Dag: 18 maj, 2012

Hedvig är min nya idol

Hedvig Ljungar spanar på saker som jämställdhet, feminism, utseendefixering och kärlek. Dessa spaningar har samlats i lättlästa texter under titeln På spaning med Hedvig. Korta texter som är knivskarpa och klockrena. Fyllda av både humor och allvar. En lättläst och ung version av Bodil Malmsten skulle jag säga och en bok som jag definitivt kommer att plocka texter ur att använda i min undervisning.

Varför gör vi som vi gör? Hur kan vi påstå att vi är fria, när det finns så många mer eller mindre oskrivna regler som förslavar oss? Har vi egentligen makt att styra över våra liv? Stora frågor som konkretiseras genom att de bryts ner. De besvaras genom tydliga exempel och många gånger insåg jag att Hedvig sett saker jag faktiskt inte tänkt på. Som hon skriver blir det jämställda Sverige tyvärr sämre ju mer hon spanar.

Rakar vi verkligen benen för vår egen skull om vi skiter i det så länge ingen annan ser? Hur hjälper vi killar med ätstörningar? Varför är Slitz inte en porrtidning om de visar bilder på lättklädda tjejer med silikontuttar?

Hedvig Ljungar funderar över dessa frågor och många fler. Hon ger genomtänkta och frisspråkiga svar. Hon är helt klart min nya idol.

Heja Hedvig!

 

20120517-181902.jpg

 

 

Andra stoppet i Italien

Min italienska månad går vidare och andra stoppet blev Neapel där Montedidio av Erri de Lucca utspelar sig. Motedidio är en fattog del av Neapel, beläget långt upp i bergen. Där är språket napoletanska och italienskan finns där visserligen, men inte i hjärtat.

Huvudpersonen är 13 år och han kan läsa på italienska. Han har nämligen fått gå två extra år i skolan, ända till femman, för att han ansetts lite klen. Nu är det dock dags att börja arbeta och han blir snickarlärling hos snickarmästaren Errico, tränar med sin bumerang på fritiden och umgås dessutom med Rafaniello. Rafaniello är en judisk skomakare med puckelrygg. I puckeln säger han sig ha vingar som ska hjälpa honom ända till Jerusalem.

Montedidio är en kortroman om att växa upp i fattigdomens Italien, långt ifrån de glassiga semesterbilder vi ofta ser därifrån. Det är en bok om identitet, överlevnad och om den första kärleken. En finstämd historia som berättas på ett vackert sätt.

Det är många som hyllat Montedidio, men jag kan inte helt stämma in i hyllningkören. Jag tyckte om den, är glad att jag läst den, lärde mig en hel del, men jag berördes inte riktigt. För mig förblev personerna i boken på sidorna istället för att ta sig in i mitt hjärta. Det betyder inte att jag inte rekommenderar boken, för det gör jag, men jag blev inte så knockad som jag hade hoppats bli.

Tio bra svenska filmer

Jag insåg när jag skulle göra min lista att jag ser på tok för lite film. Definitivt på tok för lite svensk film. En topp-10 med svenska favoriter har jag dock fått ihop. Kanske inte så filmvetardjup, men bra. Och mycket från 90-talet.

Här är de utan inbördes ordning:

Persona, Ingmar Bergman (1966)

Den bästa sommaren, Ulf Malmros (2000)

Fucking Åmål, Lukas Moodysson (1998)

Änglagård, Colin Nutley (1992)

Jalla! Jalla!, Josef Fares (2000)

I rymden finns inga känslor, Andreas Öhman (2010)

Mitt liv som hund, Lasse Hallström (1985)

Masjävlar, Maria Blom (2004)

Lust och fägring stor, Bo Widerberg (1995)

Tala det är så mörkt, Suzanne Osten (1993)

 

Andra som listat är Emma Gray Munthe Hans G Andersson och Annika Koldenius.

%d bloggare gillar detta: