Flipp och flopp brevromaner

Brevromaner är en svår genre tycker jag. Egentligen är det sällan formen fungerar fullt ut, men samtidigt är några av de bästa böcker jag läst just böcker bestående av brev. Härom dagen skrev jag om The perks of being a wallflower som definitivt får representera flipp. Däremot hade jag väldigt svårt för boken alla tycks älska nämligen, Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap. Jag tyckte inte heller att Där regnbågen slutar av Cecilia Ahern fungerade speciellt bra. Det blev lite platt och torftigt.

Det gäller att breven inte blir just brev, utan att personerna blir levande genom dem. Det är en konst. Jag tycker även att Barbara Voors lyckas i Emmy Moréns dubbla liv. Rätt kul blir det också när brev blandas in i handlingen i barnboken Konstiga djur av Lotta Olsson, där olika djur skickar brev till Jättemyrsloken och Hasselmusen för att berätta hur himla konstiga de är.

En annan riktig favorit är Anneli Jordahls underbara Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) där vi får följa en på samma gång passionerad och återhållsam brevväxling mellan Ellen Key och Urban von Feilitzen, fiktiva brev märk väl, men mellan verkliga personer.

En av böckerna om Anne på Grönkulla, Anne på egen hand är en brevroman och den bok om henne om jag gillar minst. Det blir inte lika levande i den boken, trots att känslorna flödar i breven.

Vad tycker du om brevromaner? Har du några exempel på flippar och floppar inom genren?