Jag har en blogg för att jag vill skriva. Jag vill utveckla mitt skrivande och pröva idéer jag haft. Jag går och suger på formuleringar och roar mig med att fundera ut oväntade vinklingar och angreppssätt när jag skriver t.ex. recensioner.
Annika Koldenius skriver om att googla ihop en recension och hänvisar till en diskussion i kommentarsfältet till detta inlägg. Jag har svårt att förstå hur någon kan med att klippa och klistra ihop en recension.
Kanske kan stressade recensenter lockas att inspireras av andra, men som Annika påpekar går det inte att göra det om recensionen publiceras på första recensionsdagen. Jag förstår inte heller syftet. Å andra sidan är det kanske inte överraskande om det förekommer, men tanke på att det hänt att inställda konserter recenserats.
När det gäller bokbloggare som snor från andra förstår jag absolut inte varför. Varför har man en blogg då? Vi har ingen press på oss att publicera något just på recensionsdagen, även om jag håller med Annika om att det är lite speciellt att faktiskt göra det.
Jag ska villigt erkänna att jag ibland läser andras recensioner av böcker jag också skrivit om och att jag då önskar att jag kommit på lika smarta och fyndiga formuleringar och vinklingar, men att skriva av är aldrig, aldrig ett alternativ. En länk bjuder jag dock gärna på, så att mina läsare får läsa riktigt bra texter om böcker.
Faktum är att jag sällan läser andras recensioner, varken bloggares eller “riktiga” recensenters, innan jag själv skriver mina inlägg. Precis som Annika skriver är det då troligen lätt att omedvetet inspireras. Däremot är det som sagt riktigt kul att läsa andras inlägg i efterhand. Ibland överraskas jag av hur lika vi tycker, men lika ofta blir jag chockad över hur olika två personer kan läsa en bok. Det är det som är det riktigt roliga med att läsa andras tankar om böcker de läst. Det är olikheten och den unika tonen som gör de bloggar jag gillar bäst. Jag vill inte ha standardiserade recensioner utan personliga reflektioner.
