Jag gillade pappareportagen i dagens DN med Wille och Clarence Crafoord, där Clarence var en slags Pippi-Långstrump-pappa som var frånvarande, men ändå en okej pappa. Jag tyckte alltid att det var så sorgligt med Pippi och hennes pappa. Han kanske älskade henne, men han befann sig så ofta någon helt annan stans. För mig är det obegripligt att så många pappor tar en så liten plats i sina barns liv. Mats på Tysta Tankar …
Idag har vi firat både alla pappor och vår femåring. Pappa fick en bok och lillebrors bästa present var en robot. Mina barns pappa fick ingen bok, utan glittriga kort från sina pysslande söner.
I vissa böcker blir personerna riktigt, riktigt synliga. De tar form inom mig och jag kan se hur de rör sig och talar med varandra. Ibland ser jag stillbilder, ibland en film i huvudet. Veckans bokbloggsjerka handlar om filmatiseringar med fokus på karaktärerna och frågan från Annika lyder: Böcker har ofta en tendens att filmatiseras. Vilken karaktär i filmerna/tv-serierna har minst/mest motsvarat den bild som du har skapat av bokkaraktärerna? Jag börjar väl med …
Nu är jag sådär ohyfsad och otacksam igen. Jag har fått Liebster Blog Award av TidningsIda, Lottens bokblogg, Hannas hörna, vilket jag blev superglad över. Jag har bara inte kommit mig för att blogga om det, även om jag hoppas och tror att jag inte glömt att tacka helt. Så tack igen, era snälla ord värmer!
