Dag: 14 oktober, 2011

Vem är du?

Jag lyssnade på Katarina Kuick och Aidan Chambers igår och tänkte en del på hur jag egentligen är som läsare.

Chambers visade upp sin bok, Böcker inom och omkring oss, knappt 300 luftiga sidor med information som inte var direkt ny för mig. Det tog mig kanske tre timmar att läsa den. Knappt. Efter en koll i publiken visade det sig att lästiden pendlade mellan 2 och 10 timmar, med många kring 5-6. Då tillhör vi troligen samhällets vana läsare, bibliotekarier och lärare torde vara det.

Chambers menade att han själv var en långsam läsare som troligen hade behövs runt åtta timmar för att ta sig igenom boken. Han läste därför bara ut böcker som han verkligen, verkligen var säker på skulle ge honom någonting. De böcker som inte lockade påbörjade han inte ens.

Jag läser relativt snabbt. Väldigt snabbt när jag är pigg och boken är hyfsat lättillgänglig, lite långsammare om boken kräver full koncentration, men fortfarande snabbt. Jag blir inte heller trött av att läsa, utan slappnar av genom att läsa.

Trots detta drar jag mig för att läsa böcker som verkar för tunga, ointressanta och tråkiga. För tunna böcker är inte heller bra, det är svårare att lyckas med en riktigt tunn bok, men det finns författare som fixar det. Ideallängden ligger dock runt 350 sidor skulle jag säga.

Chambers förfasades också över att hans fru var en så irrationell läsare. Hon läser snabbt, glömmer bort vilka böcker hon läst och (det värsta av allt) läser sista sidan först för att kunna avgöra om en bok är läsvärd eller inte.

Det skulle jag verkligen aldrig göra. Fy vad meningslöst att få reda på slutet innan man ens har läst.

En annan sak han talade om var huruvida vi upplevde att vi hörde det vi läste i huvudet. Som någon slags musik. Jag kan möjligen göra det om jag läser poesi lite högt för mig själv, men inte annars.  Undrar om det är därför jag inte gillar ljudböcker.

Tankarna som snurrat i huvudet resulterade i en ny snabbenkät.  Vore kul att läsa era svar och gärna en och annan motivering.

 

Hur är du som läsare?

snabb  långsam

läser alla ord  skummar en del

gillar långa beskrivningar hoppar över det som inte för historien framåt

kommer ihåg detaljer kommer ihåg i stora drag

undviker tjocka böcker läser gärna tegelstenar

tycker om tunna böcker tycker att tunna böcker ofta saknar något

idealboken är på mindre än 400 sidor idealboken är på mer än 400 sidor

tjuvkikar på slutet läser aldrig slutet förrän boken är just slut

väljer efter omslag skiter fullständigt i ytan

läser baksidetexter undviker baksidetexter

väljer boken efter rekommendation vill helst välja själv

rekommenderar ofta böcker till andra rekommenderar sällan böcker

hör det jag läser i huvudet hör aldrig det jag läser

gillar ljudböcker gillar inte ljudböcker

läser främst böcker i en genre gillar att variera min läsning

läser alltid på svenska läser på flera språk

är bra på att komma ihåg böcker jag läst glömmer lätt bort både titlar och författare

skriver upp det jag läser skriver inte upp det jag läser

läser varje dag läser mer sällan

tycker att läsning är avslappnande tycker att läsning är ansträngande

 

 

 

Om böcker och samtal

Jag läste Aidan Chambers böcker om boksamtal flera gånger under min utbildning och har inspirerats mycket av dem. I somras kom de i en samlingsvolym, bearbetad och redigerad med titeln Böcker inom och omkring oss utgiven av X-publishing, som också skickade ett recensionsexemplar.

Två saker slog mig, hur mycket av Chambers tankar som jag har i ryggraden och hur nyttigt det trots detta var att läsa om det han skrivit. Ordet varför, som Chambers är allergisk mot, använder jag till exempel lite väl ofta, trots att jag mer och mer säger “Hur vet du det?” eller “Intressant, berätta mer?” eller något liknande.

Det gäller att akta sig för att göra boksamtalet till ett förhör och det skulle jag säga är Aidan Chambers viktigaste budskap. Läsningen ska inte vara en test och läraren ska inte ha ett facit. Visst är det självklart, men ibland luras även jag att leta rätta svar, istället för att bara uppskatta samtalet.

Jag prövade en total kopia av Chambers boksamtal igår med min klass, där många är osäkra på sin svenska och också på sin förmåga att tänka själva. Du kan läsa mer om samtalet här, men faktum är att alla, inklusive den elev som bara studerat svenska den här terminen, kunde tillföra något till samtalet. Det var häftigt.

Vad är det då Chambers säger? Att böcker ska finnas tillgängliga, att de ska användas och att eleverna ska få läsa varje dag utan några som helst krav på att redovisa det de läst. Det är grunden för alla elevers läsutveckling.

Han skriver också om vikten av högläsning för elever i alla åldrar, om inte annat för att alla ska uppleva samma text samtidigt. Det är också smart med tanke på tiden, som inte sällan är begränsad. Att läraren läser en text högt gör att alla blir klara samtidigt. Inte behöver stressas och ingen behöver sitta och vänta.

I boken finns många konkreta tips på hur läraren kan lägga upp bra boksamtal och jag tycker verkligen att du ska läsa den om du inte gjort det och faktiskt också läsa om den även om du läst den tidigare. Jag blev helt klart inspirerad. Det är bra att bli påmind om viktiga saker ibland och läsning i skolan är helt klart viktiga saker. Samtalsformen skulle också kunna användas i bokcirklar för att få igång lite mer avslappnade och roliga bokprat.

 

Dagens boktitel

image

Dagens titel är Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper. Det är egentligen snarare en titel som beskriver min vecka. Idag är det fredag och den här jävligt långa dagen avslutas med en härlig bokträff. En bra lång dag alltså. Det finns ju faktiskt sådana också.

Tack för tipset E!

%d bloggare gillar detta: