enligt O

Tankar från en bokberoende

Dag: 27 maj, 2011

En varning till Per

Uppmärksamma läsare kanske har undrat varför det stått i flera månader att jag håller på att läsa Jag älskar dig inte . Varför jag som läser böcker på löpande band inte kommit mig för att läsa ut den. Så här ligger det till:

Förra gången jag började läsa Christina Stiellis bok fixade jag inte ens 20 sidor. Jag mådde så illa av det som avhandlades på dessa få sidor att jag avbröt läsningen. Sedan har fått ligga, denna bok som verkar så bra och välskriven, men som får mig att vilja skrika och slåss.

Idag gav jag den en chans till. Nu har jag läst 55 sidor och känner för att spy på riktigt. Per, som är den som säger sig ha slutat älska Lotten är ett sådant praktsvin. Det klassiska har hänt. Mannen, Per, har gjort karriär och kvinnan, Lotten, som varit hemma med små barn i flera år och därefter med sjuka barn var och varannan dag. Hon tjänar ju så lite som lärare och kan lätt bli ersatt av en vikarie. Han däremot, som har ett så viktigt jobb och måste åka på resor i tid och otid, kan självklart inte ersättas och därmed inte ägna sig åt så oviktiga saker som sina egna snoriga ungar.

Jag är så förbannad att jag skakar. På Per som inte missar en chans att hacka på sin fru, som i sin tur vänder ut och in på sig själv för att göra honom nöjd. Jag ska ändra mig, jag ska bli bättre är hennes mantra medan han tycker att det är viktigare att klaga på att hon bestämmer allt. Han, vars jobb, golfspelande och åsikter, definitivt är den som styr.

Om du stod framför mig Per vet jag inte vad jag skulle göra. Just nu är jag så förbannad att en rak höger inte är otänkbar. Och säg inte att jag inte varnat dig.

Som ni märker behöver jag en paus. Inte för att boken inte är bra, för det är den, men för att jag är så arg.

 

En bok till mamma på morsdag

Inför sommaren brukar jag fylla på min mors bokförråd med ett gäng böcker. Och kanske är boken för mammor vad slipsen är för pappor. Det är många böcker som byter ägare i vår familj på mors dag.

Tänkte därför tipsa om bra böcker som jag tror passar min mamma och kanske andra mammor. Riskfritt då min egen mamma befinner sig i sommarstugan utan internet. Läs och inspireras!

Inlåsta av Emma Donoghue är en bok som jag gillar väldigt mycket. Bland bokbloggare på twitter har det dock diskuterats huruvida greppet att låta en pojke vara berättare är trovärdigt och bra, eller konstigt och otroligt. Jag gillade det skarpt. Läs min recension här.

Bara ett barn av Malin Giolito är också en bok jag tyckte mycket om och som min mor också läst och älskat. Om ett utsatt barn och ett samhälle som inte riktigt vet hur de ska agera. Läs min recension här.

Även hennes första bok Dubbla slag är mycket bra. Kanske passar den bäst för unga mammor som försöker jonglera barn och karriär. Bokens huvudperson tappar i status i takt med att barnen blir fler.

En mer lättsam bok som med fördel kan njutas i solstolen är Baddaren av Emma Hamberg. En charmig bok om en simskola för vuxna. Jag har skrivit om den här. En söt historia med extra allt.

Jag tror att min mamma skulle älska Jag tror jag älskar dig av Alison Pearson. Visserligen hette hennes största idoler Tages, men boken borde funka bra ändå.

Till mammor som hade The Beatles och speciellt John Lennon som idol ska du definitivt köpa Jävla John av Eva Dozzi. Jag köpte den till mamma för ett par år sedan och hon talar fortfarande om den.

Till yngre mammor tror jag att Radhusdiso av Morgan Larsson kan passa perfekt. För mig som växte upp på 80-talet var det en rejäl fullträff, men den kan nog passa även dem som var föräldrar under samma tid. Läs mer här.

Mammor (och pappor) som fortfarande har små barn ska definitivt läsa Satungsverserna av Kicki Edgren Nyborg. Fantastiskt rolig, men underbara illustrationen om småbarnshelvetet. Nattsvart, men fylld av kärlek. Läs mer här.

Deckare är inte mammas bästa genre, men mormor älskar dem. Till henne tipsar jag därför om Camilla Grebe och Åsa Träff. Jag gillade första boken Någon sorts frid och ska snart sätta tänderna i fortsättningen Bittrare än döden.

En annan superbra deckare är Tusenskönor av Kristina Ohlsson som jag skrivit om här. Läskigast är spåret med den unga kvinnan vars identitet blir kapad i Bangkok. Så obehagligt. Första boken i serien heter Askungar och böckerna ska med fördel läsas i ordning. Varför inte bjuda mor på en trio och även köpa den tredje delen Änglavakter som släpptes i början av april.

En helt färsk pocketdeckare är Helen Turstens Den som vakar i mörkret, en bok som skrämde mig lite extra då en av de kvinnor som övervakas bor precis där min första lägenhet låg. Jag har skrivit om boken här.

Nog med deckare. Min mamma är egentligen mer av en romanälskare. Gärna lite mörkt och eländigt. Jag kan tänka mig att Sarahs nyckel av Tatiana de Rosnay kan passa henne perfekt. Historiska inslag gillas.

Fina, fina Fortfarande Alice av Lisa Genova tror jag också att i alla fall min mamma skulle uppskatta. Det är dock inte direkt upplyftande att läsa om alzheimers, men en vansinnigt bra bok som inte får missas. Läs mer här.

En bok som fler borde upptäcka är Vinteräpplen av Josefine Sundström. Den handlar om tre generationers kvinnor i Österbotten och griper verkligen tag. Jag tyckte mycket om den och har skrivit om den här. Däremot kan jag inte för mitt liv komma ihåg huruvida jag redan köpt den till mormor, som därmed med stor sannolikhet lämnat den vidare till mamma.  Jag som gillar listor borde skriva listor på vilka böcker jag ger bort.

Det blev mest pocketböcker, men då kan du å andra sidan köpa fler sommarböcker till mamma.

Det är 1984 och platsen är Tokyo i Japan

 

Nu har jag så läst ut första delen av Haruki Murakamis 1Q84. Med tanke på den galna cliff-hanger som slutet bjuder på lär det inte dröja länge innan jag läser del 2.

I boken följer vi två huvudpersoner, Aomame som arbetar som personlig tränare och Tengo, som är mattelärare med författardrömmar. För ovanlighetens skull tycker jag lika mycket om att läsa båda historierna. Problemet med böcker som ägnar olika kapitel åt olika huvudpersoner är att någon av personerna ofta känns tråkig. Så inte här alltså. Dessutom smyger Murakami in en hel del gemensamma drag som egentligen bara anas, men som kanske kommer att bli tydligare senare. Jag vill inte berätta några detaljer då en dimension i läsningen säkert förstörs då.

Aomame är inte riktigt säker på var hon befinner sig, men svaret hon får är att det är 1984 och att hon är i Tokyo. Trots att det är där hon alltid levt finner hon att hon verkar ha missat väldigt viktiga saker. Det första tecknet hon får är att poliserna tycks ha bytt vapen och uniform utan att hon har märkt det. Faktiskt utan att någon annan reagerar heller. I ett försök att förklara världen skapar hon en teori om de två parallella världarna där året är 1984 och 1Q84. Kanske kan detta förklara varför det vissa nätter lyser två månar. (Översättaren är snäll och påpekar att tecknet för Q och 9 är detsamma i japanskan, men att Q också står för questionmark)

Tillsammans med väninnan Ayumi gör hon ibland stan osäker, men oftast lever Aomame ett väldigt tillbakadraget och enkelt liv. Att det är ett annorlunda liv får vi dock klart för oss redan i första kapitlet då hon dödar en man. Kapitlet heter Låt inte skenet bedra och det skulle kunna sägas vara grunden för hela boken. Ingenting är vad det verkar och ju mer jag läster desto mer fascinerad blir jag av Haruki Murakamis skicklighet. Han har byggt upp två historier som någonstans kanske kommer att mötas. I alla fall anar vi som läsare det, men ingenting är klart.

Aomames barndom var långt ifrån lycklig då hennes familj var medlemmar i en församling, hyfsat lik Jehovas vittnen, med allt vad det innebär av dörrknackning på helgerna och utsatthet i skolan på veckorna. Hon var annorlunda helt enkelt och barn som är annorlunda kan få ett tufft liv.

Tengo är i samma ålder som Aomame. Snart fyller han 30 och hans chanser att bli en ung debutant är i princip förbi. Han när dock sina författardrömmar och arbetar lite för Komatsu som har ett bokförlag. Tengos “riktiga” jobb är dock som lärare i matematik. En bra och omtyckt sådan.

Det är dock som spökskrivare han ska få ge ut sin första bok. En mycket hemlig spökskrivare. Till förlaget kommer nämligen en mycket annorlunda bok, Luftpuppan, som den väldigt annorlunda 17-åringen Fukaeri. Arbetet med boken tar honom in i en helt ny värld. En värld som Fukaeri menar är på riktigt.

Nu ser jag verkligen fram emot att läsa del 2 av 1Q84. Jag gillar den stillsamma mystiken. 1Q84 är inte alls lika skruvad och hektisk som Kafka på stranden. Språket påminner mer om det vackra och trevande i Norweigan Wood. Det övernaturliga, eller den eventuella parallella verkligheten och kopplingarna mellan de två världarna är visserligen skruvad på sitt sätt, men mest fascinerande. Det är välskrivet och spännande, vilket gör att jag hela tiden vill läsa vidare. Djuplodat, men inte onödigt komplicerat skrivet. Det gillar jag.

En hel del referenser till Milleniumtrilogin finns i boken och Aomame påminner en hel del om Lisbeth Salander, men är helt klart mycket mer mångfascetterad. Det talas också om “män som hatar kvinnor, kvinnor som hatar män”.

När jag klickade runt och läste recensioner verkar många hakat upp sig på att det är så mycket sex i boken. Och ja, det förekommer en del sex. Aomame och Ayumi raggar ihop på krogen, medan Tengo har en gift älskarinna. Explicit men vardaglig menar GP, men kanske också perverst. Jag vet inte om jag skulle lägga så stor vikt vid just sexskildringarna. Människor har sex och Murakami skildrar det utan några större utsvävningar. Även bloggaren Malin har dock svårt för vissa passager.

Boktoka undrar hur Murakamis hjärna är funtad som kommer på en sådan skruvad historia. Anna gillar, men stör sig lite när det blir för övernaturligt.

Kanske kan boken kopplas till förra veckans diskussion om realistiska och orealistiska böcker. Jag tycker om sättet Murakami blandar det realistiska och vardagsnära med det totalt orealistiska och köper det rätt av. Jag gillar dessutom de fyra viktigaste personerna, Aomame, Tengo, Ayumi och Fukaeri skarpt. Ser fram emot att träffa dem igen.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: