Dag: 2 september 2012

Klockan är över halv 2 när jag läser sista sidan och stänger boken. Fortfarande är jag inte övertygad om att boken jag läst är en bok för mig, men det jag vet är att jag läst från sidan 50 under några intensiva timmar. Inte för att jag var osäker på hur boken skulle sluta, utan för att jag ville veta hur vägen dit såg ut.

Jag har äntligen kommit mig för att läsa Simona Ahrnstedts debutbok Överenskommelser, som stått i hyllan allt för länge. Målet var att läsa den inför bokmässan och nu är det gjort.

Ahrnstedt marknadsförs som Sveriges första, enda och därmed bästa romanceförfattare. Romance är en stor genre i många länder och Ahrnstedt skriver det som kallas historisk romance. Det ska finnas ett perfekt par och ett lyckligt slut, men vägen dit ska vara ytterst krånglig och krokig. För mig som främst förknippar genren med de veckotidningsföljetonger som jag läste som barn, kändes den dock inte direkt lockande.

Så bestämde jag mig i alla fall att inte låta mina fördomar styra min läsning och efter bara 28 sidor om den frispråkiga och väldigt charmiga Beatrice Löwenström, var jag helt fast. Hennes besök på operan, de vackra klänningarna och det fina folket förflyttar mig till en annan värld. Jag känner verkligen att jag är i 1880-talets Stockholm och liksom Beatrice blir jag snart väldigt nyfiken på hjärtekrossaren Seth Hammerstaal. Han är mannen som flörtar med allt och alla, men som faller rejält för Beatrice. Hade de fått varandra efter några sidor, skulle det inte funnits någon historia att berätta. I stället kantas deras kärlek av hinder och missförstånd.

Det är ont om sympatiska män i Överenskommelser. Beatrice bor med sin farbror som är ett riktigt svin, liksom hans son Edvard. Än värre är den man som dessa båda herrar vill gifta bort sin kusin och brorsdotter med. Dottern Sofia är dock som en syster för Beatrice och hennes kärlek Johan är faktiskt riktigt trevlig.

Lite irriterade jag mig på de ibland väl långa meningarna och användandet av förnamn, när ett pronomen kanske hade varit att föredra. I det stora hela är det petitesser. Sanningen är den att en bok som jag läser ut under två kvällar, då jag egentligen är för trött för att läsa, är en bra bok. Jag gillar den kvicka dialogen, de autentiska miljöbeskrivningarna och så gillar jag som sagt Beatrice riktigt, riktigt mycket. På många sätt påminner hon mig om Simona själv, som dessutom blivit lika rödhårig som sin skapelse.

För mig är Överenskommelser dessutom en synnerligen feministisk bok. Huvudpersonen Beatrice är stark och intelligent. Visserligen lever hon i en tid där männen styr allt, men under bokens gång visar hon flera gånger vilken cool och självständig kvinna hon är. Pernilla frågade om jag suktade efter Seth nu när jag äntligen läst om honom. Jag svarade att jag snarare fallit för Beatrice och så är det verkligen. Att finna kärleken är viktigt, men att finna sig själv är viktigare och det gör hon verkligen.

Så är jag då sugen på att läsa mer romance? Egentligen inte, men jag är helt klart sugen på att läsa Simona Ahrnstedts nya bok Betvingade som kommer ut i dagarna. Kanske blir det också så att bra romance kan funka ungefär som bra chick-lit gör och att jag kan fly verkligheten och stressen ett tag med hjälp av böcker.