Dag: 29 maj, 2012

I september ska jag…

… dra på Bokmässa såklart och jag noterar glatt att septemberlönen kommer att vara färsk och god precis i tid för mässan. Nu har seminarieprogrammet släppts och jag noterar några guldkorn. Kanske är jag mest spänd på att se Tomas Tranströmer om han nu kommer själv.Att lyssna till honom går ju inte längre, möjligen ett pianostycke men inte hans röst. Den hör de knastriga lp-skivorna till.

Christos Tsiolkas vill jag gärna uppleva live. En signerad bok skulle också sitta fint måste jag säga.

 Ingrid BetancourtAnna ArutunyanSuzanne Brøgger Erlend Loe,  Peter James och säkert många, många fler kan också få ett O hängande i hasorna.

 

Förutom detta har jag hittat en del intressant i seminarieprogrammet:

Mia Ajvide och John Ajvide Lindqvist talar under rubriken Paret Ajvides absurda värld.

Det finns en rad intressanta språkseminarium om bland annat språk och identitet, samt det farliga ordet hen.

Irland står i fokus under årets mässa (förutom Norden då) och Colm Tóibín är en författare jag länge tänkt läsa. Han medverkar i bland annat seminariet Novellen: Irlands litterära format.

Erik Andersson, Sara Danius och Jan Gradvall samtalar kring Leopold Blooms vandring i Dublin och Ulysses som ges ut i en nyöversättning av Modernista.

Kevin Barry, Paul Murray och Sebastian Barry talar istället om Efter Ulysses: den moderna irländska romanen.

Bland andra Emma Igelström talar om barn som mår dåligt på seminariet Jag mår skit – Hjälp mig! Ett annat intressant seminarium har titeln Varför är eleverna i Finland så duktiga?

Lite muntrare låter Lisa Bjärbos och Johanna Lindbäcks miniseminarium om ungdomsböcker och hur underhållande de egentligen får vara. Lina Arvidsson och Jenny Jägerfeld talar dessutom om Humor i ungdomslitteraturen.

Jag lyssnar också gärna på Magnus Linton som talar om Radikalhögerns Europa. På samma tema fundera Niklas Orrenius och Olle Lönnaeus om huruvida extremisten också är människa. Ett provocerande ämne helt klart.

Carin Wirsén och Mats Wänblad talar om Lättläst läslust och det vill jag definitivt höra. Bra, lättlästa böcker för alla är viktigt. Superviktigt.

Glöm aldrig Key och Leffler! utbrister Ronny Ambjörnsson och Monica Lauritzen och jag känner spontant att jag behöver läsa mer av och om främst Leffler, som jag vet allt för lite om.

Finns Norden? Kan man tala om ett litterärt Norden. Grymt spännande med Linn Ullman som moderator!

Läraren i mig vill gärna gå på seminariet Litteraturen, språket, världen som handlar om vilka positiva konsekvenser mångfald i en klass kan få på litteraturundervisningen. Anne-Marie Körling ska prata om sin bok Nu ler Vygotskij  och det vill jag inte heller missa.

Kim Leine är en grönländsk författare som jag vill läsa något av. Han finns också på plats i Göteborg.

Favoriten Malin Persson Giolito släpper ny bok i höst och berättar om den på seminariet Bortom varje rimligt tvivel.

Arabisk vår för kristna och kvinnor? låter också som ett riktigt intressant seminarium. Anders Mellbourn är samtalsledare. Mer aktuell politik handlar seminariet Vems yttrandefrihet vill vi försvara om

Och så Christos Tsiolkas vars seminarium har fått namnet Vad betyder en örfil? Det vill jag verkligen, verkligen inte missa. Fredag 13.00-13.45 kanske ska läggas in i kalendern redan nu.

Per Wästberg är en annan stor idol som berättar Delar av ett liv. Också det på fredagen. Hans dotter talar tillsammans med Felicia Feldt om att skriva om sin barndom och sina föräldrar. Seminariet har fått titeln Vem är jag?

Mikael Niemi och Erlend Loe talar om Aarto Paasilinna på seminariet Finsk humor inspirerar nordiska författare. Jag lyssnar också gärna på John Boyne: sanningssägaren. Måste bara få tummen ur att läsa Pojken i randig pyjamas.

Amanda Hellberg ska tala om Nordiska oknytt de nya vampyrerna? Och tills dess vill jag allt ha läst hennes nya ungdomsbok.

Självklart finns det mycket, mycket mer och redan har jag säkert lyckats få till många krockar. Dessutom ska böcker shoppas, bokbloggare och facebookbekanta babblas med, förläggare hälsas på, vin drickas, förhoppningsvis lite mat sköljas ner och så kanske, kanske en liten paus någon gång. Vad har du för planer?

Äntligen!

Mina barn har inte varit direkt tokiga i Astrid Lindgens böcker. De hade en kort Pippi-period, men då var det främst filmerna som gällde. Någon gång har jag fått läsa om Lotta eller  barnen i Bullerbyn, men det har varit i undantagsfall.

När vi i höstas läste Mio min mio och Bröderna Lejonhjärta var de totalt fast. Självklart frågade de efter filmatiseringar, men ingen av dessa fantastiska böcker har tyvärr någon lockande filmatisering att erbjuda. Mio min mio har blivit glassigt amerikansk och finns dessutom (vad jag vet) bara att få tag på i dubbad form och i Bröderna Lejonhjärta är visserligen Allan Edvall lika fantastisk som vanligt, men pappersdraken Katla är inte mycket att hurra för.

Nu kommer då en ny filmatisering av just Bröderna Lejonhjärta då Tomas Alfredsson har köpt rättigheterna och själv ska regissera . Mycket verkar ännu oklart, men jag hoppas verkligen på en ny svensk version och inte någon glassig och sentimental amerikansk storfilm. Skorpan och Jonathan ska tala svenska. Punkt. Ibland är även jag konservativ så att det räcker och blir över.

DN erfar idag att John Ajvide Lindqvist ska skriva manus och att stora delar av teamet kring Låt den rätte komma in ska finnas med i produktionen. Nu var jag visserligen inte superimponerad av just den filmatiseringen som jag tyckte var på tok för långsam, men stämningen är bra helt klart. Jag hoppas också att det inte blir för mycket vampyr- och zombiefeeling som DN verkar hoppas på, utan att riddar Katos undersåtar får likna dem Ilon Wikland skapat i sina illustrationer.

Klart jag nominerat

Ni har läst om det i ett gäng bloggar redan, men jag vill ändå uppmärksamma Forma Books Blog Award som delas ut för andra gången. Denna gång till en blogg som skriver om vuxenböcker och en som skriver om barn- och ungdomsböcker. Jag har självklart nominerat mina favoriter i båda klasserna och fick dessutom ett trevligt mail från en gullig person som nominerat mig. Det blev jag riktigt glad för.

Det finns grymt många fantastiska bokbloggar och du kan nominera dina favoriter fram till den 18 juni här.

Förra året var det mother of all bokbloggar Bokhora som vann rättvist och de finns nu med i juryn.

Bokvärlden håller andan

Idag släpps seminarieprogrammet till Bokmässan. Då jag har seminariekort till alla fyra dagarna (tack för det Bokmässan!) kommer jag helt klart att hänga där en hel del.

Årets tema är nordisk litteratur och det är alltså hög tid att ta tag i läsandet ordentligt. Jag var duktig i slutet av förra året, men de senaste månaderna har det inte blivit något nordiskt alls. Förutom svenskt då.

Ska studera programmet och se vilka författare jag absolut vill läsa innan den 27 september. Ingrid Betancourt är en av dem.

Bli aldrig en fjäril i koppel

I Irans huvudstad Teheran planerar en kvinna sin flykt. Hon måste lämna mannen hon är gift med för att rädda sig själv och sin dotter. Hon som var en vacker och fri fjäril har nu inget liv värt namnet.

Vi får följa Shirin från det att hon är en frispråkig pojkflicka till den kvinna som vägrar att kuvas och därför flyr. Vi får träffa hennes fantastiska mormor och hennes föräldrar och syskon. En frispråkig flicka ska kuvas innan hon blir kvinna och den som inte finner sig i detta blir dödad. Så ser det tyvärr ut och Shirin vägrar att acceptera det. Allt kan hon dock inte stå emot. Hennes liv blir därför inte det hon drömt om.

Shirins berättelse är viktig och det som kanske är ännu viktigare att komma ihåg att allt inte är nattsvart, att alla iranier inte är onda och att alla män och kvinnor inte alltid kan påverka sitt liv så mycket som de önskar. Det handlar inte om att ursäkta, inte om att acceptera, men om att förstå och försöka förändra.

Zinat Pirzadeh är viktig. Hon sätter fokus på det vi allt för sällan talar om, nämligen att många kvinnor inte får bestämma över sina liv. Det är lätt att tänka att detta bara händer i andra länder, eller att det är en muslimsk åkomma. Vad lätt det att slå ifrån sig. I få länder, om ens något, är en kvinnas liv värt lika mycket som en mans. Inte ens här i Sverige. Inte ens bland dem som Fredrik Reinfeldt kallar etniska svenskar.

Jag möter flickor som snart är kvinnor och som börjar märka av begränsningarna. Jag möter också många flickor, snart kvinnor, från samma länder som inte upplever denna begränsning. Jag försöker påverka, försöker få socialtjänsten att påverka, men faktum kvarstår att jag är en svensk kvinna som inte kan tala med dessa flickors föräldrar som en auktoritet. Jag saknar en direktlinje till jourhavande muslimsk, kvinnlig förebild. Det hade både jag och vissa av mina elever behövt. Tills dess försöker jag vara den personen och det funkar sådär.

Fjäril i koppel är en läsvärd och gripande bok. Underskatta inte Zinat Pirzadeh. Hon är en riktigt bra författare och levererar både Irans och Shirins historia med finess.

%d bloggare gillar detta: