Dag: 16 september, 2012

Bokmässepepp del 23: Simona Ahrnstedt

Foto: Elisabeth Ohlson Wallin

Simona Ahrnstedts debutbok Överenskommelser stod länge oläst i hyllan, då jag inte var säker på att det var en bok för mig. Sedan läste jag och fick träffa Beatrice en härlig huvudperson som var minst lika rapp och rolig som författarinnan själv. Om romance innebär att den kvinnliga huvudrollsinnehavaren vågar ta plats så gillar jag helt klart genren.

 

Du kallas Sveriges romance-drottning, varför ska man läsa romance?

För att det är smart, rolig, rapp och välskriven underhållning när den är som allra, allra bäst! Glöm myten om att det är dåligt och klichéfyllt! Läs Joanna Bourne, Elizabeth Hoyt, Eloisa James och Julia Quinn och få den där typen av läsupplevelse som du fick när du var ung! Det är en helt gudomlig värld som väntar, en värld som svenska kvinnor nästan helt gått miste om.

 

Din andra bok Betvingade har just kommit ut,  men dina läsare kunde redan innan dess recensera den oläst. Är inte det att förminska recensenter?

Kampanjen togs emot väl av de flesta – många bloggare hyllade den. Kampanjen var i mångt och mycket en kärleksförklaring till bloggvärldens förmåga att skapa och skriva. Eftersom jag själv är en aktiv bloggare, med en nära relation till mina blogg- och bokläsare, var det inte helt långsökt för förlaget att utforska den här sortens kampanj för just min bok. Sedan måste man tänka på att tävlingen riktade sig till alla som gillar skrivutmaningar och som är intresserade av litteratur – inte bara recensenter och bloggare. Och kanske lite extra till de som är mina “fans” och som kan lockas av ett pris där både en resa till Bokmässan och en träff med mig ingår. Det är trist om någon upplevde att kampanjen inte tog bokbloggare och recensenter på allvar. Själv tycker jag att bokbloggare fyller en otroligt viktig roll för litteraturintresset och för att diskussionerna kring böcker och författare ständigt hålls levande. Men. Man kan inte glädja alla. Jag hade i alla fall enormt roligt när jag läste bidragen, det var en ynnest att få ta del av all kreativitet där ute. Och jag längtar efter att träffa vinnarna!

 

Vad är dina tankar kring att träffa läsaren/bloggaren som vann tävlingen?

Jag ser fram emot det minst lika mycket som de gör, tror jag. Fortfarande är det kontakten och mötet med läsare och andra skribenter som gör författarlivet skimrande.

 

I slutet av september är det Bok- och biblioteksmässa i Göteborg. Vad har du för planer för årets mässa?

Förra året var jag väldigt skör efter att ha haft ett tufft år rent privat. Så, i år vill jag bara ta mig genom den utan att böla… Men jag ser sjukt mycket fram emot att få träffa kollegor, vänner och – förhoppningsvis – läsare. Jag har några inplanerade framträdanden, jag ska bli intervjuad, dejta vinnare av tävlingen och sen ska jag skamlöst kändis-spotta. Och kanske krascha någon svitfest. Och förhoppningsvis få signera en massa böcker. Och gå på förlagets middag. Mitt mål är att hitta en balans mellan umgänge och andningspauser.

 

Vilken författare vill du själv lyssna till?

Hm. Någon som är rolig och inte det minsta självupptagen. Ärligt talat har jag inte hunnit mer än skumma programmet än. Jag gör det på tåget ner… Om Dick Harrison ska prata vill jag lyssna. Han är grym. Och jag måste köpa en signerad bok av Michelle Paver, min dotter avgudar hennes böcker.

 

Vilken monter missar du inte?

Mitt eget förlags. Bland annat delas Formas blogg award ut i den… Och Pirats (de har bra mingel där och är väldigt trevliga och sociala). Och så brukar jag kolla in de montrar som har historisk litteratur. Och de där med fina kort, är en sucker för fina kort.

 

Årets tema är Norden. Vilken är din nordiska favoritförfattare?

Om jag måste välja en så blir det finländaren Mika Waltari som bland annat skrev historiska romaner. Han gav mig en av mina starkaste läsupplevelser någonsin när jag var tonåring.

 

Vad har du för råd till den som besöker mässan för första gången?

Åh, den första mässan är den bästa! SÄRSKILT om man inte har skrivit en bok… Som nykläckt författare är det så lätt att bli besviken, känna sig oviktig. Men innan… Åh, det var magiskt. Jag tycker man INTE ska vara rädd för att gå fram och hälsa. Man måste våga ta för sig lite och de flesta blir bara glada och är tillmötesgående. Ta bra skor. Bo så nära mässan det går. Ha gott om klädombyten, man blir så smutsig och svettig och måste byta ofta. Fota mycket. Folk säger nästan aldrig nej till att bli plåtade. Jag hade en lång lista med mig första gången, folk jag ville träffa, hälsa på och bli plåtad med och betade av den och fick verkligen med mig minnen för livet hem. Det är kul minnen att ha. Och många av dem blev vänner längre fram. Våga!

Och till sist, kom ihåg, böcker väger JÄTTEmycket. Ta med stor väska, på hjul.

 

 

Hm, ja det är konstigt att det varje år går att glömma av hur tunga böcker är. Jag har inte tänkt köpa mycket i år, men så sa jag även förra året och då gick det minst sagt sådär. I år ska jag också bli bättre på att fotografera, tack för påminnelsen. Ska också kolla in tipsen på romanceförfattare, men tror att jag börjar med Betvingade.

 

Om vikten av omväxling

Böcker ur olika genrer fyller olika behov hos mig. Jag skulle inte fixa att bara läsa böcker ur en genre utan behöver mångfalden. Jag är en person som sällan stannar i nuet, utan försöker hitta nya vägar och nya utmaningar. Trots att det självklart finns olikheter inom en genre är det inte nog för mig. Därmed inte sagt att jag inte fascinerar av dem som hittar allt de behöver på samma ställe. Jag önskar ibland att jag kunde vara lite mindre splittrad. Om inte annat skulle alla nya böcker jag ville läsa troligen bli färre och just nu känns det som något jag behöver. Ett rimligt uppdrag är inte att läsa nytt i alla de genrer jag tycker om.

I veckans bokbloggsejrka frågar Annika om vad det är som gör att vi läser böcker ur de genrer vi föredrar. Mest tycker jag om samtidsromaner. Det är viktigt att de är välskrivna och de får gärna handla om människor som inte har det så lätt. Dessa läser jag för att förstå min samtid, för att fångas av olika människoöden och kanske lite för att inse att jag har det ganska så bra. De får gärna utspela sig i Sverige, för igenkänningens skull.

Ibland vill jag lära mig något när jag läser. Långt ifrån alltid, men ibland. Då läser jag gärna romaner om människor som lever på platser jag inte besökt, eller i tider jag inte upplevt. Historiska romaner är inte riktigt min kopp te, men att läsa böcker som handlar om en historisk period som ligger ganska nära i tiden tycker jag om. Som exempel kan jag ge En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie som lärde mig en hel del om Biafra och Jonas Gardells nya Torka aldrig tårar utan handskar som gav mig insikt i hur det kunde vara att leva som homosexuell i 80-talets Stockholm. Jag tycker om när det historiska inte är det primära, utan när fokus ligger på människorna.

Ibland vill jag inte annat än att bli road. Då läser jag gärna deckare eller chick-lit. Välskrivet ska det vara och det finns definitivt guldkorn i båda dessa genrer. Det bästa med deckare är att det finns bra serier där jag kan följa mina favoritkaraktärer i flera böcker. Det ger extra avslappning att inte behöva lära känna ett nytt persongalleri, utan bara gå helt in i historien. Både deckare och chick-lit erbjuder dessutom en tydlig mall som också kan vara skönt ibland.

Vill jag läsa något kreativt både sett till form och språk är ungdomsböcker fantastiska. Dessutom brukar personbeskrivningarna inom denna genren vara riktigt, riktigt bra. Inte sällan är författare som skriver för ungdomar både ärliga och modiga. De har en publik som inte har tålamod med något segt och oinspirerat utan vill ha driv. Apropå debatten om Jens Liljestrands nedvärderande uttalande om ungdomsböcker, skulle jag definitivt hävda att han inte läst ungdomsböcker på många år. Jag skulle (tyvärr) säga att det finns enormt mycket fler bra böcker för ungdomar nu än när jag och herr Liljestrand var unga. Jag skulle till exempel råda honom att läsa såväl Stephen ChobskyJohn Green och Sonya Sones, som Ester Roxberg, Christin Ljungqvist och Lisa Bjärbo. Mycket begåvade författare som råkar skriva för ungdomar. och det finns väldigt, väldigt många fler.

Ibland behöver jag bara fokusera på språket och stämningen. Då orkar jag inte läsa stora textmassor, men vill ändå ha kvalitet. Det är då jag försvinner in i lyrikens underbara värld. Allt för läge sedan nu. Att bara duttläsa som jag gör nu, finns det visserligen en poäng med, men det ger inte det lugn en riktigt bra diktsamling kan ge.

Vad läser du? Och varför?

%d bloggare gillar detta: