Dag: 18 mars, 2011

Come to mama

Annika är generös i veckans bokbloggsjerka och får mig att börja klicka runt bland internetbutikerna och ömsom dregla, ömsom drömma.

Om jag gav dig 1000 kr och skickade in dig i en bokhandel, vad skulle finnas i din korg när du slutligen skulle söka dig till kassan?


Böcker för 1000 kronor är en dröm och detta trots att huset svämmar över av olästa böcker. Konstigt nog stressar högarna mig inte, utan jag njuter bara av alla bra böcker som jag kommer att hinna läsa någon gång. Troligtvis. Om jag känner för det.

Jag lyssnar på Den röda grevinnan av Yvonne Hirdman och även om det går förhållandevis bra skulle jag vilja ha en “riktig” bok också.

Har fått tips om att Gianrico Carofiglio ska vara bra och första boken i serien om Guido Guerrieri heter På sannolika skäl.

IQ84 av Haruki Murakami har hittills två delar och jag vill gärna ha dem!

Jag har Kristina Lugns Dikter 1972-2003 hemma från biblioteket, men jag skulle mer än gärna köpa den.

Jag lockas också av Jamie Olivers nya kokbok Jamies matrevolution: lär dig laga mat på nolltid, inte för att jag inte kan laga mat för det kan jag, men för att få tips på snabba och enkla recept för det behöver jag.

Slutligen skulle jag gärna äga och läsa Qvinna i världen: sex kvinnor, sex kontinenter, sex livsöden av Inger Frideborgsdotter.

Ett fint pris till någon boknörd

Forma Books Blog Award är ett nyinstiftat pris som kommer att delas ut till en bokbloggare på Bokmässan i september. Denna lyckliga bloggare blir då hyllad av en hel boknördsvärld och dessutom 25000 kronor rikare.

Redan nu kan du nominera din eller någon annans bokblogg hos Forma Books där en jury väljer ut tre kandidater. Juryn består av:

Sophie Bråland, marknadschef och innehållsansvarig på Blogg.se
Cecilia Gustavsson, redaktör och reporter på Aftonbladets boksidor
Dominika Peczynski, bloggare och vd för PR-byrån Mafioso
Per Sjödell, vd för Pocket Shop
Sophie Strömqvist, webbansvarig på Forma Books
Tiina Nevala, PR- och informationsansvarig på Forma Books.

Därefter kan den som vill rösta på sin favorit bland de tre. Den vinnande bokbloggen ska ha skapat ett rum på nätet för bokintresserade att vistas i.

Amerikanskans vackraste ord

Indignation är namnet på Philip Roths nya bok och dessutom ett ord huvudpersonen Marcus tycker mycket om. Boken skulle kunna definieras som aka-porr om en ung man, skriven av en gammal man som tar oss med till ett levande 50-tal där Koreakriget påverkar alla, men kanske främst de unga män som riskerar att bli inkallade.

Marcus går på Winesburg, ett traditionellt collage i Ohio där gudstjänsterna i metodistkyran är obligatoriska oavsett religion. Marcus är visserligen jude med tanke på att han kommer från en judisk familj, men han är också övertygad ateist. Med en ung mans passionerade övertygelse väljer han alltid att gå sin egen väg. Det är därför han bytt bort sitt gamla collage i Newark. Han vill börja om och han vill göra det utan sin far i hasorna.

Fadern, som har ett kosheraslakteri och är betydelsefull i den judiska gemenskapen önskar självklart att hans son ska tänka som han gör. Med åldern blir han också mer och mer orolig för att någonting ska gå illa med Marcus. Sjukligt orolig.

Studierna på Winesburg blir bättre än han tänkt tack vare Olivia, men samtidigt värre än han kunnat föreställa sig då han råkar ut för rumskamrater som minst sagt irriterar honom. Helst vill han bara bo själv i skolans sämsta rum och inte vara med i någon förening, inte ens någon judisk sådan. Ett val som långt ifrån alla accepterar.

Det här är den tredje boken av Philip Roth som jag läser och den var trögare att komma in i, men avslutningen lyfte så mycket att jag nog skulle säga att Indignation är bäst av de tre. Det gäller bara att vänja sig vid Roths enormt lång och slingriga meningar. Det är ingen bok att skumma igenom, men snabbt läser man tack vare det smattrande, rusande språket. Jag gillar verkligen Roths sätt att skiva, mångordigt förvisso, men ändå på något konstigt sätt väldigt avskalat. Starka känslor beskrivs nästan trevande och ibland får jag läsa om det jag läst och inser då att det faktiskt hänt ganska dramatiska saker.

Jag har funderat mycket på varför jag gillar Roth så mycket, då han egentligen inte skriver på ett sätt som jag brukar gilla. Jag tror att det handlar mycket om att han lyckas levandegöra sina personer så bra. Faktum är att jag inte alltid gillar huvudpersonen Marcus speciellt mycket, han är en irriterande besserwisser många gånger, men ändå bryr jag mig om honom och vill hela tiden läsa vidare. Det krävs en skicklig författare för att lyckas med det och Philip Roth är en skicklig författare.

Indignation har ett slut som jag gärna hade diskuterat med någon, så återkom gärna om du läst och också vill prata om boken.

 

 

%d bloggare gillar detta: