Dag: 29 oktober, 2011

Alltså jag fattar inte

Skräck ligger i princip alltid utanför min bekvämlighetszon med något litet undantag som stavas John Ajvide Lindqvist. Han har förövrigt också skrivit den enda vampyrbok jag läst.

Har aldrig läst Stephen King, aldrig sett Alla helgons blodiga natt och aldrig lockats av Halloween. Det handlar kanske lite, lite om att Halloween som fenomen är läskigt amerikansk, men egentligen inte. Vi firar inte direkt här hemma, ungarna är för små för bus eller godis och jag kommer inte att uppmuntra dem.

Ändå förklarar det inte mitt totala ointresse för i princip en hel genre. Det är inte så att jag egentligen är lättskrämd, visserligen åt jag inte pommes frites på väldigt länge efter att ha sett Liftaren hos min kusin, men det är inte av rädsla jag undviker genren.

Inte heller har jag problem med att ingå i kretsen av svartklädda depprockare och/eller goths. Jag var minst lika svart som tonåring, men det handlade om kärlek till The Cure, inte om skräck.

Jag tror faktiskt att det mest handlar om mörkret. Jag hatar höst och mörker. Jag avskyr filmer som utspelar sig i mörker och är fyllda av elände. Jag vill inte läsa om det heller. Någon lysande punpa kan inte muntra upp mig. Utklädda ungar kan det absolut inte.

Istället gör jag mitt bästa för att undvika hela grejen. Bäddar ner mig i sängen där jag tittar på glassiga tv-serier. Möjligen läser jag någon munter bok med rosa omslag. Sedan somnar jag tidigt och glädjer mig åt att få sova en timme extra i natt.

Lika bra att njuta, för därefter kommer jag att svära om möjligt ännu mer på eftermiddagarna när allt är mörkt.

Och ja, jag vet att det är helt oetiskt att som bokbloggare inte vurma för hösten. Få måsten och mycket lästid. I teorin ja. I praktiken innebär hösten alltid en lässvacka för mig. Kanske är det den egentligen anledningen till det här inlägget.

Istället för att njuta av hösten och de få fina dagar som den faktiskt bjuder på även på den här kusten, längtar jag efter dessa fina blommor.

 

Författare jag inte läst med nog skulle gilla

foto: Sandra Qvist

Nu finns ju Kerstin Ekman på min Boktolvelista, men egentligen ska jag erkänna att hon mest kvalificerade in via ett borde, snarare än ett vill. Ärligt talat har jag tänkt på henne som en dålig kombination av pretto och ointressant.

Jag är dock inte sämre än jag kan ändra mig och faktum är att jag har gjort det. Fortfarande lockar inte de mest kända böckerna som Händelser vid vatten så mycket. Lite mer än Sista rompan och Skraplotterna dock. Jag kan ha fel, men jag tror att jag hellre börjar med något annat. Nya boken Grand final i skojarbranschen verkar nämligen helt galen och då menar jag på ett bra sätt.  Jag är också nyfiken på förra boken Mordets Praktik, som är en replik till Doktor Glas.

Hon verkar helt klart lite egen den goda fru Ekman. Jag är inte så insatt i vad som egentligen hände när hon lämnade Svenska Akademien, mer än att hon var kritisk till att Akademien inte officiellt gick ut och stöttade Salman Rushdie. Kerstin Ekman tillhörde den minoritet av ledamöterna som ville att Akademien skulle uppmana den svenska regeringen att ingripa i Rushdie-affären. Både Kerstin Ekman och kollegan Lars Gyllensten lämnade sina platser i mars 1999 och har inte deltagit i arbetet sedan dess. Avgått har de, men inte lämnat sin plats, då de tillhör dem för evigt.

Ekman verkar inte heller så imponerad av att historien nu skrivs om. I alla fall menar hon att Peter Englund försöker dölja och/eller förklara Akademiens agerande. Hon ber också att få bli frisläppt, eller hur ska man annars tolka denna vädjan?

Dags att sluta tillämpa akademiledamotskapet som ett livstidsstraff för uppstudsiga.

 

 

Tack Ord och inga visor för inläggstipset!

%d bloggare gillar detta: