Tillfället gör boken

Det är sällan jag läser om böcker och det är ytterst sällan jag läser om böcker som jag inte tyckte om första gången jag läste dem. Det har bara hänt ett fåtal gånger och då har det handlat om böcker jag varit tvungen att läsa pga studier.

När jag läste Högre än himlar första gången tyckte jag att den var vansinnigt tråkig och irriterande ordrik. Louise Boije af Gennäs ansträngde sig absurt mycket för att förankra sin bok i verkligheten och hennes krumbukter för att få in nutidshistoria i handlingen kändes minst sagt krystat. Inte heller var jag speciellt förtjust i hennes huvudpersoner.

Det kan tyckas väldigt märkligt att jag nu läser om den första delen i Louise Boije af Gennäs planerade trilogi, men det finns en ganska enkel förklaring. Jag har gillat i princip allt annat jag läst av henne och boken Stjärnor utan svindel tillhör mina absoluta favoriter någonsin. Jag var inte redo att ge upp och hoppades att det helt enkelt var så att jag läste Högre än alla himlar vid fel tillfälle.

Nu har jag läst de inledande 150 sidorna och det är fortfarande inte den bästa bok jag läst, men betydligt bättre den här gången. Språket är fortfarande väl ordrikt och några av karaktärerna fortfarande rätt platta, men faktum är att flera av dem faktiskt lyft sig rejält från sidorna och börjat kravla mot mitt hjärta.

Jag kommer att läsa vidare och säkerligen också läsa andra delen Blå koral, som ganska nyss kommit ut. Det finns visserligen ingen Kaja eller ens någon Sophie, men Jalle och Liv vill jag gärna lära känna lite bättre.

Har du någon bok som funkat bättre efter en andra läsning?