Dag: 23 april, 2011

Ett dygn senare

Vilken dag det har varit. Jag har vandrat mellan datorn och trädgården, hunnit äta både lunch och middag ute, läst en halv deckare av Peter James och dessutom glädjas över hur många bra inlägg som vår bloggstafett genererat. Det var kul att göra något gemensamt med både gamla och lite nyare bekantskaper.

Böcker är viktiga för oss boknördar och det är extra roligt att träffa likasinnade. Mitt inlägg blir inte en hyllning bara till böcker och läsning, utan till en gemenskap som detta intresse gett mig de senaste åren sedan jag började blogga. Tänk att kunna klicka sig in i olika små rum och överösas av texter som handlar om allt möjligt och omöjligt som har med böcker att göra. Jag tycker att det berikar mitt liv.

Hade något sagt till mig för några år sedan att jag skulle tillbringa timmar framför datorn varje dag med vänner som jag aldrig eller sällan träffat i verkligheten hade jag gapskrattat personen i fråga rakt upp i ansiktet. Varför skulle jag behöva vänner på nätet, det var väl bara riktiga nördar som höll på med sådant. Löjligt.

Några klick i januari 2009 så var min första blogg skapad och jag trevade mig in i en värld av bokbloggare som växte för varje månad. Jag läste, kommenterade, diskuterade, läste böcker jag aldrig skulle kommit på tanken att läsa själv, letade fram böcker ur minnet jag trodde var borta och älskade varje minut.

Nu är det bloggar och twitter för hela slanten och jag tror att många som står utanför bloggvärlden tycker att jag är lite knäpp. Jag förstår dem, hade jag stått utanför och betraktat hade jag troligtvis inte heller fattat grejen.

Jag har lärt mig att sätta ord på mina tankar, blivit säkrare i mitt språk, upptäckt nya författare, läst fler böcker än någonsin förr, men roligast är att jag lärt känna så många grymt trevliga bokbloggare. Jag gillar vår nördiga värld där ingenting som har med böcker att göra är för knäppt, där det är okej att leva och andas böcker. Tack till er som bloggar, er som kommenterar och till er som läser min blogg. Ni berikar mitt liv.

 

Detta inlägg är en del av en bloggstafett för att fira Världsbokdagen.

Läs mer om stafetten hos följande bloggare:

och dagarna går…, Ariels Bokhylla, Eli läser och skriver, Can’t sleep, must read, Fiktiviteter, Böcker böcker böcker, Marias Bokblogg, the curious case of the books, Tidnings Ida, Talk nerdy to me, BokformBokomaten, Två träd i en bokskog, Mimmimaries böcker och annat, Inreda med böcker, Havsdjupens sal, Ciccis Bokblogg, Böcker etc., Lingonhjärta, Lyrans Noblesser, Ord och inga visor, En full bokhylla är en rikedom, enligt O

Lång dags färd mot natt

Kvällens inlägg så slutligen. Klockan 18.00 publicerade Cicci ett inlägg om böcker hon tagit med på resor. Att vara på samma plats som man läser om kan vara riktigt häftigt, det håller jag med om.

Vidare till Böcker etc som befinner sig på Irland och därför tipsar om irländska böcker. Trevligt inlägg om ett land jag ännu inte besökt.

Lingonhjärta stod näst på tur och bjöd på ett inlägg från Filippinerna och berättar om en historia hon hörde där. Riktigt spännande!

Även Lyrans Noblesser fokuserar på det faktum att det faktiskt är hela världens litteratur som ska uppmärksammas på Världsbokdagen. Hon berättar om hur den begränsade litteraturvärld hon levde i gjorde henne uttråkad och hur hennes läsning vidgats sedan hon börjat blogga.

Jessica på Ord och inga visor bjuder på en alldeles egen personlig kanon och uppmanar oss att göra en själva. Det ska jag definitivt göra, men det får bli en annan dag.

Och så slutligen En full bokhylla är en rikedom, som får äran att avsluta hela balunsen och det gör hon med den äran. Vi får ett helt bokalfabet och sucker som jag är för alfabetsutmaningar måste jag så klart göra en egen. En annan dag.

Jag har verkligen haft kul idag och är glad för alla fina inlägg. Stafetten avslutas officiellt 23.59 men inläggen finns kvar.

Bokord enligt O

Wordle: Nytt förslag

Känns som om jag kör härmabokmaniadag på bloggen, men jag var tvungen att göra ett ordmoln med de vanligaste orden enligt O. Klicka på bilden för att se den i större version.

Fattar inte varför nummer är så himla vanligt. Måste fundera på det. Att böcker, läst, läsa och mer är med känns dock inte så konstigt. Mer och lite står kanske i motsats, men jag tror att det handlar om att jag vill läsa mer och att jag ibland försöker vara snäll och skriver att böcker är lite tråkiga.  Bra är också ett vanligt ord, liksom favorit och fina. Många böcker blir fina när jag beskriver dem, liksom författare.  Kvinnor är helt klart är vanligare än män, vilket inte är så oväntat.

Känns dock som om de senaste inläggen bestämt mest bland de mindre använda orden, men det kanske är inbillning. Känns dock inte som om jag bloggar om Marklund så värst ofta att det borde finnas med bland de vanligaste orden.

Vilka ord bloggar du om?

En bokexposé del 2

Jag läste bara 49 böcker 2005 och det är inte så konstigt. Första halvan av året brottades jag med den värsta klass jag någonsin haft och dessutom var jag gravid. Sista månaderna fick jag byta klassrum då jag inte fixade några trappor. Foglossningen från helvetet. Blodtrycket blev högre och högre, jag samlade på mig enorma mängder vatten och såg ut som en gigantisk badboll. Den sista månaden fick jag knappt röra mig, det var rekordvädme och jag svor betydligt mer än jag läste. Några guldkorn blev det dock bland alla gravidhandböcker. Jag både läste och såg Lång dags färd mot natt av Eugene O´Neill, som jag slarvade igenom när jag läste litt.vet. Jag är inte rädd av Niccolò Ammaniti liknade ingen annan bok jag läst, även Högläsaren av Bernhard Schlink var både bra och annorlunda. Båda har filmatiserats och jag skulle gärna se dem!

Katarina Wennstams två böcker Flickan och skulden samt En riktig våldtäktsman berörde mig enormt. Årets bästa var också dokumentär, Lasermannen En berättelse om Sverige av Gellert Tamas. Jag tyckte också om Fanny Ambjörnssons avhandling I en klass för sig.

Så kom han då Storebror, tre veckor för tidig och pytteliten. Ingen läsning nu heller, men en massa tv-serier som är perfekt amningsunderhållning. Jag läste sju böcker under hösten. Vi flyttade och renoverade dessutom och tid till läsning fanns inte. Av de få böcker jag läste tyckte jag bäst om The distance between us av Maggie O´Farrell. Måste kolla om hon skrivit några böcker de senaste åren.

Även 2006 var ett magert läsår, sett till antalet lästa böcker, men många av dem var bra. I februari lyckades vi med det osannolika och Lillebror var på plats i magen. Jag mådde riktigt, riktigt illa hela graviditeten. Spydde som en gris från första till sista dagen. De få månader jag arbetade under hösten var det mer regel än undantag att jag fick stanna bilen på väg till jobbet för att spy. Jag vill ALDRIG vara gravid igen.

Vi hade en lugn semestervecka i maj då vi firade svärfars 60-årsdag på Kreta. Annars är året som ett töcken. Lillebror kom i november och hade megakolik de första månanderna. Livet var allt annat än underbart.

Läsningen då? Fokuserade inte så mycket på den, men bland årets toppar fanns Hembiträdet av Marie Hermansson, sanslösa Kan innehålla nötter av John O´Farrell, udda Caipirinha med döden av nya favoriten Maria Ernestam och två favoritförfattare till Karin Alvtegen och Nick Hornby bidrog med Svek och A long way down.

Och så den som alla läste (långt innan jag gjorde det) Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson.

Frågan är om inte årets bästa var Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda tätt följd av Ian McEwans Lördag och årets språkligt vackraste Jenny av Jonas Gardell. Roligast var  Doppler av galne Erlend Loe och klart sämst Emma Hartes hemlighet av Barbara Taylor Bradford med Mossvikenfruar, chansen av Emma Hamberg som god (?) tvåa.

2007 inleddes med två riktiga pärlor Ett amatöräktenskap av Anne Tyler och Vi måste prata om Kevin av Lionel Shriver. Strax därefter läste jag en av årets bästa  Efter attentatet av Yasmina Khadra om mannen som förlorar sin fru i ett självmordsattentat och därefter får reda på riktigt otäcka saker om henne. Min favorit Maria Ernestam bidrog till ett bra läsår med sin kanske bästa bok Busters öron, Jag älskade honom är Anna Gavaldas bästa och Never let me go av Kazuo Ishiguro var årets otippade stjärna. Nya bekantskaper som gjorde rejält intryck på mig var Jonas Hassen Khemiri,  Linda Olsson och Susanna Alakoski. I bokklubben läste vi bland annat Flyga Drake och Luftslottet som sprängdes

En bok jag äntligen fick läst och tyckte bra om är Harper Lees klassiker To kill a mocking-bird. Jag läste också Rädd att flyga av Erica Jong, innan jag gav mig på årets snackis Bitterfittan.

Inger Jalakas var däremot ingen kul bekantskap, inte heller gillade jag Lyckans hjul av Kajsa Ingemarsson och Brudskeppet, Jojo Moyes var heller ingen höjdare. .

2007 var året då jag hittade läslusten igen och dessutom året då jag bytte grundskolan mot gymnasiets individuella program. Ett byte jag aldrig ångrat.

Årets första bok brukar nästan alltid vara en höjdare, så även 2008 som inleddes med Kom och hälsa på mig om tusen år av Bodil Malmsten. 2008 års toppar var många, den högsta kanske En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie. Bra var också Tusen strålande solar, Khaled Hosseini, Flickorna från Riyadh, Rajaa Alsanea och Berlinerpopplar, Anne B Ragde. Årets mest otippade höjdare var  Det nakna hjärtat av Lisa Tucker. Årets megagråt gav En sorts kärlek av Ray Kluun.

Yrkesmässigt och även personligt hände det en del. Jag läste Svenska som andraspråk på halvfart och dessa poäng räddade mig kvar på min nya arbetsplats. Nu blev jag och en kollega ansvariga för mitt yrkeslivs största utmaning, att starta en ny inriktning. Vi uppfann hjulet och rullade i full fart samtidigt. Jag arbetade heltid, pluggade halvtid, sommaren gick åt till renovering och kanske är det ganska naturligt att jag höll på att klappa ihop fullständigt. Ibland kanske man ska dra i nödbromsen innan det går illa.

I bokklubben läste vi tillsammans årets bottennapp, De skamlösa av Sisela Lindblom som var både porrig och extremt dålig. I enskilda läsprojekt med två elever läste jag Snabba Cash, Ego Girl och Flickan med de röda skorna. Kanske inte böcker jag hade läst själv, men eleverna kom igenom sina första ”riktiga” böcker, vi hade grymma litteratursamtal och de fixade sina svenskbetyg. Bingo!

Ny svensk chit-lit upptäcktes genom Stella & Sebastian av Jenny Leeb, jag återupptäckte Jo Nesbø och hittade en för mig okänd dansk deckardrottning Elsebeth Egholm.

Och så året som just avslutats, som faktiskt inleddes med ett rejält bottennapp, kanske årets sämsta  Vi som hade alla rätt av Kristina Thulin och Jenny Östergren. Den följdes dock av en riktigt bra bok, Mitt rätta jag av Pernilla Glaser.

En bok som alla verkar älska och som jag tyckte var riktigt tråkig och ointressant är Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer. Vad är egentligen så bra med den?

Bottennappet var helt klart Östermalmsmorden, Lars Bill Lundholm. Överskattad var också årets snackis Hypnotisören av den inte längre mystiske Lars Kepler. Jag tror vi behöver prata faktiskt av Jon Jefferson Klingberg var också en riktigt dålig bok.

Årets mest oväntade favorit var Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist.

Bästa läsupplevelserna då?

Topp 10 2009:
Sommarljus,  Jón Kalman Stefánsson
Norweigan Wood, Haruki Murakami
I en klass för sig, Curtis Sittenfeld
Konspirationen mot Amerika, Philip Roth
Juliet, naked, Nick Hornby
Hon älskade, Helena Henschen
Flickvännen, Karolina Ramqvist
Sista kulan sparar jag åt grannen, Fausta Marianovic
Dubbla slag, Malin Persson Giolito
Dödergök, av Katarina Wennstam

Två för mig nyupptäckta poeter som jag tyckte väldigt mycket om är Ko Un och Inger Christensen. Bra i genren var också udda Almanacka av Kristofer Flensmarck och vackra Vi måste ha protein av Sara Hallström.Bästa ungdomsböckerna var  Tusen gånger starkare av Christina Herrström och Tänk om det där är jag av Johanna Lindbäck.

Författare att återupptäcka:
Maggie O´Farrell
Lionel Shriver
Anne Tyler
Elsebeth Egholm
Anders Paulrud
John Ajvide Lindqvist

Från lunch till middag

Bokstafetten pågår länge ännu och har hittills bjudit på fina inlägg om kärlek till böcker och läsning.

Två träd i en bokskog bär fortfarande vinterskrud, men i Dollys inlägg finns värme när hon berättar om en lektion i svenska. Om att läsa för att förbättra sitt språk och andra skäl till att man läser.Ja, varför ska man egentligen läsa?

Mimmimaries böcker och annat skriver om hur hennes läsning gett henne stora kunskaper om drottning Victoria och vad det betytt för henne. Spännande inlägg!

Inreda med böcker tar sig utomhus denna soliga dag och skriver om trädgårdsböcker. Fina bilder och bra tips.

Och så åter till Can’t sleep, must read där Felicia bjuder på fina omslag.

I Havsdjupens sal kan vi läsa om hur habegäret vuxit och hur låneböcker bytts ut mot egna böcker.  Känner igen mig där.

Några fler inlägg blir det och jag återkommer med fler sammanfattningar.

Trevlig läslördag!

Kvinnor jag älskat och nästan glömt

Klart att kvinnorna blivit bortglömda också. Det blir så ibland att författare jag älskat faller i glömska.

Nobelpristagarförbannelsen har drabbat även Doris Lessing. Jag har inte läst någonting av henne sedan hon förärades priset. Det finns många böcker av henne som jag inte läst som femböckerna Det femte barnet och Den femte sanningen.

Lionel Shriever skrev fantastiska Vi måste prata om Kevin, men sedan tog det stopp i min läsning. Jag har Dubbelfel hemma, men är egentligen mer sugen på uppföljaren Dagen efter eller nya Priset man betalar. Resultatet blir att jag inte läser någonting alls. Det känns lite dumt att köpa nya böcker av en författare när jag har olästa böcker av densamma i hyllan.

Maggie O´Farrell är absolut en favorit. Jag har läst både After you’d gone och The distance between us, men ingenting annat sedan 2005. För några veckor sedan fingrade jag på The hand that first held mine och kanske borde jag slagit till. Att en bok köps och ställs i hyllan är dock ingen garanti för att den blir läst.

Fina, fina Anne Tyler borde jag verkligen läsa mer av. Eller borde är fel ord, jag vill läsa mer av henne. Påminnerskan står i hyllan, men som sagt är det ingen garanti. Jag behöver läslistor, dead-lines och detaljerade lässcheman för att hinna läsa allt jag tänkt läsa, men kanske, kanske förtar det läsglädjen.

Märta Tikkanen är en gammal favorit och Århundradets kärlekssaga tillhör mina absoluta favoriter någonsin. Ändå har jag inte läst omtalade Män kan inte våldtas som jag verkligen vill läsa.

Amy Tan är också en gammal favorit som jag glömt bort, Saving fish from drowning vill jag definitivt läsa.

Siri Husvedts Vad jag älskade har jag läst, men ingen annan bok av henne. Laddar för Sorgesång inom kort.

 

Vilka kvinnor har du älskat och nästan glömt?

 

Fler gula böcker

 

Det blev ett foto ändå av böcker jag hittade i hyllan. Är det påsk och dessutom världsbokdag så är allt tillåtet. Maken hälsar att han nog inte förstått vidden av min nördighet förrän idag.

Lite gul-grönt ibland, men det funkar ju också i påsk.

Utslag av Oro av Mark Haddon fick jag i ett pocketbyte. En mycket bra och annorlunda bok om George som är övertygad om att han drabbas av den ena sjukomen efter den andra. En familjehistoria utöver det vanliga.

Som vi älskade varandra av Anders Paulrud är en mycket bra bok om ett kompisgäng som träffas igen i en sommarstuga där de ofta varit som unga. Nu är de äldre och har varit med om en hel del. De ska fira midsommar, men firandet kommer definitivt av sig.

Den som inte tar bort luddet ska dö! av David Batra är en sanslöst rolig samling lappar som hittats i t.ex. tvättstugor. Det finns en hel del galna människor helt klart.

Huset vid plommonån av Laura Ingalls Wilder tillhör min barndoms favoritböcker. Det är i den här boken Nellie Olsen kommer in, inte lika hemsk som i tv-serien, men ingen vän lite flicka direkt. Jag älskade verkligen omslaget när jag var liten, tänk att kunna springa över sitt hus, så himla coolt.

Mangon som sprängdes av Mohammed Hanif har jag ännu inte läst, men det låter riktigt bra. Den utspelar sig i Pakistan, ett land jag vet väldigt lite om.

Donna Tartts klassiker Den hemliga historien har jag både läst och hyllat förut. Jag är lite, lite ledsen över att jag inte läste den tidigare. Antagligen hade den betytt ännu mer då.

Egentligen är Blåst inte min favoritbok av Erlend Loe och egentligen är den mer grön än gul. Jag minns dock att jag läste den en vårdag på en bänk i Slottsskogen och att jag gillade den, trots det udda språket.

Kartor för vilsna älskande av Nadeem Aslam tillhör den kategori böcker som det tar tid att komma in i, som växer mot slutet och som stannar kvar i minnet längre, länge. Jag har dock inte läst något mer av honom, men Den förspillda vakan lockar.

Belassars dotter är den första boken i Barbara Nadals serie om den excentriske polisen och åttabarnsfadern Çetin Ikmen. Vet inte varför jag inte läst vidare i serien som utspelar sig i Istanbul. Det har bara inte blivit av.

Två ledtrådar och tio svar

De flesta författarna har hittats och jag tänkte förklara lite hur jag tänkt och ge ledtrådar till de två som finns kvar att gissa på.

Nummer 1 är, som Maria visste, Nils Johan Einar Ferlin som är en av mina absoluta favoritpoeter. Hans sportintresse brukar också göra att eleverna uppskattar honom.

Nummer två är doldisen Pearl S. Buck. Hennes böcker utspelar sig ofta i Kina där hennes föräldrar var missionärer. Lyran kunde.

Nummer tre är T S Eliot, en annan favorit. Dikten jag syftar på är The lovesong of J Alfred Prufrock och länderna är Storbritannien och USA. Anna kunde det.

Fyran är också en poet, nämligen Kristina Lugn. Hon skrev en dikt till Victorias och Daniels bröllop i sommar.

Femman är Bodil Malmsten som brottas med mullvadar i sin franska trädgård.

Nummer sex är Liza Marklund. Jag syftar på boken “Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra” vars titel är ett citat av Madeleine Albright. Det visste BokMamma.

Sjuan har ingen tagit ännu och jag ger fler ledtrådar. Det är en man, en ganska ung sådan som ofta är med på tv. I den ursprungliga presentationen gömmer sig delar av flera boktitlar.

Nummer åtta så, Paul Auster som tydligen skrivit manus till världens bästa film, Smoke, med världens bästa Harvey Keitel.

Nummer nio är Maya Angelou vars självbiografiska I know why the caged bird sings är riktigt, riktigt bra.

Tian är Nawal El Saadawi och hemlandet är Egypten.

Nummer elva är kvar att lösa. Man, tysk, ingen jag läst. För- och efternamn börjar på samma bokstav.

Tolvan var mer bekant och vi förflyttas oss till Chile där Salvador Allende avr president och dödades i militärkuppen 11 september 1973. Författaren är Isabelle Allende.

 

En bokexposé del 1

Strax efter millennieskiftet åkte jag och maken (som då inte var make ännu) ut på en långresa. Sex månader i Australien, Nya Zeeland, Indonesien, Vietnam, Laos, Thailand och Singapore. Tänk att det redan är tio år sedan. Ryggsäckresande betyder ett begränsat antal böcker och vi bytte därför friskt på alla ställen där det var möjligt. Många udda titlar blev det, mestadels på engelska. Bland de första böckerna jag läste under resan var en som jag hade med hemifrån, Sjöjungfrun sjöng sin sång av Val McDermid, som fortfarande är en de bästa och läskigaste deckare jag läst. En annan deckarförfattare som jag upptäckte var Michael Connelly. Jag köpte hans Angels flight i Australien. Läskig var också A thin dark line av Tami Hoag.

På ett antikvariat i Wellington köpte jag Lunch with Mussolini, Derek Hansen som var en av de bästa böcker jag läste under året. Andra höjdpunkter under året var Där inga änglar bor av  Lasse Lindroth, Blindheten av José Saramago och Black and blue av Anna Quindlen.

Väl tillbaka i Sverige började jag på mitt första ”riktiga” lärarjobb efter två terminsvikariat och det blev mer jobb än läsning under hösten. Mycket deckare, t.ex. Den krossade tanghästen av Helen Tursten. Cherrys värld av Norris Church Mailer var höstens bästa bok.

Våren 2001 lades mycket fokus på bröllopet med stort B. I juni gifte vi oss och drog sedan till Mexiko i tre veckor.  Några guldkorn blev det under våren, t.ex. Bara Alice av Maggie O´Farrell och Lucca av Jens Christian Grøndahl. På resan läste jag bland annat Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez, men det var definitivt ingen favorit.

Ett nytt land utanför mitt fönster, Theodore Kallifatides är en annan av årets höjdpunkter, Vita tänder av Zadie Smith likaså. Det blev mer läst senare under hösten då jag var sjukskriven några månader runt årsskiftet.

Naiv super av Erlend Loe inledde det nya året på topp. Jag upptäckte också en annan stor favorit Tony Parsons och hans Man and boy. Årets deckare var Messias av Boris Starling, tätt följd av A darkness more than night av Michael Connelly. För första gången läste jag också Fogelströms kamratserie som inleds med Upptäckarna. Inte lika bra som Stadserien, men Fogelström är alltid Fogelström.

2003 var året då jag hade en massiv ”måstemanskaffabarnförattallaandragördetkris” och sommaren tillbringade vi i Thailand. Vid precis rätt tillfälle läste jag då Alkemisten av Paulo Coelho och bestämde att det fick vara sluttjatat om barn från alla håll om jag skulle skaffa några alls. Någonsin. Ett och ett halvt år senare (knappt) insåg jag att den som myntade utrycket ”if you can’t beat them join them” visste vad han eller hon talade om.

Andra toppar 2003 var Kärlek het som chili av Laura Esquivel, Mannen utan öde av Imre Kertész och Låt tistlarna brinna av Yasar Kemal. Deborah Moggachs Tulpanfeber fångade mig, liksom Smultronbett som är en av Barbara Voors bästa. Böcker som jag inte förstod storheten med var Ondskan, Jan Guillou och Tärningsspelaren, Luke Rhinehart

En av de bästa deckarna var Snöjungfrun av Leena Lehtolainen.

2004 då? Årets längsta resa gick till Tanzania och självklart blev det en del läst. Läsåret inleddes med Ljuvaste dröm av Doris Lessing och avslutades med Den sista utvägen av Denise Mina. Två författare som jag inte läst något av på länge.

Bokklubben där vi tidigare läst ungdomsböcker blev en ”riktig” bokklubb och vuxenböcker lästes således. Vi började med Patient 67 av Dennis Lehane som var en riktig höjdare. Jag gick också med i ännu en bokklubb där vi bland annat läste Gregorius av Bengt Ohlsson.

Årets överraskning var My fat brother av Jim Keeble som mamma köpte till mig i London och som visade sig vara hur bra som helst. En besvikelse var dock På Green Dolphin Street av Sebastian Faulks. En författare som dock borde få en chans till.

En bok ”alla” talade om var Da Vinci Koden av Dan Brown som jag självklart läste. Blonde av Joyce Carol Oates som stått i hyllan ett bra tag blev äntligen läst.

I slutet av året var vi i Paris och hälsade på syrran. Det var troligen där som Storebror bosatte sig i magen.

Författare det är dags att återupptäcka:

Val McDermid
José Saramago
Tami Hoag
Jens Christian Grøndahl
Boris Starling
Doris Lessing
Denise Mina
Dennis Lehane
Sebastian Faulks

Två poeter

Babel födelsedagsfirade Tomas Tranströmer förra veckan. Jag firade lite för tidigt och glömde sedan hans födelsedag. Nu tar jag igen det med ett inlägg om honom och polaren Ko Un som en hyllning till dem båda.

Hur ser man ut om man gillar Tranströmer? Är han en gubbe som skriver för gubbar? Är det så att han älskats sönder? Att det inte längre går att läsa hans dikter utan att påverkas av allt som skrivits om honom?

Nej inte är han bara gubbarnas poet, utan även min. Han är översatt till 50 språk. Världens poet som nu fyller 80.

Jag gillar det som Alex Schulman säger, att Tranströmer är en inkluderande poet. Det är inte så jäkla märkvärdigt att läsa Tranströmers poesi. Det finns en yta, men också ett djup som man själv kan bege sig ner i om man vill.

Är faktiskt lite sugen på att läsa inte bara av honom, utan om honom i Tomas Tranströmer Ett diktarporträtt som Staffan Bergsten skrivit. Men mest av allt vill jag ha hans samlade verk som nu ges ut.

Det är få förunnat att kunna skriva poesi som han, men läsa den kan vi.

 

Paret


De släcker den vita lampan och dess vita kupa skimrar

ett ögonblick innan den löses upp

som en tablett i ett glas mörker. Sedan lyftas

Hotellets väggar skjuter upp i himmelsmörkret.

 

Kärlekens rörelser har mojnat och de sover

men deras hemligaste tankar möts

som när två färger möts och flyter in i varann

på det våta papperet i en skolboksmålning.

 

Det är mörkt och tyst. Men staden har ryckt närmare

i natt. Med släckta fönster. Husen kom.

De står i hopträngd väntan mycket nära,

en folkmassa med uttryckslösa ansikten.

 

ur Den halvfärdiga himlen (1962)

 

Som en tablett i ett glas mörker, är inte det vansinnigt vackert? Jag älskar Tranströmers liknelser och metaforer. Möjligen är de två färgerna som möts lite banala, men det kan jag ta.

Jag älskar första strofen i Dagsmeja, också den ur Den halvfärdiga himlen:

Morgonluften avlämnade sina brev med frimärken som

glödde.

Snön lyste och alla bördor lättade — ett kilo vägde 700

gram inte mer.

 

Ko Un kallas “en av Tranströmers själsfränder” i Babel. Vilket fantastiskt arbetsrum/bibliotek han har. Otroligt produktiv är han dessutom. Språket väller fram, säger Ko Un och menar att han kanske inte är poet därför. 8000 dikter om personer han mött ingår i Maninbo, Tiotusen fotspår. De flesta dikter i samlingen Tiotusen fotspår och andra dikter kommer därifrån.

För den ovana lyrikläsaren är Ko Uns dikter bra. De är som små historier om personer, sydkoreaner som berättar landets historia. Här kan du höra honom tala om livets stora frågor.

 

%d bloggare gillar detta: