Dag: 28 december, 2012

Författarfemman 2013

fc3b6rfattarfemman

Det här är den andra av de få utmaningar jag kommer att köra under 2013 och det är Malin som är initiativtagare. Författarfemman handlar om att läsa fler böcker av författare som egentligen är favoriter, men som glömts bort lite. Tio författare och fem ska bli lästa under året.

1. Lionel Shriver har skrivit fantastiska Vi måste prata om Kevin, men utöver den har jag läst exakt noll böcker.

2. Maggie O’Farrell läste jag mycket av under en period och tyckte mycket om. Nu är det dags att återupptäcka henne.

3. Delphine de Vigan har skrivit mer än No och jagJag läser gärna fler böcker av henne.

4. Sarah Dessen är grym och ändå har jag bara läst Someone like you. Skärpning.

5. José Saramago är en av de nobelpristagare jag tyckt bäst om. Jag har dock bara läst Blindheten trots att det är en av de bästa böcker jag någonsin läst.

6. Doris Lessing är bra. Jag skulle gärna läsa fler böcker av henne än den charmiga The sweetest thing som jag absolut älskade.

7. Claire Castillons korta noveller i Bubblor var helt grymma. Nu vill jag läsa mer av henne.

8. Lisa Genovas Fortfarande Alice är en av de absolut bästa böckerna jag läst. Ändå har jag inte läst något mer av henne.

9. Muriel Barbery är också en författare jag gärna vill läsa mer av.

10. Audrey Niffenegger imponerade med Tidsresenärens hustru  och det är ju inte den enda bok hon skrivit.

Så får det bli. Många kvinnor, men så brukar ju min läsning vara. Eftersom 2013 ska vara året då jag läser det jag känner för, inte vad jag borde, så får det se ut precis som jag vill.

 

 

Att hitta sig själv

9186497154

Det gör ont att läsa Abdellah Taïas självbiografiska bok Ett arabiskt vemod. Dels gör det ont rent fysiskt att läsa om hur den tolvårige Abdellah är ytterst nära en gruppvåldtäkt, men också psykiskt när han gång på gång blir sviken och utsatt. Jakten på kärlek tar honom till Paris, men trots att han tror sig finna den ibland, blir det aldrig riktigt som han tänkt sig. Att våga vara homosexuell och faktiskt stå för sin kärlek är inte så enkelt, trots att den verkar finnas på de mest oväntade platser.

Det gör ont att läsa Ett arabiskt vemod för att pojken, som sedan blir man, bara vill en enda sak – att bli älskad för den han är. Varje ord sticker som en synnerligen vass nål, då han berättar en historia som är så fylld av kärlek, men en kärlek som överskuggas av makt, hat och skam.  Författaren Abdellah berättar om sin huvudperson Abdellah och han gör det på ett sätt som får mig att vilja gråta. Hopplösheten är så stor och då är Abdellah ändå inte en person som står utan kärlek.

Jag faller för Taïas språk, som är intensivt, precist och i sina bästa stunder i klass med min idol Nina Bouraoui. Redan i vår kommer hans nästa bok Frälsningsarmén och den vill jag definitivt läsa.

%d bloggare gillar detta: