Dag: 29 september, 2012

Irland efter Ulysses

20120929-160153.jpg

Inledningsvis samtalar dessa irländska författare om Irlands litterära giganter. Joyce självklart och Beckett. Många män. Nästan uteslutande. Inget ont om den, men var finns kvinnorna?

Sebastian Barry, Kevin Barry och Paul Murray är trevliga och roliga att lyssna på. Kevin Barrys böcker verkar helt galna. Vet inte om det är något för mig. Själv är han riktigt underhållande. Paul Murray verkar riktigt rolig och hans fixering vid Yeats charmig och jag kan definitivt tänka mig att läsa något av honom. Detsamma gäller Sebastian Barry och då kanske helst lyrik.

Finns det något som är speciellt för irländsk litteratur? Det diskuteras och Kevin Barrys syn är att det muntliga, samtalen är en stor del av det speciella. Irländare är bra på att tala och de älskar att höra sina egna röster menar han. En sorts muntlig tradition är vad Kevin Barry menar att irländsk litteratur handlar om.

Sebastian Barry talar om livfullheten. Om sång, dans och förmågan till glädje trots att livet kan vara svart. Tystnaden som kontrast finns dock också. Kanske är det vad jag tänker på när jag själv försöker definiera det irländska. Svärta och humor kombineras med stillhet.

Paul Murray verkar definitiv vara den mest humoristiska av de tre. Trots detta väljer han att prata om hur språket i ett land som varit koloni blir annorlunda. Hur man försöker skratta istället för att gråta. Han menar att böcker måste locka mer nu för att hitta läsare och hur det har varit hans strategi. Att hitta sanningen genom att skämta om den.

Religionens betydelse för litteraturen är något moderatorn vill diskutera, men ämnet tycks vara känsligt trots att präster finns med i böcker av dem alla tre. Sebastian Barry ironiserar lite över dubbelmoralen i den irländska religiositeten. Samtalet säger han att synen på kyrkan förändrats väldigt mycket den senaste tiden. Kevin Barry talar om hur t.ex. fler och fler ser kravet på prästers celibat som orimligt.

Paul Murray talar om hur många ville sudda bort historien när den ekonomiska boomen startade. Många vände sig mot kyrkan, men när den fick mindre uppmärksamhet försvann  också organisationer som t.ex. arbetade mot fattigdom. De kastade verkligen ut barnet med badvattnet. Många vet inte vad de ska tro på, de vet bara att de inte tror på gud.

Slutligen talar de om att få, om någon, skriver på irländska. Visserligen är engelska ett språk de fått från kolonialmakten, men det är helt klart det litterära språket. Sebastian Barry menar att det gäller att hitta en stolthet i den irländska engelskan. Paul Murray talar ingen irländska alls, men önskar att hans barn ska lära sig. Själv försöker han göra något intressant av engelskan.

 

 

 

 

Felicia och Kristian om klass

Vad är egentligen klasslitteratur? Vad är klass egentligen idag? Felicia Stenroth och Kristian Johannesson om sina böcker och hur klass skildras i dem. De talar om maktstrukturer och hur det så fort böcker handlar om människor som arbetar t.ex. inom vården blir det klasslitteratur.

Kan klass ha en sådan betydelse att vissa ställs utanför samhället, trots tar de lever mitt i samhället. Vissa saker är inte för dem, som utlandsresor eller universitetsstudier. Kristian talar också om hur de som är nyanlända i Sverige inte blir en del kanske för att vi inte riktigt bryr oss om, varken hur de levt själva eller det liv de lever utanför t.ex. skolan. Jag tänker att han har rätt. Tyvärr.

Det är två debutanter och två ganska nervösa sådana som talar om sina böcker och sina huvudpersoner. Samtalet är intressant, trots att det ibland blir tyst. Jag tänker på Johannes i Vi måste börja med orden, och hur han “leker” lärare. Jag undrar om Felicia och Kristian känner att de leker författare. Det behöver de absolut inte göra.

Felicia Stenroths bok har jag just fått och jag hoppas att den är lika bra som den låter. Jag tycker att hennes huvudperson verkar både annorlunda och spännande. Jag återkommer garanterat till den!

20120929-154033.jpg

Idag är det varmt och intensivt!

Det blev en seg start på dagen efter en ganska sen, men trevlig kväll. Lyxigt att sova i stan! En kort sväng trilla Bokbloggarrummet, där minglade i princip var avslutat, blev det i alla fall.

Klockan tolv hade jag äran att ta emot Forma Books Blogaward. Fick fint diplom och blommor tillsammans med Tonårsboken. Kändes verkligen jättekul! Lite mässnurr med maken och lunch med honom och mina föräldrar blev en skön paus. Mässgolvet är verkligen helt galet idag. Ändå har jag gjort precis tvärtemot vad jag planerat och gått där en del. Shoppade lite i Galagos monter, trots att jag inte skulle köpa något idag. Tänk så det kan bli!

Nu är det dags för dagens första och enda seminarium!

 

Sen start

Äntligen här efter en skön slö morgon. Köerna är helt galna och jag är verkligen galet glad över mitt seminariekort!

20120929-111151.jpg

%d bloggare gillar detta: