Dag: 26 januari, 2011

Bokgeografi Kina

Det blir Asien och Kina den här veckan. Välkommen hit, eller dit beroende på hur man ser det.

1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i landet eller är skriven av en författare med anknytning dit.

Deckare är inte sällan bra att läsa för att få veta hur samhället fungerar och En röd hjältinnas död av Qiu Xiaolong ger oss en spännande inblick i Kinas kommunistparti. Det är absolut ingen gastkramande historia, men en bra samhällsskildring.

2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till landet. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

Jag tycker verkligen om Amy Tan och speciellt Kitchen god’s wife och Hundred secret senses. Däremot har jag faktiskt inte läst Saving fish from drowning. Dags att återupptäcka Amy Tan kanske.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till landet, som du inte läst, men är nyfiken på.

Jag har ju tänkt att läsa alla nobelpristagare och då ligger Gao Xingjian självklart nära till hands. Jag kan inte påstå att han tillhör de pristagare som lockar mest, men visst är jag nyfiken på honom. Och en bok? Det får bli One Man’s Bible.

Nu är det er tur att komma med kinesiska boktips!

Tala om stora problem

Jo Nesbø nya bok Huvudjägarna är en fristående thriller om Roger Brown, en man som definitivt har stora problem. Han klarar sig inte riktigt på lönen han får som huvudjägare (låter hemskt löjligt att översätta headhunter förresten) och snor därför konst tillsammans med sin rätt så skumme kompanjon Kijkerud. Under första halvan av boken ska jag ärligt säga att jag mest blir förbannad Brown, som är dryg, självgod och dessutom borde vara nöjd med sitt liv. Istället ställer han till det för sig själv genom att ta  en del mindre smarta beslut. Om du frågar Brown själv skulle han säkert skylla allt på Claes Greve, mannen som hans hustru Diana rekommenderat för posten som vd på företaget Pathfinder. Claes Greve ställer till Roger Browns liv och tvingar honom att ta till våldsamma metoder.

Jag känner mig lite som en kärring som inte fixar den här typen av böcker längre, men jag blir lite trött på att allt måste lösas med våld. Plus för att Brown i alla fall inte super ner sig. Någonstans efter halva boken börjar jag dock känna sympati för den lille mannen med det fluffiga håret. Det sker någonstans kring den läbbiga utedassekvensen då han verkligen når botten. Det blir liksom hela tiden värre än han tänkt sig och det går inte att låta bli att tycka synd om honom.

Det är en underhållande och fartfylld historia, det går det inte att komma ifrån och Nesbø har dessutom en rejält driv i språket som för handlingen framåt på ett virvlande sätt fram till det överraskande slutet. Jag längtar visserligen tillbaka till Harry Hole, som han var innan den totala kollapsen i förra sista?) boken, men det här är helt okej underhållning. Nu när jag vant mig vid Roger Brown kan jag till och med tänka mig att läsa mer om honom.  Dessutom är det beundransvärt att Nesbø låter alla intäkter från boken gå till Harry Hole-stiftelsen vars pengar används för att motarbeta analfabetism i tredje världen. Så köp boken, om inte annat för en god sak. Jag borde skänka summan motsvarande bokpriset som tack för recensionsexemplaret. Går det?

%d bloggare gillar detta: