Dag: 8 juni, 2011

Du kommer väl på bokbloggarträffen?

Det finns några platser kvar och det skulle vara jättekul om just du kom till Göteborg på bokbloggarträff 20/6 kl. 18.00. Läs mer här.

Boknörderi på högsta nivå kan vara en skön balans till alla brännbollsträffar, sommarfester och skolavslutningar. Och nej, du måste inte ha en superaktiv bokblogg för att delta. Det funkar bra med en stor kärlek till böcker och en vilja att prata om dem mycket, länge och intensivt.

En ruskig historia

När jag läste Någon sorts frid hade boken funnits i pocket ett tag. Efter några rejäla sågningar var jag minst sagt skeptisk, men den fick ändå följa med till Spanien i brist på andra deckare. Det är jag glad för, då jag tyckte att den var riktigt, riktigt bra. Nu har även del 2 Bittrare än döden kommit i pocket och den läste jag på tåget fram och tillbaka till Stockholm i förra veckan. Insåg idag att jag glömt skriva om den.

Bittrare än döden var nominerad till Svenska Deckarakademins pris för bästa svenska deckare förra året, ett pris som för övrigt vanns av G W Persson. Ännu ett skäl att läsa något av honom då hans bok måste vara något in i hästeväg för att vinna mot Camilla Grebes & Åsa Träffs spännande historia.

Det är en annorlunda sorts deckare som Grebe & Träff skriver. Det är få poliser, i princip ingen utredning utan istället är det tre terapeuter vi får följa. I mötet med sina patienter leds de också in i en hel del skumma saker. Ibland blir de lite väl involverade och kanske är det vad som irriterar vissa läsare.

Jag köper konceptet helt och fullt och tycker att det är kul att följa Siri, Aina och deras, nu ganska nedbrutna, kollega Sven. Den här boken är skriven på ett mer rättfram sätt än debuten. Det känns som om deckarsystrarna har hittat sin egen röst och till min glädje har de släppt det uttjatade konceptet att låta mördaren komma till tals i kursiva partier. Istället skriver de på ett helt eget sätt, mer likt klassiker som Maria Lang och Maureen O’Brien än andra nutida deckarförfattare. Nu är det här ingen mysdeckare, kanske inte heller en pusseldeckare trots att antalet personer är ganska begränsat, men snarare i sättet brottet blir löst. Inte genom polisarbete, utan av privatpersoner.

Extra verklighetsförankring får berättelsen genom en rad protokoll från bvc, skola, socialtjänst och andra som mött en mamma som är orolig för sitt barn. Ett barn som inte utvecklas som alla andra. Ett barn som inte får den hjälp som skulle behövas. Skrämmande och säkert inte ovanligt.

Jag drar paralleller till Katarina Wennstam och hennes trilogi om utsatta kvinnor. Grebe & Träff följer i hennes anda i och med denna starka och viktiga bok. Precis i inledningen av boken misshandlas en kvinna till döds i sitt hem, medan hennes lilla dotter tittar på. Utsatta kvinnor är temat i den här boken.

Siri och Aina startar en samtalsgrupp för kvinnor som varit utsatta för våld. Vi får träffa kvinnor, unga och gamla, flera av dem har blivit misshandlade, en av dem våldtagen. Många starka, fruktansvärda kvinnoöden som verkligen berör. I den trygghet som gruppen ger dem vågar de berätta sina historier. De söker stöd hos varandra och börjar umgås även privat.

Siri blir väldigt engagerad i en av tjejerna, Kattis, nästan för engagerad. Det är lätt att förstå, då Kattis öde är gripande. Misshandlad av en pojkvän som inte kan släppa henne. Han följer efter henne och börjar också bli obehaglig gentemot Siri. Inte konstigt att detta får Siri att fundera över om det verkligen finns något sådant som lycklig kärlek. Hennes livs kärlek är död och hon har svårt att släppa in någon ny i sitt liv. Detta trots att det faktiskt finns en ny man. En man som älskar henne och vill leva med henne. Problemet är att Siri inte riktigt vet vad hon känner.

Jag tycker mycket om Bittrare än döden, det har ni säkert förstått. Det är en välskriven och engagerande spänningsroman. Personerna är lätta att identifiera sig med och jag tycker speciellt mycket om Siri. Henne vill jag gärna läsa mer om!

När kommer bok tre?

 

Boken är ett recensionsexemplar från Månpocket.

Hur jag stödjer mitt lokala bibliotek

Varje dag läser jag bokbloggar och varje dag blir min lista på böcker jag vill läsa längre och längre. Jag klickar mig in på någon internetbokhandel och kollar priset på böckerna. Finns de i pocket klickas de in i kundvagnen om inte surfar jag vidare till mitt lokala bibliotek som har en alldeles ypperlig hemsida. Finns boken inne reserverar jag den. Ja, ni läser rätt, jag reserverar den både om det är kö och när den finns inne. En gång har det nämligen hänt att en bok som fanns inne när jag satt vid mitt skrivbord på jobbet, var utlånad när jag kom till biblioteket mindre än en minut senare. Tala om ångest.

För att stödja mitt bibliotek och dessutom undvika liknande fadäser i framtiden, betalar jag gladeligen de 5 kronor det kostar att reservera en bok. Detta trots att den kanske står på hyllan. Undantaget om boken är skriven  av någon obskyr poet och bara varit utlånad en gång de senaste tre åren. Då känner jag mig ganska säker. Ganska.

Om boken är dyr och inte finns på biblioteket alls skickar jag självklart en inköpsförfrågan som oftast brukar gå igenom. Förutsatt att boken inte är skriven av någon som ingen läst något av de senaste tre åren. Det, mina vänner, kallar jag vardagslyx.

Summa hittills idag: tre nya böcker i kundvagnen på adlibris, två böcker reserverade och ett inköpsförslag skickat. Vi stödjer alltså  varandra, mitt lokala bibliotek och jag. Ibland tjänar de dessutom pengar på att jag hellre bär hem böcker än lämnar tillbaka dem.

%d bloggare gillar detta: