisk till denne författare, men trots detta gillade jag den första bok jag läste av honom. Vem är han?

10. En bok lärde mig mycket om ett land i Europa, vars politik som jag tidigare visste väldigt lite om. Ett parti som inte är direkt trevligt har väldigt mycket makt. Vilket är landet? Och vilken bok handlar det om?

Och så en utslagsfråga för att lättare utse en vinnare. Jag har firat några siffror i år och jag vill att du lägger ihop dem. Antal inlägg, år som enligt O funnits, kommentarer, antal lästa böcker 2012 och min egen ålder. Vilken siffra får du då?

 

Maila svaren till linda@enligto.se senast 5/1 kl 12.00 och få chansen att vinna en valfri svensk pocketbok.

Tre kvinnor och en bebis

0316036056

Jills pappa är död. Hon har svårt att komma över det och är arg på allt och alla. Hennes mamma Robin har hittat ett udda sätt att börja om. Hon har kontakt med Mandy, en gravid tonåring, och har bestämt sig för att adoptera hennes barn. Mandy ska bo hos Jill och Robin under några veckor innan bebisen föds och det är då vi får följa dem. Jill och Mandy berättar sin historia i vartannat kapitel och det gör att historien får ett riktigt bra flyt.

Jill är rädd att Mandy ska lura hennes mamma. Att hon ska försvinna med barnet, eller att bebisen inte alls ska räcka för att göra Robin lycklig. Det handlar inte om svartsjuka egentligen, utan mer om omtanke och rädsla. Tyvärr har Jill ett lite konstigt sätt att visa sin kärlek på.

Och så Mandy. Osäkra och olyckliga Mandy, som inte riktigt vet hur hon ska kunna få ordning på sitt liv. Som alltid känt sig oönskad och oälskad, som drömmer om att bli en del av ett kärleksfullt förhållande.

Jag blir engagerad i de tre kvinnornas liv och jag vill verkligen att det ska gå bra för dem. Zarr låter oss veta vad de tänker och känner. Jag lär verkligen känna dem och det är alltid ett gott betyg.

How to save a life är egentligen en perfekt titel på den här boken. Det är så många liv som behöver räddas. Sara Zarr berättar historien om trasiga personer som på alla sätt försöker skapa ett bättre liv för sig själva. En riktigt bra författare för unga läsare och en bok som funkar oavsett ålder. Sara Zarr har skrivit fler böcker, men ännu har inte någon översatts till svenska. Synd tycker jag. Boken luktar lite Gilla Böcker och skulle kanske kunna vara något för dem.

%d bloggare gillar detta: