Dag: 4 september, 2012

Bokmässepepp del 11: Olika sidor

Bakom bloggen Olika sidor står Henrik Elstad, läraren och skräckfantasten som också skriver om böcker på LitteraturMagazinet. Just skräckgenren har vi inte gemensamt, men i övrigt har han en alldeles utmärkt boksmak. (Läs: en boksmak som liknar min). I år är Henrik lite extra peppad inför mässan, då han är en av de utvalda bloggambassadörerna.

 

I slutet av september är det Bok- och biblioteksmässa i Göteborg. Vad har du för planer för årets mässa?

I år har jag äran att vara bloggambassadör för Bokmässan och siktar på att fixa fyra hela dagar där, med seminarium, mingel och boknörderi tills jag storknar!

 

Vilken författare vill du absolut lyssna till?

Jag är glad att Amanda Hellberg kommer i år också, då jag missade henne förra året.

 

Vilken monter missar du inte?

Som lärare försöker man kolla in montrarna med pedagogiskt innehåll. Som läsare måste jag naturligtvis säga Science Fiction-bokhandeln. Som förälder försöker jag kolla in lite bra barnlitteratur, t.ex. på Olika förlag.

 

Är det någon författare du köper en signerad bok av?

Det känns inte särskilt viktigt, men förra året fick jag Brobyggarna signerad av Guillou. Kanske paret Ajvide kan sätta en kråka på sin nya barnbok?

 

Årets tema är Norden. Vilken är din nordiska favoritförfattare?

Sofi Oksanen är den som jag hittills gillat bäst. Sjón är också en favorit.

 

Vad har du för råd till den som besöker mässan för första gången?

Kom lite förberedd. Kolla in programmet och montrarna innan så att du vet vad du vill se. Att gå runt planlöst har också sin charm om man har gott om tid, men efter ett tag kan det bli lite enahanda. Med lite hållpunkter får man ut mer av besöket!

 

Amanda Hellberg vill jag verkligen se och höra också! Håller dessutom med om att det är bra att planera sin mässa lite, om inte annat för att förberedelserna är nästan lika roliga som själva mässan. Även jag planerar fyra dagar med “seminarium, mingel och boknörderi tills jag storknar”!

Konsten att börja om

Vi måste börja med orden är Kristian Johannessons debut om en obehörig SFI-lärare, eller snarare en obehörig Professeur de Mathématique, eller rätt och slätt poeten Johannes, som lär dem som redan kan matematik orden de behöver för att räkna matte på svenska. Vi måste börja med orden.

Det går att börja om. Det budskapet måste Johannes och hans kollegor stå för. Ta på det glada lågstadiefrökenleendet och låtsas att allt är normalt. Att eleverna inte kommer från kriget till ett nytt land där deras hemska upplevelser får beteckningen “omständligt och lite besvärligt”. Där läraren försiktigt rättar eleven som säger att han kommit till Sverige under en lastbil, för i måste väl ändå vara den korrekta prepositionen i sammanhanget. Vi måste börja med orden.

Och när eleverna lärt sig några ord, dragit streck mellan ord som hör ihop, svarat ja eller nej på mer eller mindre meningslösa frågor i läroboken och kanske börjat hitta orden, då är det lov. Alla gråter. Johannes lämnar skolan och orden. Istället blir han vårdbiträdet Johannes, fast han helst vill vara poeten Johannes. Poeten Johannes som letar efter orden som ska göra honom till den han verkligen vill vara. Vi måste börja med orden.

Kristian Johannesson har makt över orden. Hans debutbok spretar år alla håll, orden skapar nya ord genom att de kombineras på oväntade sätt och placeras på oväntade ställen. Ibland förs berättelsen framåt av en typisk språkövning för dem som är nybörjare på svenska. Jag ler åt de naiva och inte sällan patroniserande övningarna. Samtidigt skäms jag lite över den övertydliga roll som jag själv går in i ibland. Vi måste börja med orden, men sedan då?

Kanske passar Vi måste börja med orden extra bra för mig, som känner igen så mycket av min vardag. Jag lever med de ordövningar som Johannesson experimenterar med, möter de unga människor han möter. Kristian Johannesson har få svar, men ställer många bra frågor. Hans alterego (?) Johannes gör allt för att försöka finna sig själv och skäms ibland över att hans vardagliga problem tar sig så stora proportioner, när eleverna han möter kanske blir utvisade imorgon.

Det är på många sätt mina elevers verklighet som beskrivs. De som kommer hit för att börja om och möts av ett Sverige där landskronabo betyder ungefär sverigedemokrat. När de första orden lärts in och det går smidigt att presentera sig börjar allvaret. Det gäller att komma förbi “hejjagheterxochjagär16årgammalochjagkommerfrånx jagtyckerombilarmenjagtyckerinteomkattertacksåmycketfördulyssnar”.

Vad gör vi för att komma vidare när vi har börjat med orden? Hur gör vi det möjligt att verkligen börja om?

 

 

 

 

%d bloggare gillar detta: