Dag: 10 april, 2011

Världsbokdagen närmar sig

Den 23/4 är det påskafton och dessutom Världsbokdagen. Det måste självklart firas med en massa bra inlägg om böcker och läsning.

Förra året var jag med i en bloggstafett på internationella kvinnodagen där ett gäng bloggare stafettskrev om dagen. Varje timme publicerades ett inlägg i ämnet på en blogg och därifrån länkades också till alla andra bloggar som deltog i stafetten.

Nu funderar jag på att administrera en bloggstafett som uppmärksammar Världsbokdagen. Inläggen kan handla om allt som har med böcker och läsning att göra. Gärna med mycket kärlek, då det ska var en hyllning!

Tanken är att inläggen ska skrivas och tidsinställas ett par dagar i förtid och att ni skickar en direktlänk till inlägget till mig. Jag kommer sedan att göra en tidtabell och en länklista som går direkt till de inlägg som publiceras, inte till bloggens huvudsida.

Första inlägget tänkte jag stå för själv och publicera 00.01, därefter behövs ett inlägg varje timme till 23.59 då jag avslutar det hela

23 bloggare som vill skriva ett inlägg sökes alltså. Vill du vara med?

Lämna då en kommentar eller maila mig på linda [at] enligto.se

Jag vill gärna veta så snart som möjligt om ni vill vara med, efter anmälan får du en tid då ditt inlägg ska publiceras. Har du problem att tidsinställa inlägg på bloggen får du gärna önska ett specifikt klockslag.

Senast 21/4 vill jag ha direktlänkarna till era inlägg. Läser dem gör jag samtidigt som alla andra när de väl publiceras.

Uppdatering:

Du behöver absolut inte ha en bokblogg för att delta, men en vilja att fira Världsbokdagen, inlägg om hur hemskt det är att läsa får du skriva någon annan gång. Den som inte har någon blogg alls, men ändå vill vara med, kan maila ett inlägg till mig tillsammans med en kort presentation.

Bekännelser att njuta av

Fredrik Lindströms bok Evolutionen och jag kommer inte överens har undertiteln Bekännelser. Jag läser, ofta med ett leende på läpparna. Ibland tar jag en paus och stirrar rakt ut i rymden. Någonting har fångat mig som kräver eftertanke. Inte sällan en riktigt häftig formulering.

Jag tycker om hur Lindström använder språket. Han leker utan att på något sätt minska sin respekt för det skrivna och för orden som inte alltid får så mycket uppmärksamhet.

Ibland är det absurt och roligt, som i Tjejkalas:

Tjejkalas

Livet ska gång på gång komma på oss att ha

varit på tjejkalas

och gått omkring

glada och pratiga

med gylfen öppen

och trott att alla skrattat

åt våra roliga anekdoter

och träffsäkra imitationer.

 

Livet ska alltid

ertappa oss

och få oss att rodna,

påminna oss om

vår egen begränsning

och vem som

står för kalasen.

 

Ofta är det vardagligt och de vardagliga metaforerna får mig att känna att det är just så här det är. Jag önskar bara att jag sagt det själv. Som den här om barn som växer och om de perfekta overallerna. Om att det så sällan funkar här och nu.

Här och nu

Barnets fodrade overall

i bävernylon

— alldeles för stor ena året

och redan

för trång

nästa säsong.

 

När den var perfekt

var vi någon annanstans,

mitt inne

i den djupaste sommaren,

gick inte att nå.

 

Det fulländade livet

angår egentligen

inte oss,

men dess omloppsbana

är så retfullt synlig

från jorden.

 

Jag blir mer och mer fascinerad av Fredrik Lindström ju mer jag hör och läser om och av honom. En synnerligen begåvad man som skriver helt sanslöst bra dikter. För den som inte är så van att läsa lyrik kan Lindström vara bra att börja med. Kanske ännu mer Jag är en sån som bara vill ligga med dig. I vilket fall som helst ska du läsa hans dikter och inte avfärda honom som en torr besserwisser från tv. Jag älskar visserligen även den torra besserwissern och njuter av hans anekdoter i På spåret. Gillar också hans böcker om språk som trots att de inte innehåller så mycket nytt, presenterar språkvetenskap på ett lite trevligare sätt än vi är vana vid.

Jag lånade Evolutionen och jag kommer inte överens på biblioteket, men måste nog ta och köpa den också. Det här är en bok att äga och återkomma till gång på gång.

En bok är en bok är en bok

Ni vet att jag är lite manisk i mitt räknande av lästa böcker och att det är rätt viktigt för mig att antalet vid årets slut är högt. Jag vet att det är skitjobbigt, men jag är en galen tävlingsmänniska, speciellt när det handlar om någonting som jag vet är bra på. Och jag är verkligen bra på att läsa.

Nu kom en söt liten bok från Elisabeth Grate i veckan. Haifa, som egentligen är en novell (ja, den ska få ett eget inlägg) men som ser ut som en bok. Hur räknar man den?

Jag läser också Kristina Lugns dikter och där är ett antal diktsamlingar ihoptryckta i en bok. Hur räknar man den?

Nu när jag för första gången på länge börjat läsa om böcker tillkommer ännu ett problem. Hur räknar jag dem? De är ju böcker helt klart och är förvisso lästa i år, men även andra år.

Jag fortsätter att tänka att en bok är en bok är en bok. Haifa får bli en bok, alla diktsamlingar blir också en ihop då de faktiskt just i min version ser ut som en bok. Och omläsningarna? De får en egen lista. 2011 kommer jag alltså ha läst x antal böcker + x antal omläsningar.

Frågor på det?

Vem behöver ett gym?

Jag läser Elizabeth Georges nya bok Denna dödens kropp som helt klart är en riktig tegelsten, att hålla den uppe någon längre stund med mina stackars armar är uteslutet. Nästan omöjlig att läsa. Jag försöker liggandes på mage, men det är inte så bekvämt. Jag hoppas att den är så bra att det är värt lite cirkuskonster.

Kul i vilket fall att återse Lynley och Havers. Förra boken var riktigt bra och jag har höga förväntningar.

%d bloggare gillar detta: