Förra veckan såg jag The dark knight rises, en film som helt klart ligger utanför min bekvämlighetszon. Superhjältefilmer är ingenting för mig. Jag brukar mest irritera mig på allt våld och de sunkiga könsrollerna. Nu var det här ändå en ganska snygg film, med två starka (och smala, samt välsminkade) kvinnor i rollerna, men ändå inte min kopp te.
Bechdeltestet, som fått namn efter skaparen Alison Bechdel, kan användas för att se hur en film framställer kvinnor. För att en film ska klara bechdeltestet ska den uppfylla följande tre kriterier:
1. Det ska finnas två, namngivna, kvinnliga karaktärer.
2. Dessa karaktärer ska samtala med varandra.
3. Samtalet ska handla om något annat än män.
The dark knight rises klarar endast det första kriteriet. De två kvinnorna i filmen talar aldrig med varandra. Något som är ganska vanligt. Ta Sagan om ringen t.ex. där trilogin innehåller flera starka kvinnor som aldrig möts.
Om en film klarar bechdeltestet, är det en tjejfilm då? Frågan är om ens den tjejigaste tjejfilm eller tjejserie, som Sex and the city är så himla mycket bättre? Pratar de fyra väninnorna om så mycket annat än män? Pratar tjejer på film någonsin om så mycket annat än män? Möjligen kläder, vikt, hur dåliga de är.
Och hur är det då med böcker? Klarar de bechdeltestet oftare än filmer? Hur många böcker handlar inte om hur en flicka eller kvinna väljer mellan två män? Det hon funderar över och diskuterar med nära och kära är vem som är den rätte.
Jag hittade en artikel i SvD om just bechdelstestet och litteratur, där Elise Karlsson under rubriken Få böcker klarar Bechdel-testet att det faktum att de kvinnliga läsarna är fler, gör att det kommer fram fler böcker som handlar om kvinnor, men att klassikerna klarar sig väldigt dåligt. Ganska ofta saknas kvinnor och finns de med är det inte sällan endast en.
Sara Bergmark Elfgren talade i sitt sommarprogram om att förlaget gärna såg en man som huvudperson i böcker, då det betydde att alla kunde läsa den. Målgruppen blev alltså större. Var huvudpersonen en kvinna sågs boken som en tjejbok och målgruppen halverades därför.
I Engelsforstrilogin finns många, starka flickor och kvinnor. Mobbade Anna-Karin borde skapa igenkänning även hos killar och män som mobbas eller mobbats, påpekar Sara Bergmark Elfgren. Så sant, så sant.
Varför förväntas kvinnor känna igen sig i manliga karaktärer, medan män inte förväntas göra detsamma med kvinnliga karaktärer. Handlar det om hur kvinnor framställs? Och spelar det egentligen någon roll?
Här finns i alla fall tips på filmer som klarar testet och några som inte gör det. Nu är det inte så att de förstnämnda garanterat är bättre. Så enkelt är det nämligen inte. Från och med nu ska jag i alla fall försöka komma ihåg att bechdeltesta både de böcker jag läser och de filmer jag ser.
Photo by shahab yazdi on Unsplash
Väldigt intressant. Krävs att fundera på.
Bechdeltestet är väldigt bra. Intressant att tillämpa det även på böcker.
De sista två åren har jag Bechdeltestat alla filmer jag sett och det är så löjligt få som klarar det, brukar vara under 20%. Det är både skrämmande och frustrerande men att vara medveten om hur könsrollerna ser ut i allt jag konsumerar kan jag i alla fall förhålla mig och kanske lära min son något viktigt. Intressant att testa applicera på böcker också även om jag vill tro att det inte är lika illa där!
Ps. Ser tvärtom galet mycket fram att se The dark knight rises.. 😉
Det var en bra film i genren, men inte min genre som sagt. Är mer svag för babbliga filmer än actionfyllda. Ska fundera över hur man egentligen kan använda testet, det kan ju vara en film med bara en kvinna som ändå är bra. Samtidigt är det lite irriterande att ”jämnt” antal mellan kvinnor och män både på film, men kanske ännu mer på tv är t.ex. 2 män och 1 kvinna, eller till och med 3 män och 1 kvinna.
Jag har också bechdeltestat filmerna jag sett, men de flesta klarar faktiskt testet. Men de flesta klarar det med väldigt liten marginal, typ att två namngivna kvinnor säger två meningar till varandra som inte handlar om män. Sen är ju inte Bechdeltestet någon garanti för bra porträtt av kvinnor. Sex and the City klarar testet med råge eftersom tjejerna pratar hela tiden och ibland är det ju inte män utan om kläder, mat/dryck, sina jobb osv. Men bilden man får av kvinnorna är ändå att de definieras av männen. Däremot klarar en film som Emmas lycka inte bechdeltestet trots att det är en film om en kvinna som verkligen går sin egen väg i livet och inte anpassar sig efter hur samhället tycker att en kvinna ska vara.
Här är min filmlista. Säg gärna till om ni hittar någon film som jag ev. har missat att Bechdel-såga. http://miasbokhylla.blogspot.se/p/filmdagbok.html
Visst är det så att många, pratande tjejer inte alls är en garanti för en bra film med vettig kvinnosyn. Ska absolut kolla din lista!
Så spännande, jag är osannolikt blåögd i min konsumtion av både böcker och film. Tack för en ögonöppnare!
Jag också egentligen, tänk chick-lit…
Hm, en riktig funderare, minsann. Det där är ju något som är superintressant för mig som bibliotekarie. Jag skrev tidigare i våras ett inlägg om Johanna Lindbäcks ”En liten chock” som verkligen är en kill-bok av stora mått – men som jag aldrig har sett lånas av en kille. Rosarött omslag, en blomma och en mun antar jag skrämmer bort de läsarna. Men varför? Samtidigt minns jag hur grabbarna i teknikklasserna läste Hungerspelstriologin på engelska som galningar för något år sedan och pratade sig rödkindande om dem. Hur som, ska nog försöka bechdeltesta både de böcker jag läser själv och de böcker jag tipsar ungdomar om lite oftare.
Som kvinna och lärare blir det lätt sett som en del av den kvinnodominerade skolan att tipsa killar om böcker som handlar om tjejer.
För att inte tala om kriterierna för klass och etnicitet (och hur karaktärerna gestaltas, för ofta är det ur någon annans perspektiv)! Men det är ju svårare att räkna, och kanske inte ett så angeläget ur ett vit medelklass-perspektiv…
Absolut är det så. Det räcker inte att olika personer finns representerade om de bara tillåts vara stereotypa.
Mycket intressant läsning!
Nu kommer jag nog inte kunna låta bli med att pröva alla tre punkter mot alla filmer som jag ser och böcker som jag läser.
Det där med att förlag skulle föredra manliga huvudpersoner för att öka läsarskaran är intressant. Antingen skildras kvinnor riktigt dåligt och stereotypiskt eller så är en större andel kvinnor än män intresserade av att läsa om det motsatta könet. Kanske.
Synd att kön ska vara så himla viktigt. Läste Berg har inga rötter i juli, grymt bra om en medelålders man skriven av en lite yngre man. Funkade utmärkt.
Jag läste också boken och jag vet att jag inte valde boken på grund av könet utan snarare området. Det är intressant att se världen ur andra ögon även om den blir skev hos en människa vars minne fallerar.
hmm…sant. Jag msåte testa mer av de böcker jag läser! Resultatet blir nog bättre för dem än för filmerna jag ser – jag är ju lite svag för actiontjafs och de klarar allt som oftast inte testet…
Det är oerhört tragiskt att industrin fortfarande, år 2012, anser att filmer och böcker ”ska” ha manliga huvudrollsinnehavare för att sälja…. Hur lång tid ska det behöva ta innan det tankesättet försvinner?
Jag läser flest böcker av kvinnor om kvinnor. Om kvinnor läser mest kanske sådana böcker borde sälja mer?