Dag: 16 april, 2011

Trevlig frukost med mamma och Johan

image

Dagen började tidigt med att jag körde grabbarna O till Nödinge där mina föräldrar bor, lämpade av dem hos sin morfar och tog med mamma till biblioteket för bokfrukost med Johan Theorin. Eller rättare sagt tog mamma med mig, då hon var den som köpt biljetter.

Först frukost där jag för en gångs skull sänkte medelåldern och sedan prat. Johan Theorin är verkligen en person man lyssnar på. Han talade med passion om Öland och de gamla historien han hört som barn. Historier som många fått plats i den Ölandstrio som ska bli en kvartett. Bok nummer fyra är sommarboken och den håller på att skrivas just nu. Mitt i boken fastnade allt och istället handlar Theorins nya bok om en mindre stad i västra Sverige, kanske Uddevalla eller Borås. Den utspelar sig på en säkerhetsklassad klinik för psykiskt störda våldsbrottslingar och huvudpersonen Jan kommer dit för att arbeta som förskolepedagog med uppgift att handleda och ta hand om fångarnas barn då de är på besök. Boken heter Sankta Psyko som är ett öknamn på kliniken som egentligen heter Sankta Patricia och kallas för en psykologisk rysare. Det låter bra och i oktober får vi veta om det är en bra bok. Förutsättningarna är definitivt goda.

Johan Theorin talade en hel del om sina böcker som utspelar sig på Öland där han själv tillbringat somrarna hos mammans släkt. Namnen på orterna är påhittade, men mycket lika verkliga orter. Jag gillar tanken med en fiktiv värld som baseras på verkligheten, eller en verklig värld med fiktiva innehåll om du så vill. Jag gillar också stämningen som finns i böckerna. Jag läste dem tyvärr inte i ordning, utan del två före del ett. Det var dumt. Tempot ökar nämligen från bok till bok. Hösten och den dystra Skumtimmen är den hittills långsammaste. Höstboken där det blir mörkt på kvällen och där skuggorna tar över de ljusa sommarkvällarna. Det är också nu turisterna försvinner från ön.

Att bo precis vid havet är en lyx nu, men förr var det knappast så. Theorin berättade om sin morfars farfar som fick köpa ett stort hus precis vid havet billigt och att det hördes en del skumma ljud från vinden. Kanske är det samma hus som familjen Westin bosätter sig i mitt under den mörka hösten i Nattfåk. Nattfåken är snöstormen som drar in över Öland mitt i vintern då ön är så gott som tom. Under våren dyker de så upp, fastlänningarna, sommargästerna som under sommaren invaderar ön. Om dem kan vi läsa i Blodläge och säkert ännu mer i kommande boken som ska heta Rörgast.

Jag märkte att mina recensioner av Theorins tre böcker faktiskt fått stanna hos Lilla O, men jag kommer att flytta hit dem de närmaste dagarna. Jag har också en överraskning till er läsare, men det tar vi vid ett senare tillfälle.

 

Hur kunniga är bokbloggare?

image

I dagens GP finns en artikeln om Bokbloggar betitlad Bokbloggarna tar över, där Dorotea Bromberg, Petra Janko Picha, Jessica på Bokhora och Maria Nygård tycker till om bokbloggar som ett starkt växande fenomen. Tycker att det är lite konstigt att en artikel om bloggar inte finns på nätet, men den dyker kanske upp. (Nu finns den här)

Bromberg menar att det inte bara finns fler bokbloggar, utan också fler och fler seriösa som inte bara handlar om tyckande. Bra bokbloggar är idag helt jämförbara med traditionella recensenter i dagspressen, fortsätter hon. Särskilt mycket beröm får Lyrans Noblesser, men även andra för mig mer eller mindre kända bloggar.

Testa dig själv och se hur kunnig du är? Jag hade nio rätt av tio, men så fanns jag inte med i GP heller.

 

 

Riktigt roliga små simmare

Grabbarna O skrattade gott åt de roliga och personliga spermierna med olika hattar som simmade så snabbt mot ägget att hattarna flög åt alla håll första gången de bläddrade i boken. Faktum är att de skrattade lika mycket andra gången och tredje också faktiskt. Nu har vi läst charmiga Spermie plus ägg är lika med bebis av Jenny Wik flera gånger och den är precis lagom. Lagom tydlig, lagom detaljerad och ganska passande för barn i mina ungars ålder (4-6 år) då de första frågorna börjar komma.

Historien inleds med att konstatera att vi som läser boken är vinnare då vi faktiskt finns till. Att just den spermie som skulle bli en del av oss träffade precis det ägget som bar på just de arvsanlag som gjort oss till just de vi är. Wik har rätt i att det kan vara något att tänka på i deppiga stunder.

Visst finns det en naken mamma och en naken pappa på nästa uppslag, men det är verkligen så oskyldigt som det kan bli. Snoppar och snippor, inte något mer utmanande än så. Inga långa förklaringar till hur spermier egentligen når mamman och det kan man väl få förklara själv så detaljerat man vill för sina barn. Jag tycker att det är bra att bilderna lämnar till föräldrarna att avgöra hur mycket de vill förklara för sina barn just nu. Trots att jag inte alls tycker att det är jobbigt eller konstigt att prata om hur barn blir till tycker jag att detaljerna kan vänta tills ungarna blir lite äldre än vad mina är.

Istället blir det fokus på de stornästa spermierna med mössor, hattar, rosa hår, basker, grönt hår och allt annat möjligt och omöjligt. De verkar rätt virriga och simmar inte riktigt åt samma håll. In i livmodern kommer i alla fall några och de verkar rätt både nyfikna och förvirrade i denna nya situation.

De laddar för en farlig simtur mot ägget som syns som en hägring vid horisonten. När de väl når fram “blir de som tokiga” och börjar kämpa sig in i ägget. Det är nu deras huvudbonader flyger åt alla håll och kanter. Knappast realistiskt, men härligt avdramatiserat och riktigt spännande. Vem ska egentligen vinna?

När ägget väl är befruktat börjar en ännu mer spännande fas i berättelsen. Cellerna delar sig och snart börjar det likna först en grodd, sedan en liten dinosaurie, ett monster oxh slutligen en bebis. Allt tolkat av grabbarna O. De tyckte dock att det var lite löjligt att maten svävade runt moderkakan utan att vara varken tillagad eller delad. Så är det ju inte i verkligheten, det vet ju alla. Spermier i tropikhjälm störde dem alltså inte, men det här var väl tokigt. Lustiga ungar.

Spermie plus ägg är lika med bebis är helt ny och släpptes i torsdags. Det är Jenny Wiks barnboksdebut och hon står för både text och de fantastiska bilderna. Jag och grabbarna O rekommenderar den varmt. Det är spännande att titta på bebisarna som växer i magen och prata om hur man själv var som bebis. Det här är en bok som redan har genererat många trevliga läs- och pratstunder.

 

Recensionsexemplar från Kabusa Böcker.

Läget just nu

Nej, helt ärligt satte en penicillinkurs och en helt galen vecka stopp för några direkta utsvävningar igår. Nu på morgonen är det dessutom författarfrukost med mamma, Johan Theorin och några till.

%d bloggare gillar detta: