Dag: 18 juni, 2011

Mitt strå till stacken

Nu har jag varit inne och beställt en prenumeration på Tivoli till grabbarna O, då tidningen riskerar att lägga ner och behöver fler prenumeranter för att överleva. Egentligen har jag bara registrerat ett intresse, då tidningen just nu har utgivningsstopp.

Tivoli ges ut av Positiv Förlag och är en tidning med nyproducerade, svenska originalserier. Inte en tidning som ges ut av jätten Egmont som alla andra och väl värd att stödja. Chefredaktören Camilla Nyman berättar om hur de vill ge ut en tidning utan reklam och produktplacering.

En oberoende tidning behövs och behöver stöd för att kunna finnas kvar. Jag har gjort mitt, vad gör du?

En riktigt tragisk historia

Inledningsvis var jag lite besviken på Arseniktornet av Anne B. Ragde. Jag hade förväntat mig en lite småmysig historia, likt de andra tre jag läst av henne, men jag kunde inte haft mer fel. Visserligen börjar även Arseniktornet med en begravning, men därefter blir det bara mer och mer svart.

Therese är den enda som är ledsen då hennes mormor Amelie dör. Hennes mamma och mammans bror är i det närmaste glada att äntligen slippa henne. Sättet på vilket de diskuterar sin egen mor får mig att må riktigt dåligt. Jag tycker att Ruby, som Therese mamma heter är rent ut sagt vidrig och tycker lite synd om den stackars, gamla kvinnan som nu slutat sina dagar.

När Anne B. Ragde tar oss med bakåt i tiden och när vi får lära känna Amelie genom Rubys ögon börjar jag verkligen förstå hennes hat. Amelie var knappast en bra mamma. Sedan läser jag vidare, längre och längre bak och då förstår jag Amelie. Jag försvarar henne inte. Absolut inte. Men förstår henne gör jag.

Amelie står i centrum och det är i relation till henne som dottern och dotterdottern minns henne. Ingen av dem torde dock veta orsaken till Amelies bitterhet. Frågan är om Ruby hade ändrat uppfattning om hon haft all information och frågan är också om det finns något som ursäktar att en mor beter sig som Amelie gjorde.

Jag gillar greppet att berätta historien baklänges, precis som den gjordes i Livslinjer av Nancy Huston. Frågorna kommer först och svaren långt senare. Så snart jag kom över att jag hade helt fel förväntningar på Arseniktornet drogs jag helt med i den. Jag tyckte dock inte lika mycket om den som trilogin om släkten Neshov. Det finns ingen Erlend till exempel. Bara en massa bittra och arga figurer, vilket ibland gör det nästan för svart. Läsvärd är den ändå helt klart om än ej klockren.

 

Boken är ett recensionsexemplar från Månpocket.

Vad som hänt sista månaden

Nu slutar snart terminen och samtidigt med det kör Annika säsongsavslutning på trevliga Bokbloggsjerkan. Frågan lyder som följer.

Vilken bok är den bästa du har läst den senaste månaden?

Om vi går en månad tillbaka och tittar på min läsning är det lätt att se att lästiden varit begränsad, liksom energin. Detta beror självklart på att de sista veckorna på vårterminen är galet intensiva. Extra så i år då jag också har dead-line på min lärobok precis efter midsommar.

Någonstans i månadsskiftet hade jag en kort period av läsflyt, men mest har det varit trögt, trögt, trögt. Roligast har varit att stifta bekantskap med flera författare av grafiska romaner och det är också inom denna genre som jag hittade månadens bästa bok. Den heter Prins Charles känsla och är skriven av Liv Strömquist. Galet, galet bra!

Nu vill jag bara att det ska bli lite lugnare så att jag kan sätta tänderna i alla fantastiskt lockande böcker som ligger i högar här hemma. Efter midsommar, då jäklar!

%d bloggare gillar detta: