Dag: 23 september, 2011

Spårvagnen enligt O

image

Har minglat hos Pia igen och köpt noveller från Novellix. Bra att läsa på spårvagnen tänker jag. Först blir det favoriten Jonas Karlsson.

Om pojkarna

Jag gillar Jessica Schiefauers Pojkarna för att den berör ett viktigt ämne på ett minst sagt annorlunda sätt. Under det seminarium med författaren jag var på berättade om hur hon var så besatt under skrivprocessen, men nu knappt ens har förstått att hon skrivit den själv. Det var som om boken kom ur henne, utan att hon kunde kontrollera den.

Flickorna i boken vill inte tvingas in i en kvinnoroll och leker därför vidare trots att de kanske är för stora för att leka. Förvandlingen är tillfällig, men jag kan förstå Kims beroende av förvandling och att leka med könsroller.

Vad vill författaren säga med den här boken? Jessica menar att hon snarare vill ställa frågor än slå ett slag för något. Bara problematisera, men inte ta ställning. Det gillade jag med boken och tror därför att den är perfekt att läsa i grupp och sedan diskutera.

Boken berättar en historia ur Kims perspektiv, vilket gör att de kränkningar som killar utsätter henne för blir riktigt stora. Och de är stora. Det är inte kul med gliringar och att bli av med sin tröja på skolan för att killarna vill kolla på ett par bröst. Det är stort, hemskt och fruktansvärt. Att bagatellisera dessa kränkningar och påstå att killar inte kan kontrollera eller hindra sitt beteende är inte okej.

Bokens killar är stereotypa på många sätt. Alla killar är inte som Tony i boken. Måste bilden av män som vilda djur visas en gång till? Återigen menar författaren att Kims perspektiv styr historien. Min teori var att Kim vill bli något helt annat än det hon var och Jessica bekräftar det. Hon vill bli extrem och söker sig därför till de riktigt farliga pojkarna.

Vändningen är att de vidriga killarna faktiskt har känslor, som mellan Tony och Kim. Homosexualitet är så förbjudet i en machokultur och jag gillar att historien berör detta.

Ursprungsidén med kvinnor som blev superhjältar om nätterna blev istället Pojkarna, inte Männen som dokumentet länge hette i författarens dator. Jessica själv har däremot aldrig velat bli man, men önskar att bli behandlad som en människa snarare än ett kön.

Mens, onani och engångsligg

Rapporterar direkt från ett seminarium på bokmässan. Det är inte så många män här då Jenny Jägerfeld och Sara Ohlsson talar med Ada Wester på Gilla Böcker. Den förstnämnda har jag ju inte läst ännu. Känns lite synd. Eller mycket egentligen. Som tur är går ju det att ordna.

De pratar mens. Ett ämne som många har frågor och tankar kring. Mensscener finns i Hål i huvudet. Oj jäklar vilka beskrivningar. Jenny J verkar ha en förkärlek för blod hel klart. Det lilla korta utdraget hon läste ur sin bok Här ligger jag och blöder gav mersmak. Helt galna liknelser. Det gillar jag.

Sara var en av dem bakom Mensbloggen, en blogg som tyvärr kommer att läggas ner snart. Ett klipp från den om tamponger visades, ett underbart sådant. Varför pratar man egentligen så lite om mens? Kvinnor i litteraturen har till exempel sällan mens. Det påverkar ändå människor så mycket både fysiskt och psykiskt.

Ännu svårare och mer tabu är onani. Få talar om det och ingen skriver om det. Eller Sara har visserligen skrivit en mening, men det är allt. Hon talar om att de inte finns ett språk för det, inga litterära referenser. Det blir därför så nära och utlämnande.

Sexscener däremot finns det. Men där finns det mer att ta av, mer allmängiltiga texter och tankar. Det som beskrivs behöver inte kopplas till författaren.

Och så engångsligg. Får tjejer ha det? Får de ha sex utan att vara kära? Vilken skillnad det blir när killars och tjejers sexualitet skildras. Vi blir till exempel lovade onaniscener i framtida böcker.

Ett superroligt seminarium med tre härliga damer!

Om Boksamtal och Astrid

Hur kan man jobba med skönlitteratur i skolan. Antologin Starkast i världen, som handlar om Astrid Lindgrens författarskap. Både böcker, film och dataspel. Hur kan man arbeta med texterna i klassrummet, tydliga didaktiska tips. Låta eleverna våga experimentera.

Varför Astrid Lindgren, då det redan finns så mycket om henne? Författarna vill få in mer didaktik för att få igång elevernas läsglädje, eller rättare sagt att få läsglädjen finns kvar. Lärare har ett ansvar att leda eleverna in i ett djupare läsande.

Astrid Lindgren är en sådan ikon. Hur mycket får man egentligen leka med hennes texter? Får man lov att kritisera henne och hennes texter? Redskap för att se henne på ett nytt sätt finns i boken.

Jag tänker att jag behöver den här antologin. Dels för att kanske får tips för hur läsningen med eleverna kan bli bättre, men också för att hitta bra tips för texter som kan funka för grabbarna O. De hade en Pippi-period, men sedan har det inte blivit något mer.

Det gäller att texten är den som läses, inte bara som en del i ett projekt om andra ämnen. Ibland kan själva bokasamtalet vara grejen. Detta påminner om att jag måste läsa om Aidan Chambers. Det är så mycket lättare att förstå en bok om man pratar om den. Detta märkte jag tydligt i våras då jag läste boken Tänk om det där är jag med eleverna. En bok som egentligen var för svår för många, men som funkade så bra ändå.

En viktig poäng som föreläsarna har är att det gäller att läraren själv är en aktiv läsare för att kunna leda Boksamtal på ett bra sätt. Det är också viktigt att kunna arbeta vettigt med populärkultur istället för att rynka på näsan åt den och tvinga på eleverna böcker som kanske inte passar dem. Bättre att läsa något än ingenting alls. Det har alltid varit min filosofi också.

Författarfrukost

Klart att jag var sen. Det hade jag kunnat räkna ut, men alternativet var att ta en buss alldeles för tidigt. Inget alternativ. Att komma in på mässan var inte heller så lätt visade det sig.

Nu är jag äntligen här. Mitt i frukosten. Jag slänger mig alltså rätt in. Möt Christoffer Carlsson. En spontan och rolig författare. Mycket målmedveten och hans schema visar mig varför jag inte fått skrivit någon bok.

Han går upp fem, vill vara trött. Sätter på kaffe och börjar skriva. Vaknar i texten och skriver i två timmar, jobbar sedan hela dagen, somnar tidigt.

Har slutscenen klar, men har inget synopsis innan. Skriver helt linjärt och är ganska hård mot sina karaktärer så att de inte börjar leva ett eget liv. För att det ska vara roligt att skriva vill han ha roligt och planerar inte allt.

Nu skriver han om en familj och deras sorg. Självklart blir det då så att författarens egen erfarenhet av sorg påverkar boken. Familjens yngste son har gått bort i maj och vi följer dem några månader senare då de firar jul tillsammans.

Mål att inte ha kursiva avsnitt, inte för mycket dialog eller för mycket information. Språket påverkas av karaktärerna och därför är hans två böcker så väldigt olika. Intressant att höra hur han berättar om de bilder som ger honom berättelsen.

Tänk på hur många manus som kommer in och vilken slump det ändå är att bli utgiven. Det gäller att till och med följebrevet sticker ut. Christoffer berättar om hur han själv fick ett refuseringsbrev från Ordfront två veckor efter att Piratförlaget bestämt sig för att ge ut den.

Spännande forskningsprojekt han har förresten. Det handlar om 100 män i Stockholm som fanns med i en undersökning om ungdomsbrottslighet som gjordes då dessa nuvarande pensionärer var unga. Den ska vara klar om tre år.

Mer spännande från akademien

Ny ledarmot, ny nobelpristagare och så flera nya utgivningar. Först en återutgivning, Bo Bergmans bok om Hjalmar Söderberg, med förord av Lotta Lotass. Spännande. Gillar både Bergman och Söderberg skarpt och enligt Peter Englund ska Lotass förord vara riktigt bra.

Stagnelius samlade verk och en bok om alla akademiledamöter släpps också. Skulle gärna lyssna på Englund diskutera den förstnämnde under mässan.

Vill i alla fall se svensklärarpriset delas ut på lördag kl. 13.30 och gärna också lyssna på samtalet om Stagnelius i H1 kl 12.00 samma dag.

%d bloggare gillar detta: